Händer olyckor?

Jag har länge varit av åsikten att saker inte bara händer av sig självt. "Olyckor" händer inte helt enkelt. Man skapar dem genom att göra fel. Någon har någonstans gjort väldigt fel vilket lett till att en "olycka hänt". Problemet verkar vara att folk har väldigt svårt att ta ansvar för sina handlingar och därmed så "har en olycka hänt" istället för att folk "har gjort fel". Hur ser ni som gillar att titta på konsekvenserna av den mänskliga dumhetsfaktorn i det här forat på begreppet "olycka" ?

De flesta olyckor som sker är ju på grund av ett misstag, ett fel från en eller flera personer.
Jag både tror och inte tror att allt är förutbestämt. Jag tror att de mesta sker av en anledning (inte att det är någon som har bestämt det, utan att det av en eller annan orsak så hände just den olyckan).

Med några kalla innanför västen vill jag ta tillfället i akt och tycka.
I min bok lyder definitionen att en olyckas uppkomst kan härledas till en eller flera personers agerande. men att uppsåtet var av oskyldig karaktär, tex: Jag har i egenskap av galen professor ställt detonatorn till min atombombsprototyp bredvid mig på parkbänken vilken jag sitter på läsandes dagens tidning. En lätt bakfull herre slår sig tanklöst ner precis bredvid detonatorn (som av en slump är förvillande lik ett tuggummi). En annan bakfull herre passerar oss båda och halkar i en tredje mans bakfulla hunds bajs. Mannen på bänken rusar till undsättning för att ge konstgjord andning till den nu medvetslöse mannen. För att resa sig från bänken tar den bakfulle mannen stöda med händerna mot sittsen - rakt på "tuggummit". Halva flen sprängs från kartan (det var där prototypen var placerad) och alla blir ledsna.

Detonatorn var utformad som ett tuggummi för att jag lagt all min estetiska kraft på att utforma en designsnygg cansermedecin. Anledningen till att jag lagt den så slarvigt bredvid mig på en offentlig parkbänk var att jag några timmar tidigare förlöst sjutton gulliga hundvalpar ur en döende diskriminerad gatuhunds tik. Detta hade gjort mig utmattad och tanklös.

Hundbajskillen kan bli klandrad likaväl som jag och min bänkgranne eller den person som kickat ut sin havande hund.
Och när jag läser igenom det här märker jag att det inte är ett bra svar. Snarare jävligt dåligt

varför inte ge faan i att posta skiten då?
kanske var en olycka?

Men herregud, det kallas för en "Olycka" just för att det är en "olycka". Helt funtad i skallen eller?. Klart saker inte händer av sig själva, utan för det mesta en mänsklig påverkan, men fortfarande en olycka............................................ . (extra många punkter åt dagens geni).

Min definition av en olycka är att en eller flera olyckliga omständigheter inträffar och har ett samband med varandra. Olyckans omfattning avgörs däremot av hur många lyckliga omständigheter som samanfaller med de olyckliga.

Jag tycker Folkförlamaren har en ganska bra förklaring till hur saker kan påverka varandra.

Men förövrigt tycker jag att du TS har fel. Jag tror jag förstår hur du tänker och jag kan hålla med dig i endel men inte i allt.

Jag personligen har faktiskt setat i en bil där föraren drabbades av ett akut sjukdomstillstånd och vi smällde ett träd till följd av det. Och det gick inte att förutse att föraren skulle bli akut sjuk. Ingen gjorde fel. Men olyckliga omständigheter orsakade ändå olyckan. 1. Föraren blev sjuk. 2. Vi satt i bilen samtidigt som föraren blev sjuk. 3. Vi hade farthållaren på. 4. Ingen annan kunde ingripa för att hejda bilen.... osv man kan nästan fortsätta hur långt som hellst men slutsatsen blir ändå att det var en ren olycka och att det var fler än en olycklig omständighet inblandade.

Men som tur var fanns det lyckliga omständiger inblandade med. Ex. mötesbilarna var långt borta så vi small aldrig med dem (men vi var ute på mötessidan ett tag). Trots farthållaren så saktades bilen ändå ner. Varför vet vi inte ev att föraren "kom emot" bromsen vid sjukdomstillfället, kanske reflexmässigt så som vi är tränade att göra. Sjukdomstillstådnet skedde inte på motorväg vilket är lite lustigt för på den resan var det mestadels motorväg. Vi hade säkerhetsbälte. En relativt krocksäker bil.... osv....

På det viset har olyckliga omständigheter orsakat olyckan medan lyckliga omständigeter begränsade den. Låter det snurrigt eller förstår man mitt tankesätt?

I ett kaotiskt dynamiskt system krävs en ytterligt liten förändring av utgångsvillkoren för att orsaka en stor katastrof. Någon som sett filmen Short Cuts?

Händelsekedjan kan ju även leda fram till världsfred istället för en olycka.

Förövrigt tror jag de flesta olyckor kan spåras till dåligt handlande av inblandade människor, om nu ingenting extraordinärt har hänt, såsom hjärtstillestånd som någon föreslog tidigare.

Du tillhör alltså gruppen som står omnämnd i körkortsböckerna som "olycksfåglarna" som utgör 15 % av förarna och skapar 50 % av alla trafikolyckor och känner dig därför påhoppad när fakta kommer upp på bordet?


Vad exakt var sjukdomstillståndet? Hur kommer det sig att ni kom över på andra sidan vägen om du satt i högersätet????

Visst leder det även till "goda" och neutrala händelser.

Olyckor är ofta och i varierande grad sammansatta av såväl olyckliga omständigheter (slumpen) och mänskligt handlande (medvetet eller omedvetet).

Skulden för en olycka kan ligga hos en enskild eller vara utspridd, så att miljontals små val och handlingar, i samverkan med slumpen, till slut resulterar i olyckan. Ganska intressant faktiskt, och får en att fundera över ödet och tillvarons komplexitet.

PS. Även hjärtstillestånd kan delvis ha orsakats av exempelvis dåliga kostvanor...

När allt inträffat så är allt så självklart, innan dess vet ju oftast ingen inblandad något.

Självklart är det något/någons fel att en olycka händer. Jag skulle snarast säga att en olycka är när något (negativt) händer som inte är planerat på förhand.

Att tro att olyckor inte kan ske förutan att människan är skyldig är förutom att det är naivt dessutom orealistiskt. Att hela tiden söka efter en syndabock beror på en rädsla för att "tappa kontrollen". En rädsla att det kan även hända mig.

Om en man i sina bästa år går ute i skogen en helt vanlig dag. Vindstilla. Inga konstigheter. Ni vet en helt vanlig promenad kanske plockar bär eller tittar på fåglar.
Ett våldsamt brak hörs ovanför honom, innan han äns har hunnit förstå vad som händer så träffar en kraftig gren honom i huvudet. Döden inträffar ögonblickligen.

Vems fel är det i denna situation? Hans för att han gick i skogen? Hans för att han inte hann reagera? Eller var det han/den som äger marken som borde tagit hand om grenen? Stoppat naturens naturliga gång genom att kapa trädet?

Eller var det en serie olyckliga omständigheter som orsakade olyckan? Han var där samtidigt som en gren gick av. Kanske att grenen hade skadats i ett tidigare åskväder (?) vad vet vi om det.
Den lyckliga omständigheten var att han inte hade med sig sin fru i skogen som han vanligtvis brukade, det begränsade olyckan.