Denna tråd handlar inte om de etniska minoriteter som har ett odiskutabelt egenintresse att stödja den demografiska omvandlingen av Sverige för att göra svenskarna till en minoritetsgrupp i sitt eget land. Istället ämnar vi i denna tråd att fokusera på de vita etniska svenskar som helhjärtat och rabiat stödjer en anti-vit svenskfientlig politik vars yttersta konsekvens är att deras egen folkgrupp går under. Vilka är dessa människor egentligen? Vad har de för motiv? Är de mentalt friska? Personligen tycker jag mest synd om de bekanta jag känner som hyser sådana sinnessjuka åsikter (de är så gott som samtliga psykiska vrak), till skillnad från de massinvandringsförespråkande etniska främlingarna som är mer socialdarwinistiskt motiverade i sin hållning i frågan.
En teori är att många av de svenska främlingsvurmarna hatar sig själva och sin etnicitet till följd av traumatiska upplevelser i barndomen med t.ex. alkohol- och knarkmissbrukande föräldrar, omotiverad och grov barnmisshandel och sexuella övergrepp. Det kan tänkas att sådana starka upplevelser föder fientliga känslor gentemot den egna gruppen. Det hör förvisso de politiskt korrekta massinvandringsmanikerna till att utan belägg psykologisera kring meningsmotståndarnas mentala hälsa och barndom. Därför är det extra intressant att reda ut hur det förhåller sig egentligen och om dessa fula debattknep kanske egentligen bara är projektioner av deras egna svåra barndomsförhållanden.
Ett exempel på en sådan svensk självhatare med traumatisk barndom har vi i batikkärringen Hillevi Wahl:
http://www.metro.se/2009/11/10/43146/vi-behover-hjalp-mot-den-helsvenska-i/
Stämmer detta överens med era erfarenheter av fanatiska "anti-rasister"? Eller kan man tänka sig andra skäl till varför somliga blir xenomaniska etnomasochister? Diskutera!
En teori är att många av de svenska främlingsvurmarna hatar sig själva och sin etnicitet till följd av traumatiska upplevelser i barndomen med t.ex. alkohol- och knarkmissbrukande föräldrar, omotiverad och grov barnmisshandel och sexuella övergrepp. Det kan tänkas att sådana starka upplevelser föder fientliga känslor gentemot den egna gruppen. Det hör förvisso de politiskt korrekta massinvandringsmanikerna till att utan belägg psykologisera kring meningsmotståndarnas mentala hälsa och barndom. Därför är det extra intressant att reda ut hur det förhåller sig egentligen och om dessa fula debattknep kanske egentligen bara är projektioner av deras egna svåra barndomsförhållanden.
Ett exempel på en sådan svensk självhatare med traumatisk barndom har vi i batikkärringen Hillevi Wahl:
http://www.metro.se/2009/11/10/43146/vi-behover-hjalp-mot-den-helsvenska-i/
Citat:
Vi behöver hjälp mot den helsvenska idiotin
...
Ni vet, det självklara, om att vi inte skulle haft ett sådant välfärdssamhälle i dag om det inte varit för alla invandrare. Om att det oftast är invandrare som tar hand om de sjuka och svaga i samhället. Och barnen, inte minst – med stor kärlek och omsorg. De ger mina barn tillgång till språk och kulturer, de lägger världen framför deras fötter. Och jag är så oändligt tacksam för det.
Men sådant biter inte på kunskapsfobiker.
"De borde anpassa sig", fnyste min släkting.
Jag visste inte om jag skulle skratta henne rakt i ansiktet eller bara dänga en stekpanna i huvudet på henne så hjärncellerna ramlade på rätt plats. Anpassa sig? Are you kidding me?
Till vadå? Ska de bli som vi? Ska de klä sig i grått och beigt och försöka smälta in i väggen? Ska skriva arga lappar om luddet i torktumlaren? Börja titta i titthålet i dörren innan de vågar gå ut i trappen med soporna, för att de är så jävla rädda för att träffa folk?
Ska de stå under köksfläkten och röka resten av sitt liv? Och pimpla lådvin i sin ensamhet och vara otacksamma och bittra?
Nej, tack gode gud för att inte invandrarna sänker sig till vår låga nivå. Bring them in, säger jag bara. Vi behöver all hjälp vi kan få mot den helsvenska idiotin.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article1467954.ab
Ursprungligen postat av Hillevi Wahl
Vi behöver hjälp mot den helsvenska idiotin
...
Ni vet, det självklara, om att vi inte skulle haft ett sådant välfärdssamhälle i dag om det inte varit för alla invandrare. Om att det oftast är invandrare som tar hand om de sjuka och svaga i samhället. Och barnen, inte minst – med stor kärlek och omsorg. De ger mina barn tillgång till språk och kulturer, de lägger världen framför deras fötter. Och jag är så oändligt tacksam för det.
Men sådant biter inte på kunskapsfobiker.
"De borde anpassa sig", fnyste min släkting.
Jag visste inte om jag skulle skratta henne rakt i ansiktet eller bara dänga en stekpanna i huvudet på henne så hjärncellerna ramlade på rätt plats. Anpassa sig? Are you kidding me?
Till vadå? Ska de bli som vi? Ska de klä sig i grått och beigt och försöka smälta in i väggen? Ska skriva arga lappar om luddet i torktumlaren? Börja titta i titthålet i dörren innan de vågar gå ut i trappen med soporna, för att de är så jävla rädda för att träffa folk?
Ska de stå under köksfläkten och röka resten av sitt liv? Och pimpla lådvin i sin ensamhet och vara otacksamma och bittra?
