Inget fel med BDSM-skildringar. Men Carina Rydbergs 80-talsromaner t.ex hade en annan nerv. Även Birgitta Stenberg. Agneta Klingspors Inte skära bara rispa. De kvinnorna gjorde väl skandal. Nåt har hänt sen dess. De här romanerna kallas post-metoo-romaner av en anledning. Jag bara bläddrat i några av dem här lite motvilligt sådär. Är garanterat inte målgrupp. Min hustru hävdar att de handlar om att stryka ett streck över metoo. Att de tas emot med öppna armar beror på att de skildrar kvinnor som har framgång med sitt ”sexuella kapital”. Varumärkesbyggande post-metoo, hävdar hon.
Nyckelromaner.Tänker på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Andersson skrev ut Roy Anderssons adress för att underlätta avkodningen. Spekulationerna var en del av konceptet, marknadsföringen. Speak up, women! kan jag tänka. Eller avstå från koketta antydningar. Lyra Ekströms handledare, gift femtioårig man, är nog bara igenkännlig för de närmast berörda. Hon suger av honom medan han ringer till sin fru. Augustnominering direkt. Kritikerna älskar det.
Tror det var Aase Berg som skrev om att "hacka patriarkatet”, i En uppblåst liten fittas memoarer. En ny form av offensiv feminism. Kvinnor som använder sitt sexuella kapital på ett smart sätt, har framgång med det. Übermenschen.
Så här skrev Aftonbladets recensent om Lyra Ekströms Moral:
Göra karriär med hjälp av sex utan att behöva ursäkta sig. Verkar anses ok om kvinnan samtidigt kallar mannen gubbsjuk eller hysterisk. Exhibitionism, som Skugge på OnlyFans?
Handlar Våld och nära samtal om en kulturkvinnas affär med Arnault, alltså? Då känner jag större sympati för Frostensons version av skandalen. Ingen ifrågasätter de här som frivilligt hade sex med honom och hade mycket stor användning för det i karriären. Ingen ifrågasätter korruptionen.
Sa inte flera av kvinnorna som vittnade mot honom att de hade tvekat att avslöja honom eftersom det kunde skada deras karriärer? Under metoo var det bra för karriären att peka ut Arnault. Post metoo är det ett framgångsrecept att skildra avsugningar av chefer med en ironisk gliring. Fruarna får sig en känga ibland. ”Klimakteriekeramiker”, skrev Aase Berg. Vad frun i Moral känner och tycker en icke-fråga.
Skummade den här Eden och funderade förstås över vilka de töntiga grekisterna var. Knappast Edenborg, även om titeln kan tyckas antyda det. De här akademikerna verkar yngre och nördigare. Rätt geggig och blodig historia som inte gör skandal trots att det delvis utspelar sig i akademisk miljö. Nyckelromanen och det kyliga språket borgar för att den ska inrangera sig i konceptet ”kvinnlig framgång”.
Nä, metoo var för simpelt när det gjorde alla män till förövare och alla kvinnor till offer. Men när metoo ska ”nyanseras” har det direkt koppling till karriär. Metoo-kvinnor: losers. Smarta sexkapitalister: winners.
Nyckelromaner.Tänker på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Andersson skrev ut Roy Anderssons adress för att underlätta avkodningen. Spekulationerna var en del av konceptet, marknadsföringen. Speak up, women! kan jag tänka. Eller avstå från koketta antydningar. Lyra Ekströms handledare, gift femtioårig man, är nog bara igenkännlig för de närmast berörda. Hon suger av honom medan han ringer till sin fru. Augustnominering direkt. Kritikerna älskar det.
Tror det var Aase Berg som skrev om att "hacka patriarkatet”, i En uppblåst liten fittas memoarer. En ny form av offensiv feminism. Kvinnor som använder sitt sexuella kapital på ett smart sätt, har framgång med det. Übermenschen.
Så här skrev Aftonbladets recensent om Lyra Ekströms Moral:
Citat:
får mig att drömma om en värld där kvinnor inte behöver ursäkta sig för sin sexuella makt längre, en värld där de skulle kunna bygga seximperier kring sig bortom gott och ont.
Göra karriär med hjälp av sex utan att behöva ursäkta sig. Verkar anses ok om kvinnan samtidigt kallar mannen gubbsjuk eller hysterisk. Exhibitionism, som Skugge på OnlyFans?
Handlar Våld och nära samtal om en kulturkvinnas affär med Arnault, alltså? Då känner jag större sympati för Frostensons version av skandalen. Ingen ifrågasätter de här som frivilligt hade sex med honom och hade mycket stor användning för det i karriären. Ingen ifrågasätter korruptionen.
Sa inte flera av kvinnorna som vittnade mot honom att de hade tvekat att avslöja honom eftersom det kunde skada deras karriärer? Under metoo var det bra för karriären att peka ut Arnault. Post metoo är det ett framgångsrecept att skildra avsugningar av chefer med en ironisk gliring. Fruarna får sig en känga ibland. ”Klimakteriekeramiker”, skrev Aase Berg. Vad frun i Moral känner och tycker en icke-fråga.
Skummade den här Eden och funderade förstås över vilka de töntiga grekisterna var. Knappast Edenborg, även om titeln kan tyckas antyda det. De här akademikerna verkar yngre och nördigare. Rätt geggig och blodig historia som inte gör skandal trots att det delvis utspelar sig i akademisk miljö. Nyckelromanen och det kyliga språket borgar för att den ska inrangera sig i konceptet ”kvinnlig framgång”.
Nä, metoo var för simpelt när det gjorde alla män till förövare och alla kvinnor till offer. Men när metoo ska ”nyanseras” har det direkt koppling till karriär. Metoo-kvinnor: losers. Smarta sexkapitalister: winners.
