Skrot-Nisse och hans vänner.

Stephen King kan slänga sig i väggen. Freddie Krueger likaså.
Det här är skräck på en nivå som man bara inte trodde vara möjlig att uppnå.
Mången nattsömn har blivit förstörd på grund av denna svenska skapelse.
Hur många gånger har man inte vaknat upp alldeles kallsvettig av fasa efter att ha
blivit hemsökt i natten av statsingenjör Björkman med sin genuina ondska...

Den här serien har kvaddat många liv som kunnat vara harmoniska och mardrömsfria.
Upphovsmannen till detta verk har mycket på sitt samvete onekligen.
Jag ryser inför det hela men närmast tvångsmässigt postas likväl denna kortis
där det ges en glimt av vad som komma skulle i skräck och inferno och mörker:

https://www.youtube.com/watch?v=pPDJhvfDnUE

Hahaha, fyfan vilket obehagligt klipp, klarar knappt att se klart det. Är som att sitta fast i någon obehaglig mardröm. Det är någonting med estetiken i Skrot-Nisse som gör att man får kalla kårar, får nästan lite Tarkovsky-vibbar.

Intressant. Kan ni tala närmare om vad det är som ni upplever som så fasansfullt? Är det några speciella scener ni tänker på? Eller något mer övergripande? Den bitvis surrealistiska handlingen? Dockornas utseende (vilket jag kan hålla med om är lite "off", särskilt när de kombineras med livs levande människohänder)? Rösterna? Miljöerna (som jag tycker är väldigt mysiga och spännande)?

Det enda jag tycker är riktigt läskigt är Bertil Enstörings mardröm där en jättelik Björkman snor boken. Obehaglig, dunkel scen med otäck musik. Men annars tyckte och tycker jag att det är ett av de absolut bästa TV-program som producerats.

Ja, mig och mitt lilla inlägg ska du nog inte tolka alltför bokstavligt.
Jag avsåg att vara ironisk men misslyckades uppenbarligen i detta.

Mardrömmarna med efterhängse statsingenjören uteblev i själva verket och Skrot-Nisse
med vänner bjöd mig ofta en storartad underhållning. Originellt och djärvt i utförandet.
En naivistisk ton, skönt skruvade figurer och med en handling som inte upphörde att
överraska. Surrealism bitvis, ja, vilket funkade utmärkt på en som mig.

Nej, vidare skräckfyllt upplever jag inte det som. En svensk produktion med kvaliteter
utöver det vanliga och den tål att ses än idag till skillnad från så mycket annat man
spottat ut i televionen genom åren.

Det här var helt befriat från ironi bör påpekas. Det här är vad jag verkligen tycker.

Här är nu hela 40 minuter med Skrot-Nisse och hans vänner:

https://www.youtube.com/watch?v=lNJ4HW6H9qI

Med tanke på vilka närmast traumatiska upplevelser somliga tycks ha haft vid tidigare
kontakt med serien så är det dock kanske inte tillrådligt att återknyta bekantskapen
i mer än helt korta sekvenser...

Jag har för mig att jag läst någonstans att det inte handlar om en enskild specifik
tidsperiod utan serien är en blandning av många olika tidsperioder.

Bl.a. så hade ju Kalle en hyggligt "modern" modell av kassettbandspelare.

Hela kittet tillsammans gör att jag blir livrädd, det är något med det helt enkelt. Dockorna, rösterna etc. Det finns en känsla av att vad som helst kan hända och det känns mörkt och kallt. Nej, jag kan inte peka på en enskild händelse men livrädd det blir jag.

Modern = 70 tal?

Men kan så vara, jag tycker serien är lite svårt att placera tidsmässigt, förutom när enstöringen åker i tiden förstås.

Ni som sett det i vuxen ålder..håller de än? Skrotnisse var riktigt grymt som liten . Dock var jag smårädd för den efterblivne sonen .

Ja, det håller fortfarande. Jag kollar på den ibland, imponeras fortfarande av detaljrikedomen och hantverksskickligheten i miljöbyggena, och skrattar åt de finurliga manuset. Särskilt överkonstapeln G. Lindberg (!) och boven Tarzans gnabbande misslyckas aldrig med att locka fram ett skratt. Även ökenscenerna där Ture Björkman äntligen får sitt straff är fantastiska, men det finns såklart många fler bra scener.
Jag tror bestämt att Barnkanalen kör repriser ibland, annars är serien säkert lätt att hitta på DVD eller internet.

Tankade faktiskt ner skrotnisse för något år sedan. Tyckte den höll riktigt bra, kan bero på att man blev en aning nostalgisk också. Helt klart värd att titta på.

Hur stora är de där dockorna och modellhusen egentligen?

Edit:

Lite bilder
http://www.zenitkultur.com/artist.php?id=1383
http://www.alskadedumburk.se/2011/10/skrotnisse.html

Älskar Skrot-Nisse. Älskar allt av Jan Lööf. Älskar mina föräldrar för att de skaffade hem Jan Lööf-böcker och satte mig framför tv:n när det var Skrot-Nisse och hans vänner och annat av Jan Lööf.

Jag var dock aldrig rädd för figurerna? Spännande och mystiskt. På gränsen till mysigt, tyckte jag att det var.

By the way. Det är ingen som känner till real life-Skrot-Nisse som finns i Uppsala? En man som ser EXAKT ut som Skrot-Nisse. Ses ofta på cykel i Uppsala. Jag lovar, man får en CHOCK när man ser honom.