Jag har problem med allt!

Nu är jag här igen. Kanske blir en lite seriösa trådstart. Hoppas jag kan få några bra svar också.

Grejen med mig är att det känns ibland som verkligen ALLT är fel på mig. Framför allt beror det på dålig självförtroende och dålig självkänsla, men såhär ser det ut för mig.

Jag:

...har dåligt självförtroende.

...har dålig självkänsla.

...Socialt inkompetent.

...Ensam. Ingen riktig vän. Några få vänner, några fler bekanta. Alltid varit ensam. Haft en riktig kompis under uppväxten. Han försvann ur mitt liv för några år sedan. Det var då ensamheten började komma och har förvärrats sedan dess. (Hände ca: 5 år sedan).

...har någonting med mig som är motbjudande. Ingen tycks vilja tycka om mig. Händelse för några dagar sedan på en mattelektion: Jag kommer först dit,sätter mig vid en plats. En efter en droppar de andra i klassen in. Inte en enda sätter sig vid mig. Blir sittandes helt ensam, medan de andra, som jag kallar "mina bakanta" sitter med varandra.

...Desperat efter kärlek och närhet.

...är inte alls speciellt snygg. Ful är att ta i, men under medel iallafall. Dock aldrig fått detta bekräftat, men inte speciellt svårt att lista ut vad majoriteten tycker.

...Kroppsliga problem, såsom: Svamp,dålig hy,finnar,problem med underliv på flera olika sätt.

...Extremt blyg, och har en låg grad av social fobi (självdiagnos dock).

...Avundsjuk på allt och alla. Detta är extremt. Jag föreställer mig i princip alltid om hur jag skulle vilja ha det.

...Problem i skolan. Ligger efter i studier, lite ångest för framtiden när det kommer till muntliga framträdanden osv. Studiemotivationen försvinner lika snabbt som livslusten. Började bra i skolan, men nu börjar det gå åt skogen även det.

...Oskuld,okysst. Sist jag fick en kärleksfull kram var när jag gick i femte klass. (Har nog fått av någon familjemedlem. Men relationen till mig familj är det enda jag ser som något bra i mitt liv. Bor ensam nu pga. studier, så träffas inte familjen lika ofta. Ett par gånger/termin typ).

...Tycker nästan alla flickor jag ser är hur snygga och söta som helst. Kan vara positivt på ett sätt, men negativt på det sättet att de enda jag skulle kunna få är de mycket få som är, i mitt tycke, mindre snygga, vilka jag inte heller är ett dugg attraherade av. Har på fullaste allvar börjat leta tjejer som jag tycker är söta, men som i allmänhet inte skulle betraktas som snygga av Svenssonkillen.

Det är de grejerna jag kan komma på just nu. Seriöst.. det är verkligen sant också.


Jag är 19 år och hoppet om en fin framtid försvinner mer och mer för varje dag. Har börjat pluggat till det jag vill bli (jag vill inte bli någonting egentligen. Orkar inte bry mig om vad fasen jag jobbar med sen. Kan städa toaletter, bara jag slipper detta skitliv.), men eftersom jag inte trivs kanske jag blir tvungen att byta spår och börja om. Det vill jag inte egentligen.

Funderingar om att ta livet av mig finns, men det kommer inte hända pga. familj. Vore det inte för dem hade saken varit glasklar att jag skulle skita i alltihop.

Hoppas det finns några som kan komma med tips om hur jag ska göra. Hatar verkligen att leva, och kommer inte orka länge till, samtidigt som jag inte kan ta livet av mig.

Tacksam för svar! Och snälla, jag orkar verkligen inte med någon som börjar klaga på trådstarten eller liknande. Vill inte att du ska skriva om du inte har något vettigt att skriva.

Jag vet att detta inte kommer att starta någon direkt diskussion, men jag skriver ju ändå i "Psykakuten" och i princip inga trådar där är ju diskussionstrådar.

// En extremt olycklig människa.

Tydligen är detta hjälpen: https://www.flashback.org/showthread.php?t=1063898

Jag har inget kvalificerat svar att bjuda på, men några synpunkter.

Du bor i Uppsala, det gör även jag, så anser mig ha lite koll på vad man torde kunna göra för att utvecklas socialt. Först och främst förutsätter jag att du är med i en nation, så varför inte engagera dig i den? i Uppsala, till skillnad från t ex Lund, så är nationsvärlden i stort sett förbehållen individer som i livet innan universitetet varit hämmade socialt och förmodligen känslomässigt.

Själv har jag bara klarat av en nations-sittning, och ett par pass i en pub, sen vart det för mycket då jag inte klarar av den taffliga stämning som råder klubbverkar och annat emellan. Men du borde verkligen överväga det, ingen kommer att bry sig om du är okysst eller under medel till utseendet, alla är verkligen välkomna, och det behövs alltid folk.

Om du känner dig obekväm med att stå och langa öl bakom en bar, som f.ö är ett utmärkt sätt att utveckla sina sociala färdigheter, så kan man istället t ex arbeta i kök, städa, arrangera fester och hur mycket annat som helst. Det spelar egentligen ingen roll, du kommer ändå in i gemenskapen.