Nej, tack gode gud för att inte invandrarna sänker sig till vår låga nivå. Bring them in, säger jag bara. Vi behöver all hjälp vi kan få mot den helsvenska idiotin.
Citat:
Den under efterkrigstiden så inflytelserika empiriska studien The Authoritarian Personality (vars hycklande och politiserade tolkningar av resultaten man kan bortse från) mätte grad av etnocentrism hos testpersoner. Resultaten visade att personer med låg etnocentrism hade en negativ syn på sina föräldrar medan individer med hög etnocentrism (dvs rasistfascistnazister som PK:iter brukar kalla dem) hade en positiv syn på sina föräldrar:
”Jag drömde om en vit jul”
Författaren Hillevi Wahl: ”Mamma och pappa söp sönder min barndoms jular”
Det luktade aldrig lussebullar.
Bara fylla, utslaget vin och urin.
– Jag ville bara att julen skulle ta slut, säger Hillevi Wahl.
Hon minns lukten av urin i den gröna manchestersoffan. Och rökdimman som stank av alkohol, svett och spyor.
När julen kom drog mamma och pappa ned persiennerna och korkade upp.
– De laddade länge inför julen för då fick de dricka extra mycket. Inte bara vardagsrödtjut, utan sprit, whisky och snaps i mängder.
Hillevi Wahl växte upp i ett alkoholisthem och hon vande sig tidigt vid ett hem fyllt av fylla.
Till jularna blev fyllan mer aggressiv. Och legitim.
– Jag var alltid på helspänn för att de drack så mycket. De köpte enorma mängder som skulle räcka över alla helgerna. Men allt tog slut på några dagar.
Julfesten fortsatte långt in på nyåret.
Fick aldrig julklappar
Hillevi längtade efter att lovet skulle ta slut och att föräldrarna skulle nyktra till och gå till jobbet.
– Mina föräldrar önskade nog att de kunnat göra julen annorlunda. Men det blev bara kaos.
Några glädjejular tindrar ändå i minnet. En gång hos nyktra släktingar i Göteborg.
– Jag fick ett dockskåp, jag som aldrig fick några julklappar.
Författaren Hillevi Wahl: ”Mamma och pappa söp sönder min barndoms jular”
Det luktade aldrig lussebullar.
Bara fylla, utslaget vin och urin.
– Jag ville bara att julen skulle ta slut, säger Hillevi Wahl.
Hon minns lukten av urin i den gröna manchestersoffan. Och rökdimman som stank av alkohol, svett och spyor.
När julen kom drog mamma och pappa ned persiennerna och korkade upp.
– De laddade länge inför julen för då fick de dricka extra mycket. Inte bara vardagsrödtjut, utan sprit, whisky och snaps i mängder.
Hillevi Wahl växte upp i ett alkoholisthem och hon vande sig tidigt vid ett hem fyllt av fylla.
Till jularna blev fyllan mer aggressiv. Och legitim.
– Jag var alltid på helspänn för att de drack så mycket. De köpte enorma mängder som skulle räcka över alla helgerna. Men allt tog slut på några dagar.
Julfesten fortsatte långt in på nyåret.
Fick aldrig julklappar
Hillevi längtade efter att lovet skulle ta slut och att föräldrarna skulle nyktra till och gå till jobbet.
– Mina föräldrar önskade nog att de kunnat göra julen annorlunda. Men det blev bara kaos.
Några glädjejular tindrar ändå i minnet. En gång hos nyktra släktingar i Göteborg.
– Jag fick ett dockskåp, jag som aldrig fick några julklappar.
Citat:
Whereas the negative feelings high scorers had toward their parents tend to derive from parental efforts to discipline the child or get the child to do household chores, the negative feelings of the low scorers are the result of feelings of desertion and loss of affection (p. 349). However, in the case of the low scorers, Frenkel-Brunswik emphasizes that the desertions and loss of love are frankly accepted, and this acceptance, in her view, precludes psychopathology. I have already discussed F63, whose father abandoned her; another low scoring subject, M55, states, “For example, he would take a delicacy like candy, pretend to offer us some and then eat it himself and laugh uproariously. . . . Makes him seem sort of a monster, though he’s not really” (p. 350). It is not surprising that such egregious examples of parental insensitivity are vividly recalled by the subject. However, in the upside-down world of The Authoritarian Personality, their being recalled is viewed as a sign of mental health in the subjects, whereas the overtly positive relationships of the high scorers are a sign of deep, unconscious layers of psychopathology.
Contemporary developmental research on authoritative parenting and parent-child warmth also indicates that authoritative parents are more successful in transmitting cultural values to their children (e.g., MacDonald 1988a, 1992, 1997a). In reading the interview material, one is struck by the fact that low scorers have rather negative views of their parents, whereas high scorers have quite positive views. It is reasonable to suppose that the low scorers would be more rebelliousness against parental values, and this indeed occurs.
Källa
Contemporary developmental research on authoritative parenting and parent-child warmth also indicates that authoritative parents are more successful in transmitting cultural values to their children (e.g., MacDonald 1988a, 1992, 1997a). In reading the interview material, one is struck by the fact that low scorers have rather negative views of their parents, whereas high scorers have quite positive views. It is reasonable to suppose that the low scorers would be more rebelliousness against parental values, and this indeed occurs.
Källa
Stämmer detta överens med era erfarenheter av fanatiska "anti-rasister"? Eller kan man tänka sig andra skäl till varför somliga blir xenomaniska etnomasochister? Diskutera!
__________________
Senast redigerad av ambiscko 2009-11-28 kl. 00:16.
Senast redigerad av ambiscko 2009-11-28 kl. 00:16.