Sämsta bok?

Du missuppfattade nog mitt inlägg. Jag tycker inte heller Bröderna Karamazov är svår. Men många beskriver Dostojevskij som tung och krånglig att läsa, samtidigt som man läser böcker som är så dåliga att de måste anses som mycket svårare.

Många dåliga böcker har jag läst, och som många andra så måste jag läsa ut boken om jag väl börjat...

Pojken som kallades Det serien av Dave Pelzer. Oj oj det är verklighetsupplevt och så gripande, men frukta icke alla läsare, han blir en normal människa trotts allt med en sund insikt om livet. Jag hatar dessa geggiga böcker och liknande av andra författare. (Får alltid skit av viktigpettrar när jag inte gillar dessa böcker för hur kan man tycka illa om tragiska självbiografier???)

Får många år sedan läste jag en bok som hette något i stil med: Ser min rumpa stor ut i den här, författaren kommer jag ej i håg. Men den var så träälig. Handla om en tjej som hatade sin rumpa.

ok då förstår jag.

Haha jag instämmer! Förstod inte alls varför den var så omtalad..

Noshörningen av Colin Forbes. Får Tom Clancy att framstå som nobelpristagare i jämförelse och med det är väl egentligen allt som behöver sägas sagt. En s.k. "spänningsroman" som, förutom att inte på något som helst vis vara spännande, dessutom är aktivt fördummande.

Får också hålla med om att "Pojken som kallades det" är vämjelig. Trenden med böcker som vältrar sig i mänsklig misär utan till synes något annat syfte än att få läsaren att tycka synd om författaren ger jag inte mycket för.

Är ju ett betydligt vanligare missförstånd hos folk än vad man vid första anblicken hyser, om att Fjodor är någonting som man inte alls tar sig an vid första försöket och därmed förlitar sig sålunda på dussinlitteratur inom skönlitteraturens alla kvalserfyllda hål. Snappade själv upp Bröderna Karamazov helt omedvetet i kväll och började läsa, och måste medge trots det du säger så är boken helt underbar i sedvanlig Dostojevskij-anda kryddad av den härliga nihilism som Ivan Karamazov fyller sidorna med sin närvaro.

Allt av Lisa Marklund.

Jag har aldrig läst en bra deckare. Jag köpte dock nyligen en på impuls. Den var så otroligt dålig, klichéfylld och fantasilös, samtidigt som den var uppdelad i ett kapitel för varje sida, så att den underbegåvade läskretsen uppenbarligen ska orka läsa vidare. Minns dock inte vem som skrev den, mer än att det på baksidan stod att han sålt mer än 100 miljoner böcker. Det säger mycket om människor det...

Då borde du läsa lite Grisham och Lehane, två begåvade herrar, det är ingen super litteratur men mot svenska deckare så är dessa två grymt,grymt mycket bättre.
Shutter Island och Klienten rekomenderar jag, för dig som vill börja läsa något av dem!

Jag tycker att böcker som handlar om fiktiva mord är mer deprimerande än mord som sker i verkliga livet. Att elände händer i världen är en sak, men att människor inte ens nöjer sig med det utan vill frossa i ännu mer elände som inte ens existerar gör mig bara trött. Det är en av många anledningar till varför jag inte läser skönlitteratur, och framförallt inte deckare.

Lyfter denna, kör in 2 böcker så det inte blir så personligt provocerande, ifall en känslig själ skulle tycka tvärtom:

American Psycho av Ellis ( otroligt att jag läste nåt dylikt ifrån första början, men det var puberteten som ville ha vissa väl utvalda delar ifrån boken ifråga )
O-zonen av Theroux

Först och främst, som så många andra måste jag alltid läsa ut en bok alltid oavsett. Mitt bidrag till denna tråd får bli den eminenta författaren Patrik Asplund tidigare mer känd som nazist och huligan. Boken heter Stockholm United och får Läckberg att framstå som James Joyce. Rekommenderas stark för den som vill läsa något riktigt uruselt!