Studenter blir sämre på matematik och fysik.

Naturligtvis är man från Norrköping, nu bor jag dock i Linköping och studerar.

Kan lova dig att den linjära algebran är det roligaste, även om den se svår ut vid första anblick. Hälsa Holgersson.

Studerar du möjligtvis till civ.ing. vid LiU?

Det handlar nästan uteslutande om läraren. Punkt slut.

Jag går tredje året på NV och var inte alls något mattefreak i ettan. Matematik A var skittråkigt. Matte B var skittråkigt eftersom vi hade fyra olika lärare under kursens gång, och endast en av dem skulle jag klassa som en bra lärare.

I matematik C hände grejer. Vi fick en ung, nyexaminerad civilingenjör med maffiga kunskaper inom både pedagogik och matematiken i sig och han vände ut och in på hela klassen. Man märkte i början att varje lektion gav någon en aha-upplevelse, då denna insåg någonting som den inte förstått sedan tidigare matematikkurser (början av Ma C handlar bara om bråk, förlägning, förkortning, bryta ut och annan grundläggande algebra som behövs för att klara av fortsättningen på kursen).

Sedan introducerades derivata (fortfarande C-kursen). Vissa halkade efter här, men förvånansvärt många jobbade ändå på och tyckte att det var intressant. Min lärare kunde svara på varenda liten fundering man hade, inte bara om något i C-kursen utan det kunde vara vad som helst inom matematiken - härleda någon regel/formel eller whatever. Jag fick VG i Ma B och avslutade C-kursen med sånär som på någon poäng full pott på nationella provet och solklart MVG i kursen, något som aldrig skulle inträffat med en av de tidigare lärarna.

I D-kursen fick vi tillbaka en av lärarna från Ma B, men nu spelade det ingen roll. Jag hade fått upp ögonen för matematiken tack vare min Ma C-lärare och jag läste hela D-kursen på egen hand med MVG som resultat. För tillfället läser jag matematik E på egen hand, samt matematik H som är en högskoleförberedande kurs som endast finns i Norrköping. Efter jul kommer jag även samtidigt att läsa matematik diskret. Skulle jag inte fått den här läraren i C-kursen är jag ganska säker på att detta aldrig skulle ha hänt.

Slutsats:

Satsa på unga lärare med ett genuint intresse för både sitt ämne och att lära ut det, och ge fan i alla gamla avdankade 70-talslärare som inte vill annat än att pensionera sig.

Jag har liknande erfarenheter, förutom att det var i grundskolan jag hade svårt och på gymnasiet det lossnade.

Jag tror att många som undervisar i matematik helt enkelt inte behärskar ämnet själva. Det är i alla fall min erfarenhet av så gott som alla lärare i grundskolan. Och sedan dess har nivån på studenterna på lärarhögskolorna sjunkit till... ja, jag vet inte vad. Matematik behärskar de i alla fall inte. Eller något annat ämne heller, när jag tänker efter. (Min fru går lärarhögskolan just nu, därav mina tvärsäkra omdömen... )

Jag tror goda matematiklärare får sökas bland nyexade civilingenjörer, precis som ditt exempel visar. Fast de brukar ju vilja ha betydligt högre lön än vad skolorna kan erbjuda, och det är väl det som är problemets kärna: de som är tillräckligt duktiga på matematik, oavsett bakgrund, får bättre betalt på annat håll.

Ja, jag ställer mig också direkt kritisk till att just CIVILINGENJÖRER ska vara någon sorts måttstock för kunskapsnivå. Snarare är det väl fysiker och matematiker som man bör jämföra med, och vars kunskaper man bör utgå ifrån när man ska utbilda en lärare.

Ja, jag ställer mig också direkt kritisk till att just CIVILINGENJÖRER ska vara någon sorts måttstock för kunskapsnivå. Snarare är det väl fysiker och matematiker som man bör jämföra med, och vars kunskaper man bör utgå ifrån när man ska utbilda en lärare.

Det är ingen som vet vad en "riktig fysiker" (hihi) är i Sverige, än mindre matematiker. Sverige och Tyskland är väldigt inpräntade med civ.ing-examen.

Matematikerutbildning har ju funnits i ett otal år, och på senare år har tom. "Teknisk matematik" (Civ.ing.) dykt upp . Hehe, sån onani kring civ.ing examen....