2010-01-03, 12:58
  #1
Medlem
Lifelovers avatar
"Real life happens on TV" innefattas i en lt av Weeping Willows och ven om det inte r just lten jag formar trden runt s r hr det till konceptet "Verklighet vs. Fantasi", eller snarare en viss aspekt av detta.
Knslan av att de mnskliga relationer och frgrika personer som visas p TV r s lngt det gr att komma frn verkligheten och ven fast vi r intelligenta och sjlvstndiga mnniskor s r vi bara en "gr massa" nd. Det finns inget synligt liv i mnniskor och inga frgsprakande personligheter, bara mnniskor som frsker f livet att g s smrtfritt och smidigt framt som mjligt.

Nu bor jag i en mindre stad samt att det r vinter vilket skert frklarar mitt dystra synstt, men hur ser Du p saken? Knns det som att mnniskor r intressanta och s distinkta som det visas i TV-serier och liknande eller upplever du samma avsaknad av dramatik?

(r inte deprimerad och har ett fungerande liv med mnskliga kontakter, vilket frhoppningsvis ger en mindre subjektiv bild och frgestllning)
__________________
Senast redigerad av Lifelover 2010-01-03 kl. 13:50. Anledning: Raderade tv ord som inte passade in.
Citera
2010-01-03, 22:09
  #2
Medlem
Lifelovers avatar
Vill tillgga shr i efterhand att det allts inte rr sig om existentiella funderingar.
Vill ven ppeka att jag heller inte hade svarat p min egen trd om ngon annan skrivit den, s jag klandrar er inte
Citera
2010-01-04, 01:39
  #3
Medlem
MegaBrains avatar
P grund av olika omstndigheter i mitt liv s knns det vldigt bekant det du beskriver. Jag fastnade fr en TV-serie i min tonr som fick min vardag att verka mycket gr och trist. Jag frskte sjlv vara en frgrik person s som de i TV-serien... ja, och i andra serier och filmer jag gillade, men det gick inte s bra.

Och hr hr jag nu, vuxen och lika gr som alla andra...
Citera
2010-01-04, 07:36
  #4
Medlem
excelsiss avatar
r det inte ungefr vad som menas med hyperrealism? Dokuspor blir ngon form av frttad verklighet, verkligare n verkligheten i sig.
Citera
2010-01-04, 09:40
  #5
Medlem
Hmm, vad r det fr lt av Weeping Willows? Vill lsa texten

En bra bok om spor, tycker jag, r etnologen Marianne Liliequists "Vp, bitchor och moderliga mn". Den handlar om hur spor frmedlar vissa ideal fastn dom sger sig st fr helt andra. Dramatiken fr st som en slags lockade reklam snarare n upplsare av samhlleliga strukturer. - http://www.skogsfrun.se/artiklar/fabulae_saponariae.htm

Sjlv har jag gjort en slktskapsanalys av spans strukturella uppbyggnad, och kommit fram till att det oftast som alltid handlar om tv familjer som brkar. Det r detta som skapar dramatiken, och det r detta som gr att man kan relatera.

Om just dokuspor skulle vara s annorlunda motfr vanliga spor r jag inte s sker p. Skulle frsts vara kul att ta reda p. Vi kan testa, och ta en dokuspa och gra lite korta analyser.

Approp "verklighet kontra fantasi" s finns det den hr trden ocks:
https://www.flashback.org/showthread.php?t=863114

Jag har alltid varit rdd fr att vara en i den "gra massan". Men nufrtiden tror jag att det handlar om synstt. Man gr det till vad det r. Sinnet kommer fre upplevelsen, teorin kommer fre observationen. Till exempel, det r vinter, det r grtt och trkigt ute. Eller? Varfr skulle vissa frger ses som mindre vrda n andra. Det finns inga sna vrden hos frger. Man kan titta p det gra trdet och tycka att det r ruskigt fascinerande. Se p alla nyanser, hur ljuset frndrar tonerna, hur mycket av det egentligen r grnt eller brunt snarare n grtt. (Ett buddhistiskt stt att se p det hela tror jag)

