Trött på Sverige och vill helst flytta, men...

Har funderat ett tag nu på att flytta från Sverige, för gott. problemet är bara att jag har min familj här, som jag älskar väldigt mycket. Det känns konstigt att leva långt ifrån dem.

Anledningen att jag vill flytta, är för att jag helt enkelt har tröttnat på Sverige. På vädret, människorna och det mesta.

När det gäller vädret, så behöver jag nog inte kommentera det.

När det gäller människorna, så kan vi sitta och prata om det hela dagen. Jag hatar det mesta med svenskarnas attityd. En normal svensk för mig är en självisk, tråkig, okänslig och falsk person som fungerar ungefär som ett programerat robot.

Att säga "hej" till en granne är för ansträngande, att låna 100 kronor till en kompis blir för dyrt, att vara trevlig och bjuda på sig på krogen finns inte, att ringa en kompis o kolla läget med honom kostar mkt pengar( fast inte om man är ute efter nåt när man ringer), att ställa upp för nån görs bara med krav på att man får något tillbaka, att inte våga vara ärlig öga mot öga mot en person och välja istället gå bakom ryggen en är en vana.

På helgerna får man dock se flera trevliga svenskar än vardagar, vilket man tackar alkoholen för!

Jag hag varit i många länder och träffat många personer från olika länder och kulturer, och jag kan säga att ingen människa i jorden är perfekt. Nackdelar och fördelar finns i alla länder. Trots det, har jag insett att Sverige inte är rätt land för mig, eller rättare sagt, svenskar är inte rätt folk å ha med att göra.

Men som sagt, det känns jobbigt å tänka sig bo långt ifrån sin familj.

Finns det någon annan som sitter i samma sits?

Förstår vad du menar till viss del. Skulle ta första bästa plan härifrån om det inte var för att hela ens liv finns här i Sverige. Att lämna mängder av ens bra vänner bakom sig och börja om på nytt i ett annat land är väl sådär lockande.

Familj kan man alltid hälsa på, tror inte jag skulle lida värst av att bara träffa dom en-ett par gånger om året. Men vänner tappar man tillslut om man aldrig umgås.
För mig tar tanken på att bara flytta till en stad emot, men om rätt tillfälle dyker upp kanske jag tar steget härifrån en dag.

Kan säga att jag sitter i nästan samma sits som dig. Sverige är ett underbart land, men det är ingen "action" om du förstår vad jag menar. Visst, hur man lever sitt liv väljer man ju mycket själv men samtidigt är Sveriges ganska tråkigt i flera perspektiv.

Angående att flytta från ens familj ser jag inget problem i det. En flygresa och du är hemma igen.

Okej. Men för mig är det precis tvärtom. Familjen är för mig den rikiga kärleken. Den som aldrig överger mig, och den som alltid ger allt till mig med hela hjärtat.

Nya vänner kan man dock träffa vart som helst sålänge man är social, trevlig och utåtriktad.

haha detta är så typiskt "skitsverige" brukar komma oftast från ungdommar men sen när dom väl är utomlands en längre stund får dom stark hemlängtan och inser att det var inte så jävla illa endå.

var själv sån och då var jag endå i Tokyo (har varit på många ställen men som exempel) Oo va kul som fan där osv men man märkte verkligen vad man faktiskt saknade med sverige o så. mest de små sakerna.

så mitt tips är att skaffa erfarenhet innan du flyttar "bara sådär" för gott. risken är stor att du kommer ångra dig annars

Jag går i samma tankebanor, mestadels för att jag börjar tröttna på att bo hemma. Men har också kommit till den insikten att Sverige inte är det enda stället på jorden, vilket vissa av mina vänner inte håller med om.

Ett varmt land vore trevligt att resa till

Jag håller med dig absolut. Själv saknar jag Sverige när jag är utomlands. Men oftast beror det på vana, att man är van å ha det som man vill här hemma, medan när man är utomlands, så handlar det mkt om nya vanor och anpassningar, som kan tröttna en.

Sen,Sverige som land, som samhälle, som de lagarna landet står för, är helt underbart. Dock, mitt problem är med människornas attityd.

Eller som Semperfi säger, det händer ingen "action" här!

människors attityd förstår jag inte riktigt. man umgås väl endå bara med sin umgängeskrets endå? är väl det som räknas menar jag (samt att man kan lära känna nya människor såklart). är det så viktigt att kunna prata med folk på bussen etc? jag antar att du syftar på den typiska svenska tillbakadragelsen.


vad för action syftar du på då? denna fråga förstår jag bättre iaf, allt beror på vad man gillar att göra m.m.

jag bryr mig inte om du vill flytta såklart, min poäng är bara att det inte bör vara något man ska förhasta. res till stället du vill flytta till först och är där x antal veckor/månader. vet många som ångrat sig när det gäller sånt efter ett tag så därför jag "varnar" helt enkelt.

Jag tror som ni säger, att det är en naturlig instinkt att känna sig säker eftersom man har många goda minnen från Sverige (personlig synpunkt). Samtidigt så tycker jag att man ska testa sig fram. Res, läs och skaffa dig en uppfattning om omvärlden. Om det skiter sig (eller man inte trivs) är det bara att återvända hem till Sverige.

Det beror iofs på vad man tänker göra utomlands, jobba eller plugga....
Självklart har man större chans till arbetsrörlighet om man har en utbildning i bagaget, eller om man är jäkligt duktig på det man gör.

Förstår hur du menar. Jag drömmer om att leva ett liv där jag kan fly Sverige under vinterhalvåret för att sedan komma tillbaka till våren och sommaren. Trivs hyfsat bra i vårt land under den perioden men hösten och vintern är en pina rent psykiskt.

Dock skulle jag inte ha modet att bara lämna allting och ge mig iväg själv, är nog alldeles för mycket av en fegis för det tyvärr. Men har bekanta som ska dra iväg på resor och liknande själva så snart det kan, så omöjligt är det ju inte.