Varför är vissa typer av stöld socialt accepterade?

Varför är det så att människor i allmänhet accepterar till fullo att man stjäl lite kontorsmaterial från jobbet eller plankar i kollektivtrafiken, men tycker att man är en smutsig tjuv om man snattar mat från Ica eller kläder från H&M?

Om det hade handlat om konsekvenserna för den man stjäl ifrån hade jag förstått det. T.ex. om man snodde skitmycket lyxprodukter i en liten specialistaffär så att den drabbades hårt ekonomiskt. Men matvaru- och klädjättar påverkas ju knappast nämnvärt mer än vad ens arbetsgivare eller kollektivtrafiken gör.

Kan tänka mig att det blivit så att stöld av dyra föremål anses vara värre därför att det är lönt att tas upp i domstol. Småkraffs som stjäls tar man vanligtvis inte upp i domstol. Det kanske påverkar inställningen. Någon jävel snodde en kruka som stod på tomten häromdagen. Tråkigt? Ja. Stöld? Ja. Men inte lönt att göra någon process av.

ja eller skattesmitare jämnte bankrånare och politiker jämte andra skurkar som snor pengar och myglar.

eller att folk blir snorarga för att du lånat en tia och sedan inte lämnat tillbaka den inom två år men efter ett år helt har glömt bort att vattenfall fördubblade elpriserna efter avregleringen som skulle halvera elpriserna - och därmed nu och framåt kommer att sno dom på 10 000 kronor per år

Att ta en penna från kontoret är enligt mig OK eftersom det är något man kan använda på sin arbetsplats. De går åt, så varför kan inte jag ta en? När Bosse som skriver som fan slösat upp 15 stycken bara idag? Att planka är ju inte det samma som att ta något konkret.

Varför skulle det vara mindre okej att sno en vara än att sno en tjänst?

Ja, man kan fråga sig varför det accepteras att staten stjäl från individer medan individer som försöker undvika att bli bestulna anses vara brottslingar.

På ett filosofiskt plan så finns det inte så mycket att säga då det enbart handlar om ett systematiskt propagerande för att frihet är värd att offra till förmån för trygghet. Medelst avundsjuka, rädsla och lathet så har verkligheten socialiserats till den grad att det anses vara normen.

Man skulle även kunna dra en parallell till pavlos hundar samt inlärd hjälplöshet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pavlovs_hundar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Inl%C3%...4lpl%C3%B6shet

Det skrev jag väl inte, och menade det inte heller. Men det uppfattas knappt som att stjäla något, när man inte tar något fysiskt.

Jag tänker att det kan ha att göra med hur mycket man måste anstränga sig för att ta varan/tjänsten! En plankning är mer som ett lotto... Har man tur så kommer det inga kontrollanter... Men att sno något i en butik kräver mer av gärningsmannen, därför kanske man upplever att tjuven i butiken är misslyckad om han ertappas... "Han klarade inte ens att sno prylen"

Jag tycker inte att det är fel att sno något. Att sno något är endast fel för att människan har sagt att det är fel. Jag har valt att se förbi detta och göra som jag känner för med gott samvete!
Nej jag brukar inte ta grejer.

En relevant frågeställning. Det borde vara tvärtom faktiskt eftersom det inte är särdeles utvecklande att sno från jobbet men svårt att sno i butiken. Men nu är det ju så att staten och juristerna tycker att filosofi är flummigt och därför ser dom inte till vad som är bäst för alla utan till vad som är bäst för dom.

Stöld är beroende av äganderätten, och hur man ser på den. Om ingen säger "den här är min", så kan man inte stjäla den. Och, för att någon ska kunna sägas äga något, så måste detta något omgärdas av någon form av staket, bildligt talat. Mark utan staket är inte någons mark.

Man kan tala om jantelagen, nollsummespel, att om någon har något så är någon annan utan. Men det gäller bara unika produkter. Fast det kanske är ett bra exempel, för att om man tar en penna, en penna bland alla andra pennor, så har man inte gjort någon avundsjuk.

I detta ämne skulle jag vilja citera Bob Dylan:

"Steal a little and they throw you in jail,
Steal a lot and they make you king."