Sämsta bok?

Har även jag undrat över Fosse. Försökte mig på honom, men såg där en försämrad version av
Magnus Dahlström. Det var ju en lätt litteratur, men en repetitiv, intetsägande sådan likväl.

Det skulle vara roligt att veta vad, Pynch, anser om Fosse. Kanske vi har missat något av värde hos honom?

Det är ju det att Tolstoj skriver såppas bra, men att han kan upplevas lite kylig, eftersom han inte är så introperspektiv som tex. Dostojekvskij. Handlingen hos Tolstoj av det jag läst av honom, blir att stanna i "rummet", emedan Dostojevskij tar med sig detta rum inom människorna.

Det blir mycket dialog i Tolstojs böcker och ibland kanske man kan tycka att karaktärerna är lite platta, papier-maché typ av figurer.

Men Tolstoj skriver så oerhört bra att han är ursäktad, och de här kristna böckerna han skrev upplever jag som mer varma, personliga till karaktären.

Andra får rätta mig som är inlästa på Tolstoj.

Föredrar Knausgård av de samtida norska storheterna. Fosses verk framstår för mig som en variant av Becketts prosa och att ta sig igenom hela hans Septologin blir för långrandigt och övermäktigt. Men detta är off topic i en tråd med titeln Sämsta bok, då det ju svårligen kan påstås att Fosse skulle vara en dålig författare.

Av det jag läste så tyckte jag inte att det var bra skrivet, förutom att det ju heller som jag nämnde föll mig på läppen. Möjligt att han är en bra författare, men då skulle jag isåfall vilja veta varför och sedan själv konfirmera eller säga nej till detsamma.

Tycker att Dahlström var mer imponerande och Beckett som du nämner likväl. Skulle inte förvåna mig ett dugg ifall Fosse dragit nobelkommiten vid näsan.

Ville även meddela att jag finner Dahlström vara en högst genomsnittlig fast excentrisk författare, och då vill jag nog säga att Fosse lutar åt att vara en dålig sådan, eftersom de skriver så lika fastän Dahlström gör det hela bättre, på så sätt att han har förmågan att måla upp bilder på ett bättre sätt

Men jag kan ändra mig.

Det jag läst av Beckett är inte riktigt samma sak, då Beckett inte försöker sig på nåt annat än att skriva en inre dialog med sig själv. Fosse däremot verkade försöka någonting som var honom övermäktigt, och jag hörde att han skulle lägga av att skriva? Det kan jag gott förstå, ty det kan inte vara roligt at skriva på ett oäkta vis och utan talang.

Tillagt. Att nobelpriset ej har något värde är enkelt att veta varför, ty prosan har redan nåt sin höjdpunkt och det är just därför som dessa charlataner letar efter något "alldeles extra excentrisk och intressant" at berömma, och detta är ju fruktansvärt elakt mot de författare som verkligen har en gåva att författa, d.v.s. att kollegor som ej håller måttet får ett erkännande som de ej är värda, då de inte ens kan grunderna av att författa, men att de har nån liten bisarr nisch att förmedla.

Detta är samma ska som att kalla en cirkusjonglör för Maradona, när denne inte platsar högre i lagspel än div. 5.