Hejsan...detta är en historia jag berättat ett antal gånger, men ingen har nånsin löst problemet. Så jag ger Flashback en chans såhär i början på året.
Jag är en 27 årig kille utan några sjukdomar vad jag känner till.
Sen jag var ett litet barn så kunde jag vakna av en extrem yrsel. Redan när jag är kvar i drömmen så känner jag en väldigt ångest över att nåt är påväg att gå på tok. Lite svårt att förklara då man som sagt drömmer fortfarande, men allt fylls av ångest. Detta kan hända allt från ett par gånger i kvartalet till att göra uppehål på nåt år.
Helt plötsligt vaknar man och allt snurrar nåt så in i Helvete. Denna yrsel är de värsta jag varit med om någosin...och hade det akuta inte lagt sig inom nån minut så hade jag kastat med ut ur fönstret...om jag lyckats ta mig dit. Den är alltså helt outhärdlig.
Ligger man still så avtar den som sagt...efter nån minut så snurrar det inte akut längre...utan allt känns mest förjävligt och man är fylld av ångest. Rör man sig lite så börjar de gunga igen...rör man sig kraftigare så börjar det snurra kraftigare. Som en kula som hänger i ett snöre. Ju mer stilla huvet är, destå bättre.
Fast det hela har blivit värre med åren...när jag va mindre så kunde jag ändå fungera hyffsat dagen efter. Kan även säga att dom här attackerna mest har inträffat mot helger...så jag har inte haft nåt jobb eller skola att gå till dagen efter. Men som sagt mest, långt ifrån alltid.
På senare år har det dock hänt flera gånger att jag lyckats somna...och sen vaknat med yrsel igen. Ibland upp till en 3-4 gånger. På morgonen är man helt slut...har en väldig ångest och får röra sig försiktigt. Jag känner även av en kraftig ostabilhet, huvudverk och ser omgivningen som ganska "grå". Som längst har det suttit i en vecka efter själva attacken.
Som liten gjorde jag lättare undersökningar...kolla rexflexer och så, inget kunde dock hittas.
För nåt år sen fick jag dock nog. Jobbar som långtradarchaffis och ligger ute ibland. Skulle jag få det när jag sover i bilen hade det ju varit katastrof då jag inte skulle kunna ta mig ifrån platsen sen.
Så jag gick till vårdcentralen för att få detta mer uträtt. Det sluta med 2 st röntgen av hjärnan...varav en stor (glömt namnet). Åkte iaf in å ut i nån stor maskin i 45 min. Där hitta man inget fel.
Sen gjordes det även ett eeg. Där kunde man se en viss överaktivitet i hjärnans främre högra del, men de visste inte riktigt hur de skulle tolka de. (har även kollat öron och ögon)
2 st neurologer har gått igenom allt utan att komma fram till nåt direkt. Den ena rådde mig tillslut att Avbryta testen då det ev. kunde visa sig att jag led av Epelepsi och då skulle jag ju inte kunna jobba med det jag gör längre. Även om detta bara skulle va en sjukdom som drabbar en när man sover så spelar det ingen roll i byråkratins drev. Hade stämpeln kommit hade jag aldrig kunnat bli av med den.
Själv har jag varit ganska öppen för att de skulle kunna va nåt psykologiskt, men fick väldigt lite gehör för detta.
Den ena sa som sagt att jag kanske borde fundera på att avbryta, den andra vi skulle "avvakta". Hur nu det skulle hjälpa mig. Tycker det är ytterst konstigt att man inte skicka mig vidare till nån psykolog...eller vilka det nu är som rotar i detta. Själv står man ju ganska handfallen, då jag inte har en aning vilken tråd jag ska dra i.
Så vad säger ni? Fråga gärna om jag kanske missat berätta om nåt.
Jo just de, kan även säga att jag inte kan åka attraktioner på liseberg och liknande, för att jag börjar må illa. Dock inte sjösjuk, och köra gärna bil snabbt osv.