Om du tar detta steg och lyckas bygga upp ett socialt nätverk, vilket inte borde vara några problem, så kommer detta förmodligen hjälpa dig i plugget också, då man får anta att du blir gladare och mer produktiv. Dessutom kommer interaktion med andra människor göra det lättare för dig att hålla muntliga föredrag.

Ett komplement som du borde överväga är att kontakta studenthälsan. De håller en Våga Tala-kurs, som jag gissar hålls fortlöpande över hela terminen, där får du prata i mindre grupper, och avancera upp till att tala för en större samling. Detta med människor som är i samma sits som dig! Studenthälsan kan också ge dig stöd med allt som är studierelaterat, så om du lider av problem som går ut över dina studier så finns det människor att tala med och få stöd av! naturligtvis är allt gratis.

Vad gäller dina kroppsliga problem så är det en annan femma. Jag vill minnas att du i en annan tråd skrivit att du gymmar, och det borde du fortsätta med, det må låta ytligt men en estetiskt tilltalande kropp kan man komma långt med, även om ansiktet släpar efter. Dina hudproblem låter tråkiga, men du är trots allt rätt ung. Jag kan dock rekommendera Dr Spångberg, samt Peter på Laserkliniken. Det finns inte ett hudproblem i världen dessa kloka herrar inte kan råda bot på, det kostar dock en liten peng, men vad är pengar i dessa sammanhang.

Hoppas detta gav något!

En sak är ju säker. Du har ju väldigt bra koll på vad dina negativa sidor är och vad som du mår dåligt av. För att få en förändring måste du gå till handling. För det är bara du och dina tankar som kan ändra på det du känner och tycker.

Jag tycker du ska:

...göra saker helt tvärt om, mot vad du brukar. (sätt dig tillsammans med andra och fråga om det är okej om du sitter med dem, i skolan)

...gör saker du tycker är kul. Gå med i någon förening. Kontakta någon och säg att du är intresserad. Leta runt på internet. politiskt, hobby, idrott, poker, studier. Kanske en ideel förening som du tycker har mening. (lugna gatan, röda korset, rädda barnen, främja hemlösa)

...fortsätt med träningen, Det är alltid bra för dig.

... gör en förändring i vardagen. Lee mot folk, var glad, försök prata så mycket du kan i skolan och med dina "bekanta vänner".

Det finns även en hel del böcker som du kan läsa om ensamhet och deprission.
Det kroppsliga kommer att lösa sig med tiden. Det gör det nästan alltid för det verkar som det är de minsta problemet i din situation?

Finns mycket som du kan prova men det är fortfarande du som måste våga göra det.

LOL du är en destruktiv idiot. Skulle det där vara lösning till henne.

lösning: fortsätt gymma, få antidepp och kanske ångestdämpande. alkohol på helgen och nya bekanta/vänner att umgås med. du behöver ju bara hitta en grupp människor som påminner om dig själv och som hjälper dig bygga upp självförtroendet. då kan ju dina klasskamrater tycka vad dom vill om dig.


lösning: självförtroende, eftersom du har dåligt nu får du helt enkelt låtsas som att du har det. tjejer gillar killar med självförtroende, hur du ser ut är inte så viktigt. kolla bara hur många snygga tjejer som har asfula pojkvänner.

om du tycker att du lider av finnar finns det hjälp att få, ring vårdcentralen och fixa läkartid. finns salvor osv men tror att tabletter är bäst. har en bekant som sa att han använt det hela gymnasiet och jag såg fan inte en enda finne på karl.

ett annat tips är väl att gå på reggae festivalen i uppsala i sommar, finns massor med trevliga människor där

*honom

Börja med att läsa Tältpinnes inlägg. Om du, efter att verkligen försökt, mot all förmodan inte kommer någonstans testa psykolog. Mediciner kan hjälpa en på traven.

Hallå, ta det lugnt. Du är yngre än du tror. Tillåtet att vara förvirrad uppemot tjugofemårsåldern i alla fall.

Hela ditt referat skriker negativa automattankar. Du har inga egentliga problem förutom de vanliga allmän-mänskliga tillkortakommandena. Du verkar behöva någon att prata med. Ganska uppenbart. Anonymt via internet är nog ett bra sätt.

Ta inte tjejerna så seriöst, då kommer du skrämma livet ur dem. De är också sköra och trasiga. Försök bli polare med någon. Du ska nog inte spela spel som det verkar utan försöka tänka att du är helt OK. Du kommer garanterat projicera dina egna negativa automattankar på dem också vilket gör det jobbigt/obehagligt för dem. Tjejer går mest av allt på självkänsla. Du verkar framgångsrik så den biten löser sig nog.

JDet är korrekt. Dålig uppmärksamhet tål inte jag, jag avskyr
när andra har det.

Jag ursäktar till TheDerivative, jag skickade ett PM med.

Som kan
misstolkas, eftersom du får då vända på vad jag syftar på.

Du borde alltså fräscha upp dig, det kanske låter hårt men
det är sanning, jag har själv gjort gymmet, innan kände jag att
jag hade absolut ingen ork alls i kroppen.

Nacken och rygg, speciellt.

Du kommer må bra av att träna och sköta om dig.
Inget tvivel om det.