Psykologer

Jag har ofta blivit irriterad på saker, och att jag kännt mig deprimerad, mycket pga att omgivningen är så jobbig och säger "tänk positivit" medan de själva saknar typ själ.

Då blir man deprimerad, och söker sig till psykvården för att kolla vad "experterna" har att säga.

Ja de var ju itne alltför många "experter" där. Och många jag pratar med, som vill söka till psykologi linjen verkar faktiskt bara tänka känslomässigt, eller i banorna "tänka positivt", byt känslospår.
Osv. Allt det där som går på autopilot.
Andra psykologi aspiranter har jag frågat ut" är du säker på att du kan skilja på person, och se denne som ett intressant objekt istället för att se ngåon som har problem?" - näej det kommer att bli svårt.
Herregud.

Det ger ju ingenting, jag har nog bara pratat med någon psykolog som faktiskt tar sig tid att lyssna på vad man har att säga.

Varför är psykologer så upphaussade? De saknar förmåga att inte se allting positivit eller negativit.
Positivitetsmanipulerade människor, precis som resten av mänskligheten.
Empati, var är du.

Någon som har en teori eller en aning, eller känner igen vad man skrivit?

Har nog väldigt mycket att göra med det enorma ansvar för andra människor som de tar på sig, samtidigt som psykologerna etc... i branschen måste hålla sig ovanför ytan för att inte gå under själv. Bara för att du har negativa upplevelser utav psykiatrin innebär det inte att alla är av samma skrot och korn, det finns faktiskt de som hjälper en.

Det inledande inlägget är rätt osammanhängande skrivet och ger därför en rätt suddig bild. En sak framgår dock, du är väldigt kritisk mot det "positivitetsmanipulerande" som pågår och du vill ha mer "empati".

En psykolog kanske inte är någon som ska uppmuntra din nuvarande känsla utan försöka få dig att byta tankemönster så du slutar sitta och ömka dig själv? Skulle de inte försöka få folk att må bättre genom att lära dessa sätt att bibehålla ett positivt tankemönster så skulle de få sitta och lyssna på generationer av uppmärksamhetskrävande emo'n.

Sitta och tycka synd om är inte att hjälpa.

Det döljer sig en intressant debatt i den här tråden.

Depression som sådan är en effekt av att man inte kan bemöta sina önskemål i verkligheten. Man söker sig till psykologin för att få hjälp med att hantera konflikten. När psykologen slätar över det så bemöts inte problematiken, när psykologen inte känner empatiskt för samma ämne som patienten kan psykologen tolkas som psykopatisk eller som det finare kallas 'professionell'.

Kanske kan man se det som att psykologen fungerar som en form av median eller diplomat för individens önskemål och verkligheten som sådan. Det finns kritik gentemot psykiatrin och dess målbild om att hålla den sociala harmonin i ett samhälle. Kanske är det så att idealistiska psykologer och psykiatriker inte är önskvärda i andra lägen än där den har majoritetens stöd bakom sig?

Tyvärr så bekräftar du lite fördomarna här lite.
Jag har träffat flera sjuksköterskor och några psykologer, och vi har kunnat prata om allt.

Sjukskötersketjejerna är omsorginriktade även i sin personligt. De är ofta varma och trygga att ha med att göra. Psykologtjejerna är nästan alltid dominanta. Det är nästan standard att blir maktkamper på olika sätt. Det här är tjejer som är rätt manliga psykologiskt, empati och värme lyser ofta med sin frånvaro. De kan vara hyfsat sofistikerade, men anser sig själva ofta som intelligenta. Sanningen är ju den att de pluggat på gymnasiet - och där behöver man inte vara intelligent, och psykologlinjen är ju inte svår heller.
Ytterst få av dessa tjejerna skulle klara någon tenta över huvudet taget tror jag på civilingenjörslinjerna. Det är en enorm skillnad. Så de har ofta ett falskt uppblåst självförtroende, och det är därför det blir lätt konflikter för det handlar just mycket om detta eftersom det ofta känner sig hotat och vill beveka genom auktoritet. Det konstiga med dessa tjejerna vid sidan om sin okvinnliga oempati, är att de är så opsykologiska. De verkar inte förstå fundamental allmänmänsklig psykologi. Skulle jag måste välja, så tar jag sjukskötersketjejerna. Däremot är medicinartjejerna mycket bättre än psykologerna, och inte sällan avancerade, förvisso är rätt många religiösa. Men det kan vara sött? haha
Hur psykologkillar är vet jag inte, har aldrig träffat någon (av naturliga skäl).