Jag är en 27 årig kille utan några sjukdomar vad jag känner till.
Sen jag var ett litet barn så kunde jag vakna av en extrem yrsel. Redan när jag är kvar i drömmen så känner jag en väldigt ångest över att nåt är påväg att gå på tok. Lite svårt att förklara då man som sagt drömmer fortfarande, men allt fylls av ångest. Detta kan hända allt från ett par gånger i kvartalet till att göra uppehål på nåt år.
Helt plötsligt vaknar man och allt snurrar nåt så in i Helvete. Denna yrsel är de värsta jag varit med om någosin...och hade det akuta inte lagt sig inom nån minut så hade jag kastat med ut ur fönstret...om jag lyckats ta mig dit. Den är alltså helt outhärdlig.
Ligger man still så avtar den som sagt...efter nån minut så snurrar det inte akut längre...utan allt känns mest förjävligt och man är fylld av ångest. Rör man sig lite så börjar de gunga igen...rör man sig kraftigare så börjar det snurra kraftigare. Som en kula som hänger i ett snöre. Ju mer stilla huvet är, destå bättre.
Fast det hela har blivit värre med åren...när jag va mindre så kunde jag ändå fungera hyffsat dagen efter. Kan även säga att dom här attackerna mest har inträffat mot helger...så jag har inte haft nåt jobb eller skola att gå till dagen efter. Men som sagt mest, långt ifrån alltid.
På senare år har det dock hänt flera gånger att jag lyckats somna...och sen vaknat med yrsel igen. Ibland upp till en 3-4 gånger. På morgonen är man helt slut...har en väldig ångest och får röra sig försiktigt. Jag känner även av en kraftig ostabilhet, huvudverk och ser omgivningen som ganska "grå". Som längst har det suttit i en vecka efter själva attacken.
Som liten gjorde jag lättare undersökningar...kolla rexflexer och så, inget kunde dock hittas.
För nåt år sen fick jag dock nog. Jobbar som långtradarchaffis och ligger ute ibland. Skulle jag få det när jag sover i bilen hade det ju varit katastrof då jag inte skulle kunna ta mig ifrån platsen sen.
Så jag gick till vårdcentralen för att få detta mer uträtt. Det sluta med 2 st röntgen av hjärnan...varav en stor (glömt namnet). Åkte iaf in å ut i nån stor maskin i 45 min. Där hitta man inget fel.
Sen gjordes det även ett eeg. Där kunde man se en viss överaktivitet i hjärnans främre högra del, men de visste inte riktigt hur de skulle tolka de. (har även kollat öron och ögon)
2 st neurologer har gått igenom allt utan att komma fram till nåt direkt. Den ena rådde mig tillslut att Avbryta testen då det ev. kunde visa sig att jag led av Epelepsi och då skulle jag ju inte kunna jobba med det jag gör längre. Även om detta bara skulle va en sjukdom som drabbar en när man sover så spelar det ingen roll i byråkratins drev. Hade stämpeln kommit hade jag aldrig kunnat bli av med den.
Själv har jag varit ganska öppen för att de skulle kunna va nåt psykologiskt, men fick väldigt lite gehör för detta.
Den ena sa som sagt att jag kanske borde fundera på att avbryta, den andra vi skulle "avvakta". Hur nu det skulle hjälpa mig. Tycker det är ytterst konstigt att man inte skicka mig vidare till nån psykolog...eller vilka det nu är som rotar i detta. Själv står man ju ganska handfallen, då jag inte har en aning vilken tråd jag ska dra i.
Så vad säger ni? Fråga gärna om jag kanske missat berätta om nåt.
Jo just de, kan även säga att jag inte kan åka attraktioner på liseberg och liknande, för att jag börjar må illa. Dock inte sjösjuk, och köra gärna bil snabbt osv.
