Vaknar av Extrem yrsel ibland.

Ingen som har nån ide?

Har fortfarande huvudverk, samt svårt att hänga med när fler saker händer samtidigt.

Har du varit hos en bra Allmänläkare, helst din vanliga?
Du har varit hos 2st neurologer och bör även ha varit hos 1st ÖNH läkare.

När du ber om reflektioner så ger du nästan ingen fakta som man kan reflektera över. Jag har ingen aning om du tar några läkemedel osv. Det viktigaste är dock att du har en tid till en +45 svensk allmänläkare med stor erfarenhet. Där lär du få acceptabla reflektioner.

Jag tar inga läkemedel, helt drog fri. Och lever ganska sunt.

Har varit hos två vårdcentraler och träffat olika läkare där. Gjort ett yrsel och hörsel test, som de inte va några problem med. Men ska ändå göra ett nytt nu på måndag.

Vart hos en psykolog...som jag iofs inte tyckte va så bra. Så på onsdag ska jag träffa en annan.

Nu i söndags tog jag en sån nässpray mot migrän, men den hjälpte inte alls.

Jag funderar lite på panikångestattacker. Men jag får ju inga konstigheter med hjärtat, jag tror inte att jag ska dö eller nåt sånt (möjligen vill jag dö när det händer, då det är Så obehagligt).
Sen verkar de som att sånt går över snabbt efteråt...huvudverken, och känslan av att inte riktigt "va med i nuet"...en overklighetskänsla...och allmän ångest, kan ju sitta i upp mot en vecka för mig.

Jag e ledsen om jag är otydlig...har lite svårt att förklara de exakt. Det är så konstigt....och extra jobbigt, då f-n ingen annan verkar ha nåt liknande

Det här låter faktiskt ganska mycket som något jag upplevde då och då under de senaste 8 åren! Jag tänkte dikta ner en liten sammanfattning av min historia, kanske hittar du något du kan ha hjälp av.

Jag kunde få extremt starka yrsel-attacker, dök upp från ingenstans och handikappade mig totalt, i mitt fall kunde jag vara sängliggandes i någon vecka eller så innan det släppte så pass att jag kunde röra mig igen. Känner igen mig i din liknelse av en kula i ett snöre, det känns som att något i huvudet har lossnat liksom. Ligger man helt stilla känns det väldigt lite, men minsta rörelse gör att yrseln spinner igång. Jag var själv ganska säker på att det var kristallsjukan efter att ha läst om det, även vissa läkare trodde det. Men jag gick efter några år igenom en nogrannare undersökning och var hos div. specialister som konstaterade att det inte var troligt av flera anledningar. Det var såpass jobbigt till slut att jag helt enkelt inte kunde klara av studier, socialt liv etc... övervägde att helt enkelt avsluta min existens pga. detta. I den svängen kom jag dock i kontakt med kuratorer och psykologer, och fick faktiskt mot min förmodan ganska bra hjälp, och måste säga att det idag är mycket bättre...

I mitt fall berodde det troligen på spänningsyrsel (du nämnde spänningshuvudverk så det kanske finns ett samband där?). Läkarnas förklaring var måttligt flummig i mina öron, men det har ju trots allt blivit bättre för mig sen dess, så here goes: Pga. ångest och stark oro gick jag utan att tänka på det och spännde ansiktsmuskler, käken, tungan etc... Detta var inget jag ö.h.t själv märkte eller tänkte på, att jag skulle varit spänd alltså. Musklerna som kontrollerar käken, tungan etc, sitter längs med sidorna på huvudet en bit ovanför öronen, alltså nära inpå balansorganen. Om dessa muskler blir överarbetade och irriterade, störs balansorganen av detta med yrsel som resultat. Jag kunde själv ibland känna ett startkt tryck just längs sidorna av huvudet i samband med yrseln, kändes ungefär som om huvudet var på väg att implodera. Detta var dock mest under de sista åren när det var värre. Sen dess har jag fått träna mycket på att försöka slappna av mer, speciellt i ansiktet, vilket kan vara väldigt svårt om man inte är van eller vet hur man skall göra på rätt sätt. Det var mer än ett år sen jag fick höra att jag kanske hade spänningsyrsel första gången, och det är inte helt bra än, men mycket mycket bättre och fortsätter åt det hållet.

Det finns ju vissa saker som skiljer våra symptom, t.ex. att du endast brukar få det på nätterna, och i lite kortare omgångar än mig... Jag antar att det skulle kunna bero på anledningarna till spänningarna, i ditt fall kanske det är just väldigt tunga ångestfyllda drömmar som framkallar kraftiga spänningar med påföljande yrsel? Svårt att avgöra såklart...

Men det kan vara något att undersöka iaf. Jag vet hur det är att gå till läkare efter läkare som inte har en susning, säger att man skall vänta och att det kommer gå över osv, jag hade mer eller mindre gett upp hoppet om att det någonsin skulle bli bra. Det är dock bättre för mig nu, kanske kan det bli det för dig med. Hoppas verkligen att det fixar sig, jag om någon vet hur helvetiskt jobbigt det kan vara.

Mycke intressant läsning!

Tackar så mycke för tipset. Jag kom på mig själv att sitta och bita ihop tänderna hårt när jag läste de faktiskt...hehe.

Har märkt att jag gör sånt ibland, utan att tänka på de. Bet av en bit av en framtand när jag hade sex.... För att nämna ett ex.

Ska se om jag hittar nån info om detta.

