Är ubuntu bra eller inte?

Ursäkta den otroligt dåliga topicen men kom inte på nåt bättre... nå, jag har förstått att ubuntu delar linux folket i två läger, det första lägret anser att ubuntu är det bästa som hänt världen sedan det färdigskivade brödet och kan rabbla upp en miljon fördelar som rinnande vatten "Det är perfekt för nybörjare pga den grafiska miljön och att det mesta funkar out of the box." plus ca en miljard fördelar till.

Det andra lägret å andra sidan tycker att ubuntu är skräp, "Det är bloatat och det kommer en massa skit som man inte behöver som tuggar prestanda och segar ner datorn, man kan heller inte göra så som man vill i alla lägen för det kan förstöra en massa andra beroendeträd (eller nåt)"

Vad jag fattar det som är det mest gamla linuxrävar som avskyr ubuntu och tycker 3D-effekter är djävulens påfund och tycker att Arch och Gentoo is da shit, grafiskt skrivbord är för windows användare och terminalen är det smidigaste som finns att kunna göra något och drar sig inte för att säga till nybörjare att börja med Arch, "så var det på min tid och då fanns det minsann ingen tillgång till wiki, ska det göras ska det göras ordentligt" och Det ska helst ha en look som det såg ut i början på 90-talet.

Läste lite i "vilken dist passar mig" och det känns som att det mellan raderna pågår ett litet "krig" mellan de som gillar ubuntu och de som inte gillar det, varför är det så? vad finns egentligen att klaga på ubuntu?

Själv kör jag på ubuntu av den enkla anledningen att jag hade ett pirat-xp som började gå mig på nerverna med all skit och just att det var pirat, jag ville ha ett ärligt men det var fucking asdyrt att köpa. Nån tipsade mig om ubuntu här på FB och jag hade ingen som helst aning om vad linux var. Alls.

Jag slet mitt hår under en period för jag fattade inte ett skit och inga program jag brukade använda kunde man använda i linux utan man fick ha ersättningsprogram som inte fungerade likadant, och detta med terminalen kunde lika gärna vara gammelpersiska för mig, begrep inte ett skvatt.

jag gav upp helt enkelt efter ett halvår med ubuntu och gick tillbaka till windows men hela tiden va jag inte riktigt nöjd utan ville lära mig mer om linux och efter några månader när jag hade en dator över lade jag in ubuntu igen och denna gången gick det lättare, jag rentav trivdes i det och nu varvar jag mellan windows 7 och ubuntu hela tiden, kan inte bestämma mig vilket jag vill ha på heltid så jag använder båda.

Personligen så skulle jag inte ens överväga arch eller gentoo eller nåt liknande, alldeles för mycket meck med saker jag inte begriper, använder knappt terminalen i ubuntu heller förutom vid installation av paket och program, resten har jag inte brytt mig om att lära mig då jag inte finner det logiskt, ska i ärlighetens namn säga att jag inte gett det nån direkt chans heller och ingen som kan lära mig och visa mig och google har som bekant svar på det mesta men det känns som ett väldigt tidsödande projekt, rätta mig gärna om jag har fel...

Så vad är era synpunkter? är ubuntu bra eller inte? Bör man som nybörjare använda ubuntu eller linux mint, nån av de "lättare" distarna eller ska man ta tjuren vid hornen och ge sig på att köra utan grafiskt alls? Vilka är fördelarna/nackdelarna med ubuntu samt exempelvis arch?

Jag försöker att inte vara partiskt, jag hade gärna kunnat fixa iordning en vettig arch install på en fikarast eller byggt en linux from scratch på nån dag men det verkar vara skitjobbigt att sätta sig in i detta, rätt eller fel?

Ledsen om inlägget blev flummigt och gick åt alla håll men jag har funderat på detta ett tag, jag skulle gärna vilja kunna "allt" om linux men det verkar vara ett projekt som jag inte pallar ta tag i, därför har ubuntu blivit det självklara valet, det är trots allt någorlunda lättanvänt...

klar det är bra annars skulle inte många välja just ubutnu

Om man jämför arch/gentoo så skulle jag säga att det är mest leksaks OS som folk med för mycket tid använder. Det kan vara bra om vill lära sig hur en GNU/Linux system är uppbyggt eller om man håller på med någon anpassad utveckling. Men vill man ha ett stabilt långsvikit OS är det inga alternativ imo.

Ubuntu är populärt för att är enkelt men också för det tillåter egen anpassning om så önskas.
Ska man jämföra ubuntu bör man göra det med liknande dists så som OpenSuse/Fedora/mandriva.

