Hjälp, "sjyssta killar" funkar inte för mig!

Ja, men det TS hade att erbjuda lät fattigt i mina öron. För mig låter TS som någon som vill åka snålskjuts på killen utan att behöva prestera själv. Rent krasst låter det som att TS inte haft speciellt mycket erfarenhet på relationsfronten.

Fatta vad tråkigt det är för en kille att alltid se till så att det händer saker för att hans tjej ska trivas. En sån relation bli bara konstlad. Kan inte båda ge av sig själva som i sin tur ger upphov till spänning, äventyr och en fördjupad relation så skulle jag fly den fortare än kvickt. TS är tråkig som fan med hennes kriterier eftersom hon inte har något att erbjuda själv.

Inga kåkfarare?? Har du inte tänkt på o prova då?? Kanske precis va du hade behövt *skrattar* Hur gammal är du o var bor du?? PM mej!

Okej, you made your point redan i förra inlägget. Inte för att du bryr dig om det, men du är helt ute och cyklar.

Tyvärr, jag äger ingen cykel. Jag är betydligt modernare än så.

Vem är du att käfta? Du ger ytterst bristfällig information och ber oss andra att lösa dina problem. På direkta frågor svarar du undvikande.

Du är en idiot, det är ditt problem din jävla wt-kossa.

intressant. Enligt beskrivningen lät det som vilken socialt missanpassad 16-åring som helst.

Det är ett relationsforum, hon hade en fråga och jag förstår inte varför man inte sakligt skulle kunna hjälpa till utan att flippa ut.

Att du inte förstår frågeställningen är väl inte hennes problem - lycka till med inställningen att tjejer inte har vad de kräver av dig när du själv beter dig som random äckelkurd utanför Börjes grill.

Helt seriöst, vad tror du TS är ute efter? Hon har hittills påvisat att hon är en wt-brud med bristfälliga egenskaper. Vad tror du anledningen är till att hon söker narcissister, psykopater eller kåkfarare?

Upplys mig fröken upplyst.

Intressant tråd... vet inte riktigt vad jag ska komma med, men jag blev iallafall sugen på att skriva något! Det är mycket jag känner igen mig i i många inlägg, så man kan väl konstatera att det finns mycket som stämmer överrens både på tjejer och killar.

Nu ska jag snabbkommentera lite för att hinna ikapp den här tråden.



Ser där! Redan på sidan två hittade man ett av de bästa inläggen! (Pudrigs alltså)
Det TS är ute efter är vad jag efter ett antal års bittra erfarenheter skulle vilja kalla för en klassisk kuf. Har själv dragits till kvinnliga sådana (och gör det nog tyvärr fortfarande, trots att jag tror att jag växt ifrån det! )

Skillnaden mellan att vara fantastiskt spännande och fascinerande och att vara en kuf är väldigt hårfin! Gissar att det handlar om att leva många år och gå på många nitar för att lära sig den.

Jag tror och hoppas att man med åren kan revidera sina tankar om vad man vill ha för någon slags kille/tjej. Att man kan lära sig uppskatta andra kvaliteter.


Usch, det där inlägget blev jag lite illa till mods av, förstod precis vad BagareBengt (som fö skrivit förvånansvärt mycket vettigheter i den här tråden!) menar! Been there, done that, got the

Är väl också en mogenhetsgrej antar jag, både från killens och tjejens sida. När man blir lite äldre är inte varje dejt eller möjlighet till förhållande samma sak som den stooora kärleken, och då behöver man inte riva av hela artilleriet med känslor gång på gång. Samtidigt växer förhoppningsvis tjejerna ifrån det där jävla testandet.




Det första tycker jag helt enkelt låter som en kille som lärt sig lite om livet och vuxit upp! Sådan hoppas jag att jag är, även om jag inte känner mig särskilt spännande. Jag tycker mer att det verkar vara ett tecken på ett stabilt psyke och ett grundkrav man gott och väl kan ställa både på killar och tjejer.

Det andra förstod jag inte till 100%, vad menas med intellektuell/emotionell utmaning?

Kom att tänka på ett fd förhållande, som jag beskrev i någon annan tråd. Den tjejen tyckte att jag var så himla snäll och go och trevlig och inte alls som hennes ex som bara bråkade och hade sig (han var fö en klassisk "kuf" till presonlighet). En tid in i förhållandet så började hon gnabbas om att jag var för mesig (hon ville väl ha ngn slags "emotionell utmaning"?). Hon såg det tom som ett problem att vi inte bråkade tillräckligt ofta! Jag kunde inte alls förstå problemet. Och jag tycker fortfarande att jag var samma person i början av vårt förhållande som en bit in i det. Som sagt, så blev resultatet att jag visade att jag minsann också kan vara lite wild n crazy och gjorde slut med henne.



Det där tror jag inte ett dugg på! Att ha någon strategi för att verka spännande! Då blir man inte spännande på riktigt, eller ännu värre: man blir inte ens en kuf! Man blir en poser som försöker vara en kuf. Och sådan genomskådas (hoppas jag) av alla som lämnat tonåren bakom sig.


Nu tänkte jag komma till någon slutsats, men jag vet inte riktigt vad man kan lära av detta. Eller jo, personligen har jag nog kommit fram till att jag ska sätta 25-årsgräns på mina kommande dejter. Kanske inte alltför meningsfullt att haka upp sig på siffror sådär, är själv 27 och att jag skulle vara klokare nu än för tex fem år sedan är förmodligen bara en illusion.

Nu när jag tänker efter: Man kanske inte ska ha så mycket föreställningar om vad man vill ha egentligen! Utan bara sålla bort de vilsnaste själarna och se på resten med ett öppet sinne.

25års gränsen börjar bli mer vedertagen. Vissa kvinnor som har egen lägenhet och fast yrke under 25 tenderar att visa upp samma egenskaper. Dock är dessa mer sällsynta. Jag tycker att du gör helt rätt i din slutsats.

Gällande det faktum att man inte ska ha föreställningar, det låter ju vackert. Jag önskar också att det var så men kärlek vid första ögonkastet är sällsynt så man måste nog bearbeta oddsen lite. För att inte bränna ut sig så måste man ha en viss ram för att skydda sig själv. Problemet blir ju det att gå utan föreställningar kommer resultera i att du hamnar i ett kärleksrus och "sänker garden" och då är det kört. Det är en balansgång och med tanke på att alla inte reflekterar över strukturer och norminativt handlande så kommer du stånga huvudet blodig mot väggen. Så att slopa föreställningar kommer nog inte hjälpa dig särskilt mycket.

Men bästa av lycka till dig! Du är inte ensam iaf om det är någon tröst

Jo, det sista jag skrev var väl mest en brasklapp. Har en ovana att avsluta mina inlägg med en sån. Egentligen tror jag att det är omöjligt att inte ha föreställningar om vad man vill ha. Får väl helt enkelt plocka fram den stora skyffeln när jag sållar bort de vilsnaste själarna! Är lite lättare att sätta fingret på vad man inte vill ha iaf.

Det fina är att vi allihop alltid letar fel på andra. "Han är inte tillräckligt spännande." eller "Hon ställer konstiga krav!".

Samtidigt är det ingen idé att börja ändra på sig själv för att passa andra heller, jag får ju inte ut mer av ett umgänge med andra bara för att de får det.

Orka.

Jag är alltid vettig. Jag är Jesus reinkarnerad. Men tack ändå.