Vaknar av Extrem yrsel ibland.

Ja, trilla av stolen när jag läste va sådana röntgen kosta. Fast det är väldigt frustrerande att ha läkare på läkare som bara ser ut som frågetecken.

Hellre att höra att de inte kan göra nåt åt de, men iaf vet vad det är. Men de finns väl miljontals fel som kan ske i huvet.

Tacksam för att ni tar er tid

Kan du förklara det med kalciumflödeshämnare?

Alltså, det här är principiellt omöjligt att sitta och gissa på genom nätet. Har du gått igenom en grundlig undersökning så antar jag att de har uteslutit "enklare" diagnoser som BPPV. Du borde testa en öron-specialist, finns antagligen på de större universitets-sjukhusen.

Med tanke på att dina symtom som kommer när du ligger ner, så vill jag dock påstå att det är något med gravitationen, dvs. endolymfen i dina semicirkulära kanaler påverkas av något. Hur man behandlar det beror helt på varför det uppkommer.

Bara en typ av medicin som kan användas vid olika tillstånd, t.ex. migrän. Ger vidgning av blodkärl och har därför effekt mot högt blodtryck, kärlsammanpressande sjukdomar och i viss utsträckning migrän. Jag satt mest och tänkte högt iom att så mycket var uteslutet att det kanske vore en idé bara att testa behandlingseffekten. Iofs inte innan man har utrett epilepsin ordentligt. Så ta det inte som en rekommendation utan bara lite lösa spekulationer och egna tankar.

Okay...förstår att det inte är lätt att ge några tips över nätet. Men som sagt, läkarna verkar ju gett upp. Och jag vet inte vart jag ska vända mig längre...ens om det är fysiskt, öron eller hjärna...eller psykologiskt.

Jag köpte en nässpray mot migrän, tänkte ta de nästa gång.

Hej igen.

Problemen kvarstår. Fick ett anfall natten till söndagen...3 gånger vakna jag upp med de.

Det är som att drömmen man är inne i...helt plötsligt hänger sig, likt en dator. Och blir extremt ångestladdad. Man vaknar upp. Och på ett sjukt jävla äckligt sätt så snurrar de runt runt.

Denna gången gick det till som följande.

Jag hade haft ett par riktigt goa dar, köpt en ny bil som jag är lite små kär i. På lördagen körde jag iväg i ett underbart väder, en bit bort för att träffa och sova över hos en tjej.

Allt va alltså toppen. Nån gången under dagen...gör jag kanske misstaget att tänka på dessa attacker. Hur jäkla dålig tajming de hade varit, hur jobbigt de hade varit att ta sig hem...och att de i princip va de ända som skulle kunnde förstöra allt.

På söndagen är de som nån har Knökat in bomull i huvet, man känner sig ostabil, svårt att koncentrera sig på flera saker samtidigt. Som att kroppen lever sitt liv, men att själva jag...ligger i ide och inte är med. Man känner sig avtrubbad från vad som händer.

Lyckas köra hem, men vägen känns smal och jobbig...de mesta upplevs som trist.
Jobbar som yrkeschaufför, och måndagen va riktigt jobbig med.

Igen upplevs mycke som rör sig samtidigt som nåt väldigt jobbigt att ta in. Samt att den kraftiga spänningshuvudverken sitter kvar. Håller i princip ständigt på att massera huvet med händerna

Tyvärr hade jag inte nässprayen mot migrän med mig, så kunde inte testa de.

Men återigen kommer det på en helg. Detta är andra gången i rad som jag tänker *hoppas att jag inte får de*...och får de.

Men jag har så svårt att tro...att nåt som endast är psykologiskt kan påverka en så extremt fysiskt, det snurrar ju galet mycke. Plus att man mår dåligt i flera dar efteråt. Samt att de även drabbar än när man mår bra i övrigt. Detta va ju en kul helg, jag va inte nervös eller spänd för nåt. Utan 100% avslappnad. Har iofs läst till mig att många får sina olika anfall då, konstigt nog.

Nåt annat jag märkt e att jag börjar bli yr igen när jag böjer mig fram, så huvet är upp och ner.
Det hela är en salig blandning mellan fysiska och psykiska misstankar.

Just nu känns de som man är inne på nån konstig form av migrän? Hjälper närspray? Som man kan köpa på apoteket. När man får anfallen så känns de verkligen som inget alls skulle hjälpa.