Om GNU/Linux ska bli ett alternativ till windows krävs det att det blir mer standardiserat och enkelt. Vilket inte är var det har varit och och vissa kännser sig säkert inte helt bekväma med den utvecklingen.

Ja det skämtet hade varit jättekul om det hade dragits i vilket annat forum som helst förutom det om just "övriga operativsystem"....

För övrigt är väl smaken som baken antar jag. Jag har personligen inte använt ubuntu något vidare mkt själv, jag körde Fedora10(och till viss del 11) och det är väl egentligfen lte samma sak där. tjusigt grafiskt skal till det som händer "under huven" även om man kan kontrollera allt som händer i systemet änbdå via terminalen.

Personligen tror jag mer att det handlar om "hardcore haxxors" när man börjar snacka rent kommandoradsmanövrerade system, dvs att man känner sej tillrätta med det arbetssätt det innebär och att man inte behöver något grafiskt skal för att kunna manövrera systemet ändå och att annat än egenkompilerad programvara för systemet är något man helst inte tar i utan en lång tång och tillhörande skyddsutrustning ungefär.

Personligen är jag av den åsikten att ett grafiskt skal inte på något sätt "blöter ner" systemet utan det finns där som ett hjälpmedel. Vissa kommandon går ju dock fortare att skriva i terminalen än att markera saker å upp i menyer å fan å hans moster för att utföra en simpel uppgift, men det hör ju till undantagen anser jag, andra är en enkel dra -och-släpp-operation det som krävs och simsalabim så är man klar. Ett grafiskt skal gör ju dessutom systemet lite mer "levande" eller vad man nu ska kalla det tycker jag.

Det där med prestandafrågan är ju lite intressant, speciellt i dagens läge. Jag kan förstå det resonemanget med den datorkraft som fanns att tillgå när de första linux-distarna kom ut, men det var ju inte direkt igår. Det har ju trots allt hänt en hel del sen dess.

Den extra prestandan man skulle tjäna in på att enbart köra kommandon från terminalen eller att stänga av en hel del stödtjänster på bekostnad av användarvänligheten kan knappast löna sig i dagens läge med tanke på den processor- och minneskapacitet som sitter i dagens maskiner, det är iaf min tanke.

Fedora 10 och 11 är två stycken fullständigt lysande system anser jag, iaf om man ska ägna sej åt nån form av programvaruutveckling(java i mitt fall) fast det där med spel, eller snarare avsaknaden av dem, har det iaf i mina ögon som ett stort minus tyvärr, mest troligt på grund av att det inte finns nån direkt marknad för mer avancerade spel för linux och dessutom så brukar inte linuxfolket vara speciellt förtjusta i proprietär programvara, det är ju det som är själva tanken med linux från början.

Jag tycker nog att Ubuntu är det bästa operativet som finns för en Svensson med föga datorintresse och kanske lite windowsvana som vill ha ett gratis OS utan virus och strul som bara funkar för att surfa och kolla mail.

Sedan tycker jag inte det är något större fel i att börja i den änden (med ett lätthanterligt OS) för att lära sig Linux. I många fall kan det ju underlätta att datorn är fullt brukbar till vardaglig användning INNAN man lärt sig en massa. När man sedan lärt sig en del och är ytterligare intresserad så går man vidare till en annan dist.

Det finns väl egentligen bara två sätt man kan lära sig att använda Linux på.

Antingen kraschar man in i Slackware installen och känner sig fullständigt efterbliven.. När man efter några om och men fått igång och lyckats logga in som root så börjar meckandet med att kompilera program (inget jävla installpkg här inte!!!!!).. Efter ytterligare ett par sömnlösa nätter så har man fått lite pli på systemet och tror plötsligt att man är king of the hill. Då i hybrisen så får man för sig att installera en gentoo stage1 (jag menar hur svårt kan det vara?) efter att ha misslyckats fullständigt och ingenting går att rädda så lägger man ned hela projektet och kör vidare på Windows 2000.. Tills man provar igen och det faktiskt går mycket bättre andra gången

Eller så installerar man Ubuntu.. Pft!

Nåja den första biten beskriver hur jag tog mig in i Linux-värden.. Antagligen inte det optimalaste men man lärde sig faktiskt endel.. Fick som lite perspektiv på saker och ting

Jag menar att kriga om man tycker Ubuntu är bra eller inte är ju fan korkat. Klart att Ubuntu är lättare att komma in i och framförallt hålla sig kvar i då man faktiskt kan få något gjort med lite tur snarare än att läsa sidor designade för Links. Så kör vidare på Ubuntu.. Fast du kommer nog någon gång vilja prova något nytt.. Bara för att det är lite tufft

Jag har också genom åren provat linux av och till, men alltid fallit på min lättja plus att det har historiskt sett varit till för nördar.
Inget ont om nördar, jag var själv en windowstaliban en gång i tiden.

