Citat:
Ursprungligen postat av Kairos: Tror att det handlar mycket om tradition, eller (som i vårt fall) snarare bristen av tradition. Om vi ser på våra grannar norrmännen och finländarna, har de relativt nyligen försvarat sina länder från andra nationer (Tyskland & Ryssland). Detta föder såklart en stolthet/medvetenhet/gemenskap som nation.
I Sverige har vi inte något "färskt" minne av någon liknande invasion.
Det som istället har kommit att förknippats med nationalism är främlingsfientligheten. Eftersom främlingsfientliga grupper anses vara problematiska skapas då även bilden av nationalism som något problematiskt.
Detta behöver såklart inte vara fallet, men eftersom vi saknar ett "positivt närminne" av nationalismen (till skillnad från norrmännen), så ligger det negativa (snaggade pojkar som slåss) närmare till hands för oss.
Bara en teori såklart, men det är nog många som kan finna logik i den.
Tror att det ligger mycket sanning i det du skriver! Men det som jag finner intressant i dagens Sverige är (se det fetade) att vi plockar bort tradition.
Jag har börjat fundera över vad det innebär att vara svensk. Vad har vi för nationell identitet? Vilka saker förenar oss oavsett varifrån i Sverige vi kommer. Förr i tiden var det mycket mer än nu. Såklart, dagens utveckling går fort!
Men nuförtiden hittar jag inte ens de där småsakerna tex skolavslutning i kyrkan(nej jag är ej troende, religös). Det var en sån där gemensam referenspunkt a la "vilse i pannkakan".
Finns sådana referenspunkter nuförtiden? Om inte - Är inte det upptakten till ett problem? Vari ligger den svenska identiten? Eller är det fult att efterfråga en sådan? Är det inte önskansvärt, oavsett hur man nu råkar förhålla sig till invandring...