Hur dela up ekonomin i sambo-förhållande?

Det ar alltsa inte sa att inkopta saker till det gemensamma boendet tillhor bada personerna oavsett hur betalningen delats upp? Jag tror att du tolkade mitt inlagg pa fel satt. Jag menade alltsa inte att allting som jag koper under tiden jag bor med min sambo aven tillhor henne.

Jag talade inte om "hans" tusenlapp, jag talade om resten av hans lon som han maste be dig om lov for att fa anvanda.

Alla har olika prioriteringar. Vi har valt att lägga de pengarna på sparande för att vi vill kunna bo i hus och ha det bra i framtiden. Men om du hellre lägger pengar på kläder och annat skit så fine. Vi har valt att ha delad ekonomi och vi trivs med det och skulle inte vilja ha det på ett annat sätt. och för den delen är det faktiskt inte bara HAN som måste fråga utan jag med.

Jag tycker att ett förhållande handlar om att ge och ta. Nu råkar det vara så att jag inte får ut lika mycket pengar som honom men man vet aldrig hur situationen ser ut om ett par år då kanske det är tvärtom. som sagt handlar vi i princip ingenting som inte båda vill ha. Och anledningen till att vi har tusenlappen är för att min pojkvän har otroligt svårt att hålla i pengar och skulle lätt kunna handla cola/godis för alla sina pengar. Det är något vi har kommit överrens om att ha det så. förstår inte din kritik alls. Men du kanske aldrig har haft delad ekonomi med någon som du känner att du vill ha en framtid med?

Haha, sa bara for att jag tycker att det ar konstigt att man maste fraga sin partner om man far kopa nagonting for sina gemensamma pengar sa innebar det att jag lever hand to mouth utan en tanke pa framtiden? Snygg vinkling.

Du verkar inte forsta att det inte ar den delade ekonomin som jag ifragasatter, utan att ni saknar tilltro till varandra sa till den milda grad att samtliga inkop utover en tusenlapp i manaden maste godkannas av den andre. Om ni saknar den tilliten till varandra sa forstar jag inte varfor ni overhuvudtaget har en gemensam ekonomi. Att storre inkop diskuteras har jag full forstaelse for, men att behova argumentera for att fa kopa en godispase om man redan brant manadens tusenlapp later lite tokigt.

Har jag fel om jag tror att du och din kille ar lite yngre och inte haft delad ekonomi sarskilt lange? Forsta forhallandet med delad ekonomi, eller kanske till och med forsta sambon?

Ah, det ar klart att ni far gora vad ni vill sa lange det funkar for er. Jag tycker bara att det verkar lite verklighetsframmande att tva vuxna manniskor i ett forhallande med delad ekonomi ska ha veckopeng och behova fraga den andre om alla utgifter som overstiger veckopengen.

Som sagt har du missuppfattat hela grejen. Så som du beskriver det hela är fel och jag har försökt att förklara för dig att det inte är så. men du verkar fastna vid små saker. Vi behöver inte fråga om småsaker det har jag aldrig sagt. Vi vill ha ett stadigt sparande vilket vi också har och känner inte alls för att förändra någonting. Sen om du inte gillar det så fine ditt problem. Men jag tycker nog du ska läsa lite mer noggrant nästa gång. och det sker inte några inköp över den tusenlappen för någon av oss i månaden så det är inga problem det heller.

Det hade varit ett problem om vi inte hade tyckt om vårt sätt att fördela ekonomin. Nu är det inte så och vi har kommit fram till att det blir lättast såhär. Och i slutändan tycker inte jag alls att det är fel att man frågar sin partner om man kan få köpa något för de övriga pengarna. för de övriga pengarna ska vi använda till exempelvis renovering av kök och badrum. Då känner vi båda att vi inte vill slösa dem på godis och andra onödiga saker. En tusenlapp vars räcker långt. Allt vi gör tillsammans betalar vi med våra gemensamma pengar utan något knössel.

Han behover alltsa inte fraga dig om lov om han t ex behover kopa en ny vinterjacka som kostar mer an hans tusen kronor i manade? For det var ju namligen sa du beskrev det i borjan med ditt "alla inkop utover veckopengen maste godkannas"-inlagg.

Du skrev ju faktiskt att alla inkop over den dar tusenlappen maste godkannas av den andra personen, och sedan skrev du att det berodde pa att din kille annars hade kopt godis for alla sina pengar. Da ar det ju klart att man tror att aven smakop inkluderas i vad som behovs godkannas.

Ja han behöver fråga om han ska köpa en jacka över 1000 kronor. jag anser att ett köp över 1000 kronor är ett stort köp. Jag förstår inte över huvudtaget varför man skulle vara så dum och köpa en jacka som kostar såpass mycket. Löjligt och onödiga pengar när det finns jackor för halva det priset som har samma kvalité. Dem tusen kronorna kan vi göra annat med som är mycket vettigare och roligare. och om han vill så gärna ha den jackan får han helt enkelt spara på sina "egna" pengar.

Okej, sa du skulle inte godkanna en jacka for tusen spann, men du skulle uppenbarligen tillata din kille att, for sin egen lon fa kopa en jacka for femhundra. Om han bara har tvahundra spann kvar en manad da, skulle han kunna kopa den jackan utan att fraga dig? Eller skulle du vilja att han fragade dig forst? Eller skulle du saga att han fick vanta till nasta manad?

Jag tycker att det ar fruktansvart intressant att tva vuxna manniskor (jag ar visserligen fortfarande inne pa att ni ar ratt unga) behandlar varandra som barn pa det sattet som du beskriver... Hur kommer det sig att ni bestamde er for att infora regeln att fraga varandra om inkop utover er egen tusenlapp? Ar det nagonting som infordes for att en av er (eller bada tva kanske?) ar valdigt oekonomisk av sig?

Hela den dar grejen med att du skrev att ni MASTE fraga varandra tycker jag kanns som att ni liksom inte har nagon tillit till varandras omdomen, och om man har sa lite tillit till nagon sa tycker jag att det verkar konstigt att man har gemensam ekonomi, och arligt talat aven att man overhuvudtaget ar tillsammans.

Jag kan ju inflika att jag kanner ett par dar kvinnan har hand om alla pengar (dvs badas loner) och ger killen veckopeng, men det handlar om att han varit spelberoende i manga ar och det ar ett satt for honom att halla sig borta fran frestelsen. Han klarar alltsa inte av att ha pengar tillgangliga, men jag antar att din killes godisberoende inte ar sa starkt?

Släng alla pengarna i en gemensam hög. Betala era räkningar och lev/spara på resten. Ni bor ju förfan ihop? Vem som tjänar mest spelar ingen roll och inköp till det gemensamma boendet, resor eller annat skall ju ändå planeras/diskuteras kring.

Orkar inte läsa igenom allt, så jag ber om ursäkt om detta har nämnts av andra:

Jag tycker generellt sett inte att man ska ha mer än det absolut nödvändigaste gemensamt i sin ekonomi. Åtminstone inte så länge som man är barnfri. Jag har arbetat ett par år som ekonomisk rