aspergergares förmåga att känna empati

Tycker väl att en logikbaserad utilitarism borde väl kvalificera som en form av godhet. Godhet behöver inte handla om känslomässigt engagemang, det kan handla om en rationell och intellektuell approach för optimal utgång.

"De mångas behov går före behoven hos de få" - Spock, The Wrath of Khan
(baserat på John Stuart Mills tankegångar)

Grundat ur pur logik, men som ändå innesluter så mycket godhet.

Nej, det är precis tvärtom. Empati betyder att du känner samma sak som din medmänniska. Du läser av andra människor så mycket att det smittar av sig på dig.

Aftonbladet 2003-03-21:
"Varför gäspar du nästan alltid när du ser någon annan gäspa? Det kan faktiskt bero på empati.
Forskarna vid Drexel University i Philadelphia, USA, upptäckte att människor som har en benägenhet att smittas av andras gäspningar också ofta har en hög nivå av empati och känner starkare kamratskap med andra människor. De härmar ofta andras beteenden eftersom de känner sig nära andra.
Det är också ofta dessa personer som säger aj! oj! eller liknande, när någon trampar snett, slår i tån eller gör sig illa på annat sätt. I studien deltog 65 studenter som fick se en videofilm som innehöll personer som gäspade, skrattade eller visade andra känslor. Mer än 40 procent av dem gäspade när någon på filmen gäspade. 60 procent gjorde det upprepade gånger."

Det där med "vojne, vojne" lät riktigt elakt och visar att du inte har någon aning om vad empati är.

Varför skriver du om logik och godhet i en tråd som handlar om empati?
Ingen har påstått att empati betyder logik/godhet, så du är off topic. Det blev liksom väldigt ologiskt!

Du verkar inte ha förstått vad det han skrev faktiskt innebär. Det är inte off topic. Han skrev ett alternativ till vanlig känslomässig empati. Att man med logik och rationalitet som är riktat mot en så bra utgång som möjligt kan uppnå ett lika bra resultat eller bättre än vad någon som har en bra empatisk förmåga.

Men empati har inget med utgång/resultat att göra. Empati betyder att du känner likadant som dina medmänniskor, att deras känslor smittar av sig på dig. Han mår bra, det smittar av sig på dig, det smittar av sig på någon du träffar. Till slut kan ni vara många som är glada/arga/ledsna/nervösa/trötta/fnissiga. Det är ett samspel mellan människor!

Jag svarade förstås på det som jag citerat. Hur det var relevant för trådens ämne, eller inte. Jag svarade på ett påstående som jag höll med om.

Jo, det har med det att göra. En aspekt av empati är att handla på ett lämpligt sätt i sociala situationer. Ett lämpligt sätt syftar på att det ska leda till en bra utgång. Det du talar om är sympati. Eller affektiv empati. Det finns fler aspekter av empati än så. Så kallad kognitiv empati.

Källa till det jag snackar om är några föreläsningar Simon Baron Cohen gjort. En framstående forskare inom ämnet ASD.

Detta kan vara relevant:
http://www.youtube.com/watch?v=Aq_nCTGSfWE

Ok vi säger så Ja, empati syftar till en bra utgång för dem, eller för vem? Tja för många
Jag håller med om den aspekten, den effektiva empatin! Den mest effektiva av alla empatier bör leda optimalt resultat. "Kognitiv" empati är världsomspunnen och den känns hos gemene man.

Ja, frågan var Snarare så bör vi väl ifrågasätta ifall empati är det enda vi har att mäta s.k. "godhet" och "ondhet" på
Sedan hävdade jag att empati inte är ett mått på "godhet/ondhet". Eller vad säger du?

Oftast brukar en bra utgång för en själv uppnås när man bemöter folk på ett trevligt sätt då dessa i sin tur agerar på ett oftast trevligt sätt tillbaks. Så samarbete eller vad man ska kalla det är väl åtråvärt.

Affektiv empati är ganska värdelöst om man är kass på den kognitiva delen för då har man svårt att sätta sig in i andras känslor och det blir då svårt att veta vad någon annans känslor är så man kan då inte tillämpa den affektiva aspekten.

Utifrån detta har väl folk med AS oftast problem med den kognitiva delen och att spontant känna igen andras känslor när man ser på dem. Sen så varierar vad jag upplevt här på forumet varierar det hur mycket man påverkas känslomässigt då man har förståelse för vad någon känner ganska mycket bland de med AS.

Jag har ju lärt mig att känna igen andras andras stämning. Jag har oftast problem med att känna med någon när personen inte förklarat vad dess humör beror på, vad som gör det. Är jag osäker frågar jag för det mesta, om jag i huvud taget bryr mig om att veta. Jag har även problem med att bekräfta andras känslor och åsikter till viss del, gillar inte i att upprepa vad folk säger. Säger jag inte emot så betyder det mer eller mindre att jag håller med.

Hej hopp, kan inte skriva korta inlägg.

Texten jag har fetat beskriver er aspiesar exakt. Andras skratt, gäspningar, gråt osv smittar inte av sig på dig.

Det beror på hur väl jag känner personen och vad jag tycker om den. Har jag mestadels eller bara positiva känslor för personen så delar jag känslor och sånt helt spontant. Det är mycket svårare i grupp, det blir så jävla mycket på en gång. Umgås jag med 1-3 personer jag känner väl så funkar det. Men en person är bäst om jag inte är full.

Edit: Detta är typ det jag har mest problem med. Det är för det mesta ganska så tråkigt att umgås med folk bara för att jag har svårt att dela känslor.