Frihet och moraliskt ansvar

Jag har grubblat på en fråga och skulle gärna vilja höra vad ni tycker.
Hur tycker ni frågan om människans handlingsfrihet ihop med frågan om hennes moraliska ansvar?

Tycker ni t.ex. en människa kan vara mer eller mindre skyldig till ett mord beroende av handlingsfrihet vid det tillfället? Och i så fall varför ?

Vad menar du med handlingsfrihet och moraliskt ansvar?

Ja, eftersom uppsåt är en av förutsättningarna för att man ska kunna vara ansvarig för något. Annars är det ungefär samma sak som en naturkatastrof. Av detta följer att man inte kan kräva ansvar av personer som handlat under psykostillstånd, sömn eller epilepsianfall. Däremot kan man kräva ansvar av personer med personlighetsstörningar som t.ex. psykopati och antisocial störning eftersom de har uppsåt (även om de inte har samma naturgivna förutsättningar att följa lag och normer).

Dock innebär inte detta att personer som bedöms farliga ska gå fria. Även om det inte föreligger något ansvar kan det föreligga en risk för framtida händelser, de döms till rättspsykiatrisk vård. Men de ska slippa moraliskt klander.

P.S Med uppsåt menar man dessutom ett fritt valt uppsåt, därmed är man fri från ansvar om någon tvingat en att begå handlingen.

Med handlingsfrihet menar jag helt enkelt att själv har ett val inför uppgiften. Alltså om jag till exempel har ett val att antingen döda personen eller låta henne leva. Fast det kan ju också vara så att jag får välja mellan att döda en person eller döda hela min familj, och då blir det ju lite svårare att säga vad som e rätt och fel.

Att vara moraliskt ansvarig för någonting innebär att man med rätta kan sägas vara moraliskt klandervärd eller berömvärd för detta. alltså kan man diskutera om en bäbis kan vara moraliskt ansvarig inför sina handlingar, och i så fall vid vilken ålder går gränsen till att man kan bli det ?

Jag har för mig att just 'frihet' som sådan är ifrågasatt inom filosofin. När det kommer till handlingsfrihet så uppstår den nog bara när man får möjlighet att tänka efter före, men även då kan den ifrågasättas då oftast varje potentiellt val av aktion kräver förutsättningar som du eventuellt inte har. Därav så har man nog alltid en begränsad frihet av naturen.

Men låt säga att du har möjlighet att göra precis vad du vill, du har även tid att tänka efter, då får du möjligheten att fundera över moraliska aspekter över ditt agerande.

Jag gillar frågan, det går runt och ekar repeterande i min skalle 'Bara för att man kan så innebär det ju inte att man ska'.

För att man överhuvudtaget skall kunna rationalisera och applicera sin moral så måste man ju ha kunskapen dvs morallära. När det kommer till mitt eget tankemönster som jag skrev ut tidigare så skall jag härmed försöka komma till skott och hitta rätt moral-label för tanken.

De dygder som jag anser passa mest in på min tanke är 'Medvetande' och 'Måtta'.

http://en.wikipedia.org/wiki/Consciousness
http://en.wikipedia.org/wiki/Temperance_(virtue)

För en lista över dygder:

http://en.wikipedia.org/wiki/Virtue

I Sverige har vi dragit gränsen vid 15 år vilket man kan ifrågasätta av många skäl (t.ex. kan straff och moraliskt klander, om än inte fängelse, förebygga en framtida brottskarriär hos ungdomar). Biologiskt börjar empati och sympati, som är förutsättningen för att följa normer, utvecklas vid 4 årsåldern, den utvecklas sedan efterhand beroende på uppväxtmiljö och genetik.

Jag tycker att gränsen borde gå vid 12 istället för 15 år för att fånga upp barn på fel väg tidigt. Ansvarsmässigt tycker jag nog också att 12 åringar kan klandras.

Precis som du påpekar så är gränserna godtyckliga. Det märks när man gör en Reductio Ad Absurdum. Ska jag ses som personligt ansvarig för min egen för tidiga död om jag blir dödad av en tsunami bara för att jag ville åka till Thailand på semester? Dom flesta svarar nej. Så det finns en gräns, men den är olika för alla individer, och med minsta gemensamma nämnare för olika 'communities'. Det går alltså inte att se på situationen eller handlingen som sådan, det har inget med den att göra. Det handlar mer om människorna som sådana. Vilka värderingar dom har, vilken historia dom har, vilka relationer dom har till andra grupper. Såna saker.

Frågan är väl egentligen om man är moraliskt ansvarig för sina handlingar, inte om man anses vara det. Och jag skulle vilja säga att ens moraliska ansvar för en handling ökar i takt med den handlingsfrihet man haft. Men det vore för strängt att säga att man är moraliskt ansvarig för alla möjliga effekter av en viss handling.

Ta exemplet med tsunamin. Du är knappast moraliskt ansvarig för din död där. Varför? Att du dött i tsunamin är ju förstås en följd av att du valde att åka till Thailand. Men det är inte på något sätt en nödvändig eller ens sannolik följd. Ditt val av handling (att åka till Thailand) är förbunden med effekten (att du dör i tsunamin) genom en lång rad tillfälligheter som du knappast kan sägas vara moraliskt ansvarig för.

Fast det är förstås sant att villkoren för moraliskt ansvar är någorlunda godtyckliga. Men man kan ändå tala om större eller mindre moraliskt ansvar, utan att för den skull behöva avkrävas en exakt gräns.

Tsunamin var verklig, och hade således en 100% sannolikhet, och var därför även nödvändig. Ingen tillfällighet. Jag åkte till Thailand och dog.

Sen kan man förstås tala om intentioner. Var det min mening att jag skulle stöta på en tsunami? Förmodligen inte. Och det är just där bedömningen av mitt ansvar sker. Jag är ju inte ensam. Ingen människa är ensam. Jag lär mig från min omgivning/kultur vad som är bra och dåligt. Moderaten har lärt sig att man får skylla sig själv om man dör av en förlöpen kula när man åker till en palestinsk bosättning, oavsett vilken intention man hade. Sossen däremot, har mer förståelse för andras situationer, och kan därför se att man som individ inte är ansvarig för allt som händer en. Inte för att sossar på något sätt skulle vara bättre, bara det att vi snackar om filosofisk jantelag, altruism, förståelse, empati och såna saker.

Nja, jag tror inte det är korrekt att säga att tsunamin inträffade med hundraprocentig sannolikhet. Att något faktiskt har inträffat betyder inte att det var nödvändigt att det inträffade. Saker och ting kunde ha varit annorlunda. Handlingen (att åka till Thailand) följs inte med nödvändighet av effekten (att dö i en tsunami). Hade så varit fallet hade alla som åkt till Thailand dött i en tsunami, men så är uppenbarligen inte fallet.

Och även om man skulle specificera handlingen på så sätt att effekten ifråga faktiskt följer, statistiskt sett, så tvivlar jag ändå på att man skulle kunna säga att man var moraliskt ansvarig för sin egen död i tsunamin. För du skulle inte vara medveten om handlingens effekt. Något du inte är medveten om är det förstås svårt att klandra dig moraliskt för. Och att du inte är medveten om effekten ifråga kan man heller inte klandra dig för.

Jag tror att det framgår att vi är ganska eniga om att man inte är moraliskt ansvarig för allt som drabbar en.