Definiera er världsbild

Tja jag vill att ni formulerar är världsbild genom att definiera era trosuppfattningar om allt, människan och liv, medvetande och materia.

Ta upp om hur ni ser på religion, vetenskap, sanning, människor och syfte i universum.

Förklara er gärna koncist och inte för mycket i detalj. Det ska finnas plats för diskussion men lämna plats huvudsakligen till att låta människor få säga sitt utan dum förklaringar.

Jag lever i en logisk värld. Ja det är ungefär vad jag har att säga. Jag tar inte med tveksamheter i beräkningarna.

Kanske är det för att klockan e sent, men skulle uppskatta att du var lite mer tydlig i hur du tillämpar din ideologi på det jag nämnde i #1.

Varför?

För att jag vill veta.

Människor har lätt att tycka och tro saker och ting. Det är inte förrän man verkligen diskuterar grundligt och ärligt som man utvecklar sina resonemang.

Jag inser att det här är en svår fråga och kanske vågar man inte göra det, osäkerhet är inte vacker direkt.

Vad är din mening om allt?

Jag är tyvärr ecklektiker i filosofiska sammanhang (vilket är en pejorativ term ofta bland filosofer).

Så, jag kan inte presentera något system.

Däremot anser jag att det finns fog för att anta att världen är sådan att den går att förstå och ha kunskap om. Förnuftets aktivitet har en pivotal roll här, som kanske min signatur avslöjar.

Det är väl grundbulten. Om mycket annat är det som ett lapptäcke och synnerligen ombytligt.

Det enda jag är agnostisk inom är väl det religiösa, och möjligen andras själsliv. För jag kan helt enkelt inte se hur kunskap om något sådant ska kunna uppnås.

Vår egentliga plats i världen har jag ingen aning om, men det spelar inte mycket roll för vi bestämmer vilken varelse vi ska vara - det är vår gåva.

Jag lever i en värld där:
1) Listtrådar låses, och
2) Skaparen av dylika trådar ombedes PM:a förklaring till varför tråden ska låsas upp.

/Mod

Tydligen lever jag också i en värld av selektiv perception;
Tråden är återupplåst.

/Mod

Jag tror på allt och inget.

Först så är allt relativt, så det finns inget som har högre eller lägre värde än något annat. Att säga att något är annorlunda, är motsatsen till att moraliskt fördöma något.

Sen så finns det ingen säkerhet i någonting. upplevelser, intryck, minnen, erfarenheter, historia, allt egentligen, är konstruerat. Men, det betyder inte att det kanske är precis så som konstruktionen lyder. Det vill säga, bara för att man inte kan säga att Gud finns, så betyder inte det att man måste säga att Gud inte finns. (Och då använder jag begreppet Gud i den lösaste definitionen man kan hitta på. Extra-kausalt subjekt, eller något sånt)

1. Metafysik - objektiv verklighet
2. Epistemologi - förnuft
3. Etik - självintresse
4. Politik - kapitalism

Världen är en substans där det finns inget det överflödige utom människan. När kan vi förstå detta och förändra oss? Naturligtvis är detta en ritorisk fråga.

Right on. Kunde inte sagt det bättre.

EDIT: Annars verkar jag mest ha ett slags vedisk världsbild, citerar mig själv på en annan del av internet:

Kan också nämna lite om panpsykism på kvantnivå, högre dimensioner (femte som "ett medvetande", sjätte som "mind at large"), om att Universum består av ett allomfattande fält av kärlek (tomrummet/Higgsfältet/kvantgravitation/morphogenetic field/Brahman) som använder extatiska vibrationer (energi) för att realisera medvetande i form av propagerande materiemönster (liv/atman). Men jag är inte säker på hur mycket som kan kallas "min världsbild", hur mycket som är mentala områden som jag har utforskat och hur mycket som är idéer som låter sig propagera genom mig.

Så för att "keep it real" så består min världsbild just nu mest av att det skrivs i en forumstråd.