inriktnigar inom filosofin

Vad finns det för (större) filosofiska inriktningar här i livet? Typ objektivism och determinism osv.
Är det för många för att lista? Jag letar främst efter de grundläggande filosofiska inriktningarna. Är ens de jag nämde grundläggande?

Inom filosofin hänvisas och diskuteras ofta utilitarismen.

Jag vet inte vad du menar med grundläggande, men här får du några filosofiska doktriner (ismer), listade i alfabetisk ordning.

Agnosticism, Akosmism, Anarkism, Animism, Antagonism, , Aristotelism, Ateism, Behaviorism, Cartesianism, Chassidism, Cynism, Deism, Determinism, Dogmatism, Dualism, Egoism, Egotism, Eklekticism, Empirism, Epikurism, Essentialism, Esteticism, Etisk naturalism, Eudaimonism, Existentialism, Fallibilism, Fatalism, Fenomenalism, Fiktionalism, Formalism, Funktionalism, Gnosticism, Hedonism, Hegelianism, Henoteism, Historicism/Historism, Holism, Humanism, Hylemorfism, Hylozoism, Idealism, Immaterialism, Indeterminism, Individualism, Innatism, Kantianism, Kausalism, Kompatibilism, Kynism, Liberalism, Libertarianism, Logisk positivism, Machiavellism, Marxism, Materialism, Mazdaism, Mentalism, Monism, Monoteism, Moralism, Mysticism, Naiv realism, Nativism, Naturalism, Negativism, Neutral monism, Nihilism, Nominalism, , Nyhegelianism, Nykantianism, Nymarxism, Nyplatonism, Nythomism, Objektivism, Ockasionalism, Opportunism, Orfism, Panenteism, , Panlogism, Panpsykism, Panteism, Pantelism, Parsism, Pelagianism, Personalism, Platonism, Pluralism, Polyteism, Positivism, Pragmatism, Preskriptivism, Primitivism, Probabilism, Psykologism, Rationalism, Realism, Relationism, Relativism, Scientism, Sensualism, Skepticism, Solipsism, Spiritualism, Stoicism, Subjektivism, Supranaturalism, Teism, Thomism, Transcendentalism, Tykism, Utilitarism, Voluntarism, Värdenihilism

Med grundläggande menade jag ismer som inte bygger på varandra, alltså inga förgreningar.
Men det här var helt lysande! Tack ska du ha!

Den värdesubjektivistiska realismen värdenihilism är något folk borde sätta sig in i
(orka stava rätt)

Jag tror att alla, mer eller mindre, bygger på varandra, eller kan betraktas som förgreningar av varandra. Kanske inte ur ett historiskt perspektiv, men i alla fall innehållsmässigt.

religioner då, buddism, hinduism, kristendom, feminism... räknas inte dom ?

Inte för en ateist, som dessutom ogillar alla medlemmar och anhängare av S.C.U.M. och S.K.A.M.

är feminism en religion?

Men om alla bygger på varandra, vilken var då den första filosofin som lades fram?

Jo, några inriktningar måste ju lagts fram tidigare än andra; Det var därför jag skrev "Kanske inte ur ett historiskt perspektiv, men i alla fall innehållsmässigt"

Man måste skilja på västerländsk och orientalisk filosofi

Den grekiska filosofen Thales från Miletos (c:a 624-545 f.Kr.) är den förste företrädaren för den joniska naturfilosofin. Han är även en företrädare för animismen (=tron på att tingen i naturen har en själ analog med människans). Han kallas ibland för den västerländska filosofins fader. Han lär ha hävdat att vatten är alltings urämne och att jorden är en rund skiva som flyter på vattnet. Han skall även ha förutsagt en solförmörkelse den 28 maj 585, astronomer har senare räknat ut att det verkligen inträffade en solförmörkelse detta år. Han insåg även att geometriska regler är allmängiltiga. Thales och hans lärjungar, bl.a. Anaximander och Anaximenes, representerar den milesiska skolan.

I kina fanns Konfucius (Kung Fu-tse, 551-479 f.Kr.) och Lao-tse (eller Lao-tzu, 500-talet f.Kr)

Konfucius, Kinas främste lärare, insåg den mänskliga kunskapens begränsning, ”när du inte känner livet, hur skulle du kunna veta något om döden”. Han är ingen nyskapare utan framställer alltid sig själv som en förkunnare av enbart gamla sanningar. Han tar avstånd från metafysiken men tror på människans naturliga godhet, och rättfärdigheten består för honom ytterst i kunskap och i människans sökande efter sitt innersta jag, så att hon kan gå på Himmelens Väg, Tien Tao. En av hans levnadsregler är att man inte skall tillfoga andra vad man inte önskar sig själv. Konfucius vill uppfostra människorna till goda medlemmar av ett gott samhälle. Han tecknar en idealbild av den patriarkaliska familjeinstitutionen. Den bygger på auktoritet och obetingad lydnad, men den överordnade är skyldig att sörja för den underordnades bästa (gäller även förhållandet furste-undersåte).

Lao-tse, ”den gamle mästaren”, står i skarp motsats till konfucianismen. Hans lära, taoismen, går ut på att i stilla och ödmjuk anpassning finna Tao, vägen, i människans inre väsen. För Lao-tses visa idealmänniska finns ingen död; vad betyder väl förgängelsen för den som lever i enhet med Tao? Han är ingen nihilist, men han förnekar de flesta allmänt erkända värden. Konfucius satte litterär bildning högt, men för Lao-tse är den ganska värdelös. Visdom skänkes genom inre erfarenhet, aldrig genom studier av andra människors mer eller mindre klyftiga läror. Den vise åtrår aldrig yttre förmåner, han förhålller sig fullständigt passiv. ”Att försöka förbättra samhället genom allehanda ingrepp i människornas liv är lika dåraktigt som att söka förbättra individerna genom predikningar om det riktiga och det passande. I ett gott samhälle ordnas människornas mellanhavanden utan regler och föreskrifter. Många förbud gör folket utarmat. Ju fler lagar, desto fler förbrytare.”

Jag tar inte upp någon Indisk religionsfilosof, men jag kan nämna att hos Indiens klassiska livsfilosofer är pessimismen ett gemensamt motiv. ”Deras problem lyder inte: hur skall man förhålla sig om man vill leva här på jorden med största möjliga utbyte? Det lyder i stället: hur skall man vinna frälsning från en tillvaro, som ständigt skapar nya lidanden och besvikelser?” ”Den Indiska filosofin strävar inte efter teoretisk kunskap för dess egen skull som många grekiska tänkare, och inte heller efter kunskap om samhällslivets grundvalar som de visa männen i Kina. Den koncetrerar sig med lidelsefull energi på det enda nödvändiga, frälsning genom insikt”.