Upplevde du mycke ångest under och efter den värsta attacken av yrseln? Ett konstigt stadie, där man inte riktigt är med eller bryr sig. Som man är lite distandserad från verkligheten?

Hejsan, en liten uppdate igen.

I fredags gjorde jag ett yrseltest. Sånt där man sprutar in vatten i öronen. Kallt och varmt. Det va INTE trevligt...iaf inte när man hatar allt som har med yrsel att göra vid dehär laget.

Rent spontant så kunde hon där dock inte säga att de va nåt ovanligt. Utan allt från hörsel till tryck var helt normalt.

I Måndags hade jag tid hos en psykiatiker. Fick intrycket av att hon va mycket kunnig och intresserad av sitt jobb.
Va själv hyffsat övertygad om att hon skulle dra in en på spåret om panikångestattacker. Vilket hon också sa var en möjlighet. Men det hon trodde absolut främst på va nåt som hette Tinninglobsepilepsi.

Nåt som ska sitta i "skräckcentrum" av hjärnan...därför triggar igång så många känslor. Men också ofta startas av emotionell stress...vilket många av mina anfall har gjort.

Nu känner jag inte mycke av räddsla eller skräck när jag får attackarna. Utan mer en stark ångest, avtrubbad, apati....nåt som gnager på en. Fast, jag gissar på att sådana saker är extremt olika från person till person.

Kan inte heller säga att jag är nån rädd person...möjligen orolig. Men sällan rädd...som i skräck.

Detta är tydligen en väldigt ovanlig form av epilepsi. Och skulle förklara att känslor i huvet sitter kvar sålänge...upp mot en vecka. Att huvet känns som de dränerats på energi...men att kroppen i övrigt känns hur bra som helst.
Fick Tegretol mot Epilepsi för att se om anfallen slutar.

Nu är jag nyfiken på vad ni anser om vad hon sa? Jag fick som sagt ett väldigt bra intryck av henne, men det är ju otroligt svårt för....ja, vem som helst...att sätta nån diagnos på detta.

Men ärligt talat blev jag nästan gråt färdig när man satt där, och nån annan va nästan övertygad om att de hittat va felet va. Och gjorde nåt Konkret mot de! Men efter alla år är man ju lite skeptiskt...men ändå pirrig

När jag läste första inlägget så var det klockrent samma som min sambo har, nämligen kristallsjukan.
En jävla yrsel utan dess like som blir bättre när man lägger sig på sidan i sängen. Orsakas oftast av stress eller liknande.
Hennes allmänläkare (ej AT) visste inte alls vad det handlade om och gav henne bara råd att vila. Hon fick då tips av en kompis vad det kunde vara och fick sedan träffa en specialist som behandlade henne med massage
Hon fick även tips på egenbehandling

Kolla in här om det stämmer någorlunda
http://www.netdoktor.se/?_PageId=820

Hejsan! Jag har fått detta tips många gånger...och har även svårt att släppa det själv. Då detta ändå är en hyffsat normal anledning till yrsel.

De va bland de första jag fick testat för. Har gjort de två gånger...senate gången va nån månad sen bara. Där man sätter ett liknande cyklop över ögonen, där kameror registrerar ögonen. Sen gör läkaren ett flertal kraftiga...och ibland mindre kraftigare rörelser med ens huvud. Men de visade inget alls.

Sen verkar alla andra känslor som kommer efteråt, och som har väldigt svårt att ge sig...inte riktigt stämma överns.

Hej Corran!

Känner igen mig i det mesta du skriver, det enda som skiljer är att jag kunde uppleva detsamma dagtid. Oftast när jag körde bil. Och det kom som regel alltid när jag var rädd för att få en attack. Det jag gjorde var att tänka att jag önskar att jag kunde få ett anfall, utmana mig själv att få ett. När jag väl fick ett anfall skrattade jag bara åt det. Efter ett tag så försvann attackerna helt och hållet och nu har jag inte haft en enda på 3 år ca.
Var också på oändligt många tester hit och dit som inte gav några resultat så jag googlade lite och kom fram till att jag antagligen led av panikångest. Nu är det ju inte säkert att det är detta du lider av men du verkar ju, som jag, genomgått oändligt många tester. Prova och ge det lite tid och se om det fungerar!

Jag tänkte så vid de senaste anfallet. Intala mig att de bara e psyket som spelar en ett spratt.

Försökte ta mig upp och ignorera de hela...men de blev bara värre....och jag damp ner i sängen och kommer ihåg att jag tänkte "detta händer fan" om och om igen.

Såndär kristallsjuka. Är den lätt för läkarna att upptäcka? När man gör sådana övningar med ens huvud. Har testat att ha huvet i olika positioner efter jag fått ett anfall, men de har inte påverkat de hela något alls.

Såg en tant på tv. Tror det va i serien sjukhuset. De gjorde nån sån övning på henne, och hon fick total panik och börja spy. Men för mig känns de inte som att nån position med huvet gör saken bättre...eller sämre för den delen. Plus att jag har extrem spänningshuvudverk efteråt, de verkar man inte få av kristallsjuka, eller?

Hur va det för din sambo Boris? Kan stress verkligen ligga bakom och trigga sådana anfall?

Eftersom jag visste att det med att köra bil kunde trigga yrseln så satte jag mig i en bil och körde 30 mil. Tog väl 7-8 timmar för en resa som normalt tog 3. Men efter det blev det fan så mycket bättre.