Sen har jag dessutom ftt avsmak fr dramatik sen tidigare flickvnner var s kallade 'drama-queens'. En av dom skte efter brk, och ville brka med mig helt utan anledning. En annan dumpade mig nr det visade sig att hon inte lngre kunde skapa triangeldrama med sitt ex/pojkvn/vn. Sen fortsatte dom sina eskapader med mig fastn det var slut. S det knns som att det finns tillrckligt med dramatik i verkligheten, jag vill inte ha det p TV ocks. Livet r en spa. Men det r vl som Excelsis sger, det r inte meningen att dokuspan ska vara verklig (Man vill nog egentligen inte se folk st och vispa grdde i en halvtimme, eller sitta med rnnskita p toaletten). Span r hyperreal. - http://en.wikipedia.org/wiki/Hyperreality

En kul tanke dk upp hr nu. Det engelska ordet "reality" anspelar p vad som r "real" och vad som inte r det. Man kan verstta real som verklig, men ocks som riktig. Det handlar allts om upplevelsen om vad som r riktigt, nr man ser p TV. Nr Nyheterna visar ett reportage om en bilkrock s frmedlar bilden av den trasiga bilen en mer riktig trasig-bil n om en liknande bild hade visats i Cops eller Sveriges Vrsta Bilfrare eller Robinson. Det r i princip samma upplevelse man har nr man ser originalmlningen av Mona Lisa, eller nr man hr riktig jazz p en jazzklubb. Det finns egentligen inget som skiljer sjlv verket t, man kan hra exakt samma jazz p ICA Supermarket, eller se Mona Lisa p vggen p krogen, men det knns inte som samma sak. Det knns inte riktigt, autentiskt. Fascinerande egentligen.

Denna frga om vad som knns autentiskt utnyttjas dessutom av media och frsljningsfretag. Det r en del av vad som sljer en produkt. Man ska se p Big Brother fr att det r "riktiga" mnniskor, i "riktiga" brk. Det r det inte, men det kan knnas s, om man faller fr marknadsfringen, eller om man verkligen knner ett behov av att fly frn vardagen med lite ltt underhllning. Man kan ju trots allt anvnda TV'n lika mycket som den anvnder en.
Citera
2010-01-04, 15:34
  #6
Medlem
Lifelovers avatar
Gr ett frsk att svara alla i samma inlgg:

Ssom MegaBrain skriver s frsker man ju vara en frgrik personlighet som istllet fr att enbart fungera bland folk gr det lite starkare n vad som krvs. Det r mjligt att andra frsker sig p samma sak, men jag klarar inte av att uppfatta det p ett stt som fr det till ngot annat n vardagligt.
Ponera att det finns en gud som spelar in vra liv, redigerar det till pilotavsnitt men stter andra ansikten p mnniskorna fr att sedan dela ut dessa som DVD:er till alla. Jag fr knslan av att sedan titta p detta, utan vetskapen om att huvudpersonen r en sjlv, skulle upplevas som mer dramatiskt och TV-fiction n vad livet i realtid upplevs. Har vi ngon undermedveten kritisk drift som fr oss (tminstone mig) att distansera fiktion (kanske allt som visas p TV fr den delen) frn verklighet ven om det inte alltid "behvs"?

yidaki: Tack fr ditt ambitisa svar, jag hoppas att ovanstende rcker till fr att fortstta diskussionen. Lten heter "Touch me" och kan lyssnas p hr http://www.youtube.com/watch?v=wI84VS3LCtM. Ett tips r att lsa texten samtidigt som man lyssnar.
Aprop det du skriver om det frmodade Buddhistiska synsttet s tror ven jag att man frsakar sknheten omkring oss, blir blind fr den. Att kunna knna sig omgiven av vackra ting lyfter nog upp humret bra mycket. Ibland behver jag faktiskt bli pmind om att man behver reflektera mer om vad som faktiskt hnder omkring en fr att kunna bli stimulerad av situationer p ett annat stt, hur ringa de n m verka vid en frsta anblick.

