Varför ska man bry sig om någonting öht?

Varför inte?

Nej men, här är grunden till all meningsskapande egentligen. Handling kommer före reflektion, så det är endast i efterhand som vi kan säga vad saker och ting är för något. Hur det kommer sig att vi handlar är kanske inte så viktigt, man skulle kunna säga att tro är en del av ens medvetande, det viktiga egentligen är nog snarare att vi handlar.

Jag har ingen inbyggd rädsla för icke-existens.
Jag tar inte självmord för att det skulle såra andra,
och för att det inte finns någon anledning att ta självmord,
och för att det finns saker att leva för.

Vad är efterlivet?

Intressant inlägg, har ingen direkt respons än att jag undrar hur du menade när du skrev att du inte har någon inbyggd rädsla för icke-existens - det har väl varje människa mer eller mindre?

Vad lever du för då?

När man inte existerar längre så kan man inte uppleva någonting överhuvudtaget. Varken positiva eller negativa saker. Det finns ingenting. Man inte kan uppleva någonting, inte ens ingenting. Rädsla finns heller inte, och ingen ångest, ingenting dåligt. Det är väldigt irrationellt att vara rädd för ingenting. I sådana fall skulle man vara rädd för allt hela tiden. Och det står inte i proportion till det som är värt att vara rädd för. Det är ju inte samma sak att vara rädd för en chihuahua som att vara rädd för en tiger.

Jag lever för en massa saker. Jag skriver på Flashback till exempel.
Jag tycker om fiskbullar. Färgen röd.
Allt som jag ser har någon mening.

Det kan liknas med att vara medvetslös, ingen kan tänka sig att vara medvetslös eftersom man inte tänker/känner. Varken fysisk eller psykisk smärta, eftersom samtliga intryck fyller en funktion för levande varelser.

Men poängen var - om en människa skulle komma fram till dig och sätta en pistol mot din skalle, och påstå att du kommer dö snabbt och smärtfritt med ett pistolskott avfyrat mot pannan - så kommer nog även du bli rädd, likväl som de flesta andra. Även fast du kan övertyga dig själv med rationella argument(?), att du inte kommer brinna i helvetet/bli en zombie/whatsoever, eftersom det inte fyller någon rationell funktion.

Åtminstone rent teoretiskt, du kan ju alltid försöka övertyga mannen att låta dig gå. Men du förstod nog vad jag menade.

OT: Jag som trodde jag var den enda som gillade fiskbullar.

Det fullständiga och korrekta men kanske inte så strikta svaret på varför man ska bry sig om nånting öht: http://xkcd.com/167/

Skillnaden i att vara medvetslös är att man någon gång vaknar upp och reflekterar över det. Kunde man göra det som död så var man egentligen inte död. Om man definierade medvetslös som detsamma som död så kommer man in i ett intressant gränsland där folk halv-dör när dom sover, eller att utvecklingsstörda och handikappade är halv-döda, eller att man dör helt och hållet när man går in i en intrycksförhindrande tank.
( http://en.wikipedia.org/wiki/Isolation_tank - http://en.wikipedia.org/wiki/Altered_States )

Vad som skrämmer mig i och med ett pistolhot är nog ganska svårt att beskriva. Det är inte som att det är icke-existensen som sådan som skrämmer mig. Mer det att det är en situation som vänder upp och ned på min världsuppfattning, jag förlorar existentiell kontroll över min livsvärld. Ett maktövergripande på min person, en upplevd brist på frihet. Det inte bara hotar min existens, det rubbar den. Som att bli drogad, våldtagen, torterad. Det är trots allt bara det i livet som kan göra en rädd, då man inte kan vara rädd som död.

Hur menar du?

Det finns en lång rad självmotsägelser om man menar att man borde ta självmord för att det inte finns en mening med existensen. Om jag var dig ville jag undersöka zenbuddhismen närmare, eftersom zenbuddhismens livsfilosofi vidrör just denna frågaställning och ger bud på möjliga sätt att förhålla sig till det på. Oavsett vad tror jag du ville uppskatta det.

Mvh

Det finns ju ingen mening med att ta livet av sig om ingenting nu spelar roll heller, men det var inte frågeställningen.
Ska iallafall kika närmre på zenbuddhismen.