Men så provade jag Ubuntu förra årsskiftet och bestämde mig att ge den en ärlig chans. Som vanligt så grät och skrek jag som ett barn när saker inte gick att göra exakt som i windows. Även om Ubuntu liknar windows upplägg mycket i det dagliga användandet.
Men när jag vuxit förbi tanken att linux och windows inte är samma sak så kunde jag se mer nyktert på operativsystemet och förstod mer och mer om hur logisk och obegränsad den är.

Jag började uppskatta den totala friheten man har att göra vad man vill - om man vill, man behöver inte.
Fröjd var när man upptäckte att det aldrig var några som helst konstigheter när man installerade från synaptic. Man installerar och så finns det bara där och det är bara att köra.

Så kom windows 7 ut som piratkopia och sedemera som testversion.
(har alltid kört piratkopior och aldrig haft problem pga det)
Körde det ett tag men märkte hur begränsad man var och hur onödigt komplicerat det är med sitt register osv.
Det var en tråkig upplevelse, även om W7s gränsnitt är snyggt, såpass att jag laddade ner ett W7 skin till gnome. Den kör jag tills jag tröttnar och byter sen. Men kan inte komma på en enda anledning till att installera Windows 7, ens som piratkopia.

Jo, en och det är framtida spel som inte funkar på den rena XP som jag dualbootar till när jag vill köra Call of Duty.

Jag har inte efter ubuntu provat andra distar. Helt enkelt för att jag inte känt behov av det. Kanske kan jag tänka mig prova de stora som Mandriva t.ex. men jag vet inte vad jag i dagsläget skulle tjäna på det, förutom glädjen att lära sig någonting nytt.

Kort sagt - ja ubuntu är bra, och särskilt bra för nybörjare inom Linux.
Men som med allt annat här i livet så finns det en liten kunskapströskel att passera. Om man är villig att lära sig nya saker så är den perfekt.

Ubuntu communityn är vida överlägsen alla hjälpfiler.

OT raderat. Det här är ett forum för mjukvara, inte läsk.

/Mod

Förr n00bs och/eller folk vana vid Windows är Ubuntu alldeles utmärkt.

För... uhm, "datornördar" så känns det lite som att använda Vista.

Det ända positiva jag har att säga om ubuntu är att det är otroligt användarvänligt. Och det har gjort linux och opensource lite mer vardagligt. Det är lite kul. Annars så är det ett skit operativ med tusentals förinstallerade program som man inte har någon användning av och som tar massa plats. Om man tycker att det är kul att leka med sin dator så borde man inte nöja sig med ubuntu, det finns så mycket mer möjligheter om man lär sig lite mer hur saker och ting fungerar.

Jag har lekt runt i olika distros och jag måste erkänna att Ubuntu är bra...det finns nästan inget som strulat för mig där.

Det enda negativa jag kan se är att det kan vara lite segt...Gnome är lite segt och att videoredigeringsprogrammen krashar konstant. Annars är Ubuntu riktigt bra men jag önskar det fanns ett Ubuntu där man under installationen kunde välja bort en massa saker man inte ville ha och dessutom välja vilken fönsterhanterare man ville ha.

Man kan dessutom lira de flesta spel på Ubuntu, kan tåla att tilläggas.

Steam fungerar, och får man igång steam har man tillgång till en helvetes massa spel. Sedan finns det andra program som kör igång World of Warcraft och liknande, "Stora" onlinespel ifall du vill spela sådant...

Jag gillar Ubuntu skarpt.
En av de allra lättaste och mest "skrivbords-vänliga" distributionerna som finns där ute för tillfället.
Inlärningströskeln för förstagångsanvändare av GNU/Linux blir därför heller inte så hög, vilket är ett klart plus.

Efter att ha hållit mig ifån GNU/Linux i några år så har jag nu börjat köra Ubuntu i VMWare-miljö mest på känn.
Dock så är jag grymt sugen på att installera antingen Ubuntu eller Xubuntu som en fullvärdig ersättare till Windows.

Anledningen till att jag funderar på Xubuntu istället för Ubuntu är att - precis som flierman nämnde - Ubuntu känns lite segt ibland.
Xubuntu med Xfce skall ju tydligen vara lite mindre resurskrävande.