Tar Jättetacksamt emot tips, detta tar knäcken på en

Bra att du tar emot tips!
Mitt viktiga tips är att du skall fortsätta ha kontakt med vården!

Jag tror faktiskt du har en (panik)ångestsjukdom.
Hos en del är yrsel ett mycket framträdande symtom.

Det är stort värde i att du har kontakt med en bra allmänläkare som kanske redan känner dig. Dina besvär får följas över tiden. Resonemang. Lite undersökningar (inget stort om det inte verkligen behövs). Sedan anser även jag att du absolut skall göra behandlingsförsök. Som det ser ut nu så är stabiliserande läkemedel mot panikångest ett bra första val.

Självklart en del som talar emot det jag för fram. Inte att det är farligt. Jag får det inte riktigt att gå ihop med att det debuterade när du var ett litet barn. Litet barn är för mig 3-4 år gammal. Fast visst så kanske grunden i panikångestsyndrom handlar om ett lätt överaktivt/felaktivt nervsystem från tidig ålder.

Tack för svar.

Jag har inte haft kontakt med vården på ett tag nu.

Gick till en psykolog ett par gånger, men hon va helt värdelös. Snöa in totalt på att min pappa gick bort när jag va 19. Visst, det var väldigt jobbigt, och jag upplevde de som att jag fick fler attacker då. Men jag hade ju haft dom långt innan han gick bort.

Får kanske ringa vårdcentralen igen...men jag vet inte ens riktigt va jag ska säga :-/

Ja du, som det är duger fint.
Det sänker ju din livskvalitet.
Vården känner dig, du har en historia.
Det är dags att ha uppföljning nu!

Jag kunde ringa direkt till Frölunda Specialistsjukhus och få en tid hos min Neurolog som jag gick till innan, iofs först om en månad. Men jag upplevde honom som bra.

Frågan är om en sån kan säga nåt om panikattacker? Hur får man en sån diagnos egentligen?

En neurolog är inte bra och inte dålig på panikångest. Aldrig bra att endast gå till sjukhusspecialister. Du bör även gå till en allmänläkare. Besöket hos neurologen handlar ju om uppföljning. Finns det något fel på din hjärna? Gör det inte det så återstår i princip ångestsjukdom. Neurologer ser nog en del ångestsjukdomar, men de har inte hand om behandlingen. Fixa tid på din vårdcentral.

Börjar med att säga; fan vilket helvete du måste uppleva. Jag mådde väldigt likt din beskrivning en period förra året. Det hela började med att jag vaknade upp med tinitus en natt, väldigt underligt tänkte jag. Den natten kändes som en evighet, irriterande ljud som fan. Veckan efter vaknar jag upp en natt med en för jävlig yrsel, allt snurrar hit och dit. Yrseln pågick väll runt 2 månaders tid ungefär varannan natt som extrem. Efter dessa 2 månader börjar jag få spänningshuvudvärk. Jag summerade allt. Tinitus, yrsel och spänningshuvudvärk. Vad jag märkte under den här tiden var att jag kände mig allt mer spänd i nacken efter en tid började jag stretcha nacken och gjorde olika övningar. Allt är borta efter ett halv år förutom tinitusen. Vissa dagar är bättre än andra men yrseln är tack och lov över.

Jag fick endast yrsel attacker nattetid.

Håll oss uppdaterade

Hej

En liten uppdatering.

Fick anfall natten till idag...återigen en söndag. Jag vakna bara upp en gång med de, och de va av en lättare sort.

Annars, är det inget just nu som stör mig överdrivet mycke. Varken positivt eller negativt.
Har börjat träna en del hel, och mår allmänt bra av de.

De jag funderar över, är att jag ofta har ganska konstiga och brutala drömmar, där de mesta brukar gå åt helvete.

Inatt drömde jag att jag var jagad av polisen. Har med mig ett gevär som jag skjuter mig själv med, 3 gånger...fast dör inte, utan får panik över den hemska känslan att jag har skjutit mig själv 3 gånger i huvet, utan att dö...då vaknar jag, och allt går runt.

Känns ju som det är psyket som spelar en ett rejält spratt. Men att man kan ha sån yrsel att man knappt kan gå...att man kan ha huvudverk i upp mot en vecka, endast pga. av nåt psykologiskt. Kan de va så?