Studenter blir sämre på matematik och fysik.

+1, elever finner ingen praktisk tillämpning av talen och anser det då som oviktigt, och när det väl dyker upp ett problem där man faktiskt har användning av detta så missar man det helt, man varken förstår att det finns en tillämpningsmöjlighet eller kan ställa upp problemet och sedan lösa det.

Att de är sämre på matematik beror på att eleverna ofta pluggar bara när det är prov,
annars så skiter de i matten, det är inte många som bryr sig. Det finns tex elever som har VG/MVG i matte A och B men som inte vet vad kvadrerings och konjugat-reglerna är för något.

Gäller tyvärr inte bara matematiken, men det är väl svårare att "läsa in sig" i det ämnet än i andra.

Åk till Norge och tänk över saken över en lunsj.

Jag vet inte om jag köper det där med att man måste hitta användningsområden för precis allting. För det går nämligen inte.

Sanningen är att massor av det man lär sig i matematiken inte HAR något praktiskt användningsområde - åtminstone inte för gemene man. Ändå gör matteboksförfattarna sitt yttersta för att få in sådana exempel, och då får man fåniga tal som handlar om att räkna ut höjden på en bergstopp om man vet vinkeln och avståndet (precis som om man skulle ha dessa uppgifter men inte bergets höjd). Frågan "vad ska vi ha det här till?" ÄR svår att svara på, därför att svaret är något av följande två:

1) Ni måste ha det för att förstå svängningarna hos en växelström om ni läser elektroteknik på högskolan (el. dyl.).
2) Ni kommer troligtvis aldrig ha någon praktisk nytta av det här.

MEN,

det finns en sak som kommer bort lite i dagens matematik och det är matematiken som konstart. Matematik kräver fantasi och nyfikenhet. Man tänker sig en abstraktion, en perfekt sfär eller ett exakt irrationellt tal, man ställer sig frågor om hur dessa fungerar, och beroende på vilka matematiska regler man har satt upp kommer det dyka upp ett svar - som kanske inte alls är vad man trodde det skulle bli!

Dagens undervisning (eller dagens förresten - så här har det sett ut de senaste 150 åren) går ofta ut på att ge eleverna lite verktyg, låta dem räkna en massa hjärndöda tal med hjälp av dessa verktyg, och till sist kanske erbjuda några långsökta "riktiga" problem som även de ska lösas med samma verktyg. Detta är kanske nyttig träning i vissa fall, men det är inte så stimulerande och det ger en dålig bild av vad matematik handlar om. Matematik ÄR abstrakt, och det går inte alltid att göra en klockren koppling till verkligheten. Jag menar, logaritmer? Komplexa tal? Visst, de kan vara användbara inom reella tillämpningar, men i sig representerar de enbart någonting abstrakt.

...Jag är säker på att jag hade en poäng här någonstans men jag är lite trött. Kanske fortsätter imorgon.

Det handlar nästan uteslutande om läraren. Punkt slut.

Jag går tredje året på NV och var inte alls något mattefreak i ettan. Matematik A var skittråkigt. Matte B var skittråkigt eftersom vi hade fyra olika lärare under kursens gång, och endast en av dem skulle jag klassa som en bra lärare.

I matematik C hände grejer. Vi fick en ung, nyexaminerad civilingenjör med maffiga kunskaper inom både pedagogik och matematiken i sig och han vände ut och in på hela klassen. Man märkte i början att varje lektion gav någon en aha-upplevelse, då denna insåg någonting som den inte förstått sedan tidigare matematikkurser (början av Ma C handlar bara om bråk, förlägning, förkortning, bryta ut och annan grundläggande algebra som behövs för att klara av fortsättningen på kursen).

Sedan introducerades derivata (fortfarande C-kursen). Vissa halkade efter här, men förvånansvärt många jobbade ändå på och tyckte att det var intressant. Min lärare kunde svara på varenda liten fundering man hade, inte bara om något i C-kursen utan det kunde vara vad som helst inom matematiken - härleda någon regel/formel eller whatever. Jag fick VG i Ma B och avslutade C-kursen med sånär som på någon poäng full pott på nationella provet och solklart MVG i kursen, något som aldrig skulle inträffat med en av de tidigare lärarna.

I D-kursen fick vi tillbaka en av lärarna från Ma B, men nu spelade det ingen roll. Jag hade fått upp ögonen för matematiken tack vare min Ma C-lärare och jag läste hela D-kursen på egen hand med MVG som resultat. För tillfället läser jag matematik E på egen hand, samt matematik H som är en högskoleförberedande kurs som endast finns i Norrköping. Efter jul kommer jag även samtidigt att läsa matematik diskret. Skulle jag inte fått den här läraren i C-kursen är jag ganska säker på att detta aldrig skulle ha hänt.

Slutsats:

Satsa på unga lärare med ett genuint intresse för både sitt ämne och att lära ut det, och ge fan i alla gamla avdankade 70-talslärare som inte vill annat än att pensionera sig.

Det är väl därför det går så dåligt?

Mattelärare och fysiklärare tenderar att vilja göra det så svårt som möjligt för eleverna, varför? det kanske får dom att må bättre, de kanske var mobbade som ybgre och har utvecklat någon sorts einsteinkomplex, hursomhelst borde de lägga ner mer focus på att faktiskt lära ut något.

Tror du verkligen att lärarna vill göra det svårt för eleverna? Kan det inte vara så att det inte är så lätt att lära ut dessa ämnen?

Kanske är en anledning till nedåtgående kunskaper inom matematik och fysik att man på grund av betygsinflation och höga intagningspoäng till utbildningar tvingas satsa på andra ämnen för att få ett högt betygssnitt. Ett MVG i en mattekurs kanske kräver dubbelt så mycket jobb som ett MVG i en språkkurs. Idag är det i princip värdelöst att gå ut gymnasiet med högsta betyg i matte och fysik om man har dåliga betyg i övrigt.

Kul, den läste jag också förra året! Det är såna vi behöver i Sverige, lärare/föreläsare som verkligen brinner för det de lär ut. Du kommer älska den Linjära Algebran som börjar efter jul, och lycka till på din första tenta!

Word!

Jag är så innerligt trött på "ha användning för"-pladdret. Vad har man för användning av att veta när slaget vid Lützen stod? Eller veta skillnad på le och la i franska? Fransosen lär förstå vad du menar ändå, och även om du får det rätt lär han inte tro att franska är ditt förstaspråk. Kunskap är inte tungt att bära, och den har ett egenvärde utanför den personliga nyttosfären.



/edit

Jag hade en gång en elev i matematik A som var målare. Han hade lite svårt för det här med areor och grejer, och jag tänkte att äntligen!!! får jag nån som jag kan hardcore applicera "ha användning för"-resonemanget. Så vi räkande ett exempel tillsammans där det gick åt si mycket färg per kvadratmeter och rummet var så många kvadratmeter stort. Sen hittade jag på ett eget exempel och frågade hur mycket färg som behövdes. Han svarade "tio liter" med en gång. jag såg ut som ett frågetecken. Då sa han "och räcker inte tio liter så går det åt tio liter till."
Så fungerar det i verkligheten. Ridå.


/Hast

Samma här, vi hade en lärare som förklarade matte på bonde språk, då fattade man på en gång och det var då som intresset för matematiken blev större.