Filosofi, framtidens vetenskap?

Det är klart man kan ifrågasätta huruvida man kan veta något överhuvudtaget, men det är inte speciellt praktiskt i sammanhanget. Precis som dom visste förut att jorden var platt, vet vi idag att den är rund. Mycket svårare än så behöver man inte göra det

Jo, det är mycket möjligt att vi skulle kunna ta reda på om ett antal år vad som egentligen hände vid Big Bang osv.
Men filosofi kommer alltid finnas. Vi kommer alltid vilja ha något som är spännande.. som man inte har forskat fram/inte går att forska fram.

Om du läser en grundkurs om idé- och vetenskapshistoria, så ser du att det har fungerat precis så i många fall. Fysik, kemi och medicin skulle inte vara de vetenskaper de är idag, om inte filosofer hade försökt förstå frågor som var helt ovetenskapliga på sin tid. Men frågor om vad som händer efter döden kommer nog att höra till religionen för all framtid, eller åtminstone för den tid vi kan tänka oss. Oavsett hur väl vi kan beskriva universum vetenskapligt, kommer det förnekandet av en gud eller ett liv efter döden att vara utanför vetenskapens räckhåll. Det betyder inte att vetenskapen kan säga någonting om livet efter döden. Det betyder bara att den varken kan säga bu eller bä om sådana frågor.

Beskriv det historiska förhållandet mellan filosofi och vetenskap ur ditt perspektiv, så kanske jag kan respektera ditt inlägg. Innan du har gjort det, så ser jag det bara som en meningslös one-liner i stil med "+1". Kan du inte bättre än så?

Det kan rent av hända att vi har samma syn på vad som skiljer vetenskapligt tänkande från filosofiskt spekulerande, men så länge du inte orkar motivera dina svar, är det ju meningslöst att skriva inlägg över huvud taget. Om du vill försvara vetenskapen, varför skriver du inte ett inlägg i vetenskaplig anda, som går att godta eller förkasta på rimliga grunder?

Jag citerar filosofen Daniel Dennett som är en av mina husgudar och ganska väl ger uttryck för min ståndpunkt här:

"Philosophy is what you're doing until you figure out just what questions to ask."

Att veta att det inte finns några universella sanningar är självfalsifierande. Det är som när relativister påstår att allt är relativt:

1. All kunskap är relativ
2. Det är relativt att all kunskap är relativ
3. Det kan finnas kunskap

Låt bli att svara på mitt meningslösa inlägg i så fall. Relationen mellan filosofi och vetenskap beskriver jag i följande tråd https://www.flashback.org/showthrea...=356157&page=3

Jag förstår inte vad problemet är.

Problemet är att du lägger fram tesen "man vet att det inte finns någon universell sanning" som en universell sanning. Tesen blir självmotsägande.

Förövrigt är det meningslöst att försöka bevisa naturalismen sann genom att hänvisa till teser som enbart är bevis om man redan tror på naturalismen.

Jag ser ingen motsägelse... Men jag kanske bara är för pragmatisk.

Ja, det verkar som att naturalism och internalism går hand i hand.

Filosofi är inte framtidens vetenskap, eftersom filosofin rör så många områden att det ville vara en synd att översimplifiera det.

Jag ser filosofin som ett nödvändigt komplement till naturvetenskaperna. Utan filosofin kan inte dessa rättfärdigas. Bland annat upplevde en del vetenskapsmän att de fick fundera en del över varför de litade på vetenskapen efter att Hume kritiserade kausalprincipen. Filosofin är viktig för att hålla den dogmatiska slummer borta. Att man idag har hittat ett aldelas välfungerande system, och att en del av filosofin har blivit integreret i vetenskapliga är väl bara bra. Mest av allt tycker jag att filosofin kan beskäftiga sig med områden som vetenskapen inte kan. Det är "två" olika discipliner som kan arbeta seperat, men som ofta kompletterar varandra bra.

Den vetenskapliga metod är ett exempel på vad jag ville kalla filosofi. Tillämpningen av den är filosofi i praxis (naturvetenskap). Kanske jag har en lite bred definition av filosofi? Oavsett vad, så anser jag att vetenskap utan filosofi är en tråkig disciplin.

Hur kan du missa motsägelsen i detta, den är lika kul som den klassiska "jag ljuger alltid"

Du menar att satslogik inte tar kontexten i beaktning? Jag trodde Wittgenstein snackade om det för ganska så många år sedan. Det är till exempel ingen idag som tror att metaforer är bokstavliga, även om det förstås vore "kul".

Jag tror inte att Wittgenstein helt ville avskriva logikens betydelse. Och faktiskt ville jag mene att det finns objektiva sanningar, inom matematiken t.ex.
Om du mener att dessa inte är objektiva, för att de inte finns utan människan (eller något annat tänkande individ/what ever) så tror jag att vi har olika definitioner av "objektiv sanning". Som jag ser det är det sanning som gäller för alla. Till exempel, om vi accepterar talls innebörd i förhållande till varandra, samt +/- "funktion", så följer automatiskt aretmetikens sanningar. Accepterar man definitionen av "handlingen att mörda" och "ond", så följer inte automatiskt att "handlingen att mörda=ond". Denna kunskap är till exempel inte objektiv sann: "kristendomen känns som den rätta tro", oavset om du har ett resonemang bakom påståendet eller ej. Om jag sa "Kristendomen känns som den rätta tro för mig" så kunna den vara san.

Vad menar du (yidaki) med objektiv sanning?