En sak som kanske inte hr till egentligen, men som nd r viktig fr ndamlet r att inte supa sig kalasfull nr man umgs med folk. Det tar udden av hela upplevelsen och kan mycket vl vara en bidragande orsak till knslan av... 2D
Citera
2010-01-05, 01:57
  #7
Medlem
MegaBrains avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lifelover
Ibland behver jag faktiskt bli pmind om att man behver reflektera mer om vad som faktiskt hnder omkring en fr att kunna bli stimulerad av situationer p ett annat stt, hur ringa de n m verka vid en frsta anblick.
Det jag upplevde i TV-serien var saker jag kunde relatera till frn mitt verkliga liv. ven om min liv verkade torftigt, s hade det sina aspekter som verkligen var speciella. Man kan sga att TV-serien var som ett koncentrat av det jag uppskattade i vardagen. Men jag frlorade mig s i TV:n s att jag glmde den kopplingen till slut.
Citera
2010-01-05, 12:40
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lifelover
Gr ett frsk att svara alla i samma inlgg:

Ssom MegaBrain skriver s frsker man ju vara en frgrik personlighet som istllet fr att enbart fungera bland folk gr det lite starkare n vad som krvs. Det r mjligt att andra frsker sig p samma sak, men jag klarar inte av att uppfatta det p ett stt som fr det till ngot annat n vardagligt.
Ponera att det finns en gud som spelar in vra liv, redigerar det till pilotavsnitt men stter andra ansikten p mnniskorna fr att sedan dela ut dessa som DVD:er till alla. Jag fr knslan av att sedan titta p detta, utan vetskapen om att huvudpersonen r en sjlv, skulle upplevas som mer dramatiskt och TV-fiction n vad livet i realtid upplevs. Har vi ngon undermedveten kritisk drift som fr oss (tminstone mig) att distansera fiktion (kanske allt som visas p TV fr den delen) frn verklighet ven om det inte alltid "behvs"?
Verkligheten r frsts alltid mer frvnande n fiktionen. Man har ett visst ramverk som man mste flja. Annars skulle vi inte kunna knna igen oss. Det r som hur Star Trek och Star Wars har utomjordingar med symmetriska kroppar, med huvuden och snt som vi kan relatera till frn vr egen omvrld. Egentligen skulle utomjordingar kunna sakna huvuden helt och hllet, kanske ha tre armar, inga ben, och hallongel istllet fr mage. Och det r vl det som gr allt p TV ganska frutsgbart och distanserat. Det r liksom meningen att det ska vara p det sttet, s att vi ska kunna relatera till det som hnder. Men sen handlar det om inlevelse ocks. Sitter man och analyserar TV-programmen hela tiden, som jag ofta gr, s gr man sig mer objektiv frn inlevelsen. Det r samma sak som nr man gr fltarbete, eller gr p fest. Antingen sitter man och tittar p alla frn sitt eget perspektiv, eller s gr man in i upplevelsen och blir en del av det hela sjlv.

Citat:
Ursprungligen postat av Lifelover
yidaki: Tack fr ditt ambitisa svar, jag hoppas att ovanstende rcker till fr att fortstta diskussionen. Lten heter "Touch me" och kan lyssnas p hr http://www.youtube.com/watch?v=wI84VS3LCtM. Ett tips r att lsa texten samtidigt som man lyssnar.
Ska lyssna senare, lite brttom just nu

Citat:
Ursprungligen postat av MegaBrain
Det jag upplevde i TV-serien var saker jag kunde relatera till frn mitt verkliga liv. ven om min liv verkade torftigt, s hade det sina aspekter som verkligen var speciella. Man kan sga att TV-serien var som ett koncentrat av det jag uppskattade i vardagen. Men jag frlorade mig s i TV:n s att jag glmde den kopplingen till slut.
Det r nog drfr dom flesta vljer att se p TV-serier, om man ska tro etnologen Marianne Liliequist. Fr dom har ju s mnga olika karaktrer med s olika personligheter, men d kan man knna igen sig sjlv lite i varje karaktr. Dom anspelar p olika diskurser s att sga. Hemmafrun som gnller p att mannen inte hjlper till hemma, pekar mot en feministdiskurs. Problem kan kanske uppst om man fr tv karaktrer i konflikt, d fr man vlja vilken sida av sig sjlv man helst vill se som vinnare.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in