Bra Ekonomi = Lycka?

Klart att chansen att vara lycklig är större om man har en bra ekonomi. Slipper man oroa sig över räkningar eller utgifter kan man ju lägga det krutet på att leva istället.

Undrar om Michael Jackson var lycklig ? Kurt Cobain ? Elvis? Bon Scott ? Hendrix ? René-Thierry Magon de la Villehuchet ? Saddam ? Dessa hade säkert gott om pengar.


Bra ekonomi+bra balans i livet+bra hälsa=lycka ? Jag vet faktiskt inte.

Vad med krävs i livet förutom en bra ekonomi, en bra balans och en bra hälsa? Antar att familj och sådant ingår i en bra balans. Låter som om du vill få det till att man måste vara fattig för att vara lycklig på riktigt. Om det nu är så, röstar du sd? Är du nationalist? Det är väldigt svenskt av dig!

Gick inte MJ mer eller mindre i kånken? Det vi påstår är ju att chansen till lycka är större med en bra ekonomi. Misstycker du kan du ju alltid skänka samtliga dina tillgångar till välgörenhet och sen skapa en blogg om hur lycklig du är.

1. Jag är inte svensk (eller genetiskt till 80 % kanske), men ej på papper.

2. Jag skrev bra ekonomi. Det är inte lika med fattig i min svenska.

3. Nationalism har inget med lycka att göra. Samhörighet med något är förstås viktigt, det önskar jag väl själv jag hade mer av ibland. Men det behöver inte vara en nation.

Nej självklart inte, men de flesta gör det.

Varför ska just arbete vara en stor del av vardagen även om man har förutsättningarna att inte behöva?

Lev din dag som den sista, är iaf mottot jag hade rättat mig efter om jag hade haft möjligheten.

Man kan bli lycklig utan materiella ägodelar. Det enda människan egentligen kan äga är sin kropp och sitt sinne, övrigt ägande är sociala konstruktioner som är mer eller mindre bräckliga.

Hela världen är en öppen lekplats redo att tas av den som känner sig manad, kan man verkligen förstå det och göra det till sin världsåskådning behöver man inga pengar. Jag har dock inte kommit dit ännu utan behöver ha pengar för att kunna slappna av. Jag har alltid i bakhuvudet att jag kan göra vad jag vill, jag behöver inte arbeta, studera eller lyda någon annans ord, för jag är rik. Ovanstående är sant för alla, rik eller ej, men jag har inte kommit till det stadiet ännu, arbetar på det.

Om man har en hög inkomst får man fler valmöjligheter och det i sin tur ger bättre förutsättningar för att vara lycklig än om man har en låg inkomst. Hög inkomst = högre status. Med högre inkomst kan man köpa sig mer fritid och rekreationsmöjligheter. Högre inkomst medför trygghet (majoriteten av människor är riskaversiva).

I kapitel tre i följande artikel redogörs för inkomstens effekt på lycka http://e-collection.ethbib.ethz.ch/e...h-25583-01.pdf (Frey and Stutzer, 2001).

Jag tror att med en bra ekonomi är man lyckligare än med dålig ekonomi - om allt annat är samma alltså. Med en bra ekonomi behöver man inte oroa sig för hur man ska kunna betala räkningarna osv, (=ett stort orosmoment för många försvinner).

Frågan är egentligen vad är bra ekonomi? Innebär det att man har pengar över varje månad eller att man har råd med allt man vill? Jag skulle gissa på att de som är lyckligast är de som har en vettig inkomst men inte är speciellt materialistiska. Även om man tjänar bra med pengar och har en bra ekonomi så är det många som stressar över köpa finare bilar, renovera huset så att det är mer imponerande och var man ska åka på semester som är fint nog osv.. Men är man en självständig människa som inte är speciellt materialistisk så tror jag att man kan njuta mer av livet, man tar bort många orosmoment.

Jag kan själv önska att jag var mindre materialistisk men jag tycker att det är alldeles för roligt med saker..

Till slut så tror jag att de som tycker illa om de som väljer att satsa på en karriär med hög lön är mest avundsjuka för att de inte kan/vill göra samma sak(de vill ha lönen men är inte beredda att jobba tillräckligt hårt för att få den).

En sista tanke, jag tror att det finns en gräns för när pengar börjar göra en mindre lycklig uppåt också, har man massa massa miljoner så tror jag snarare att det är en källa till konstant oro, man förväntas göra saker, man vet inte om folk gillar en för den man är eller för ens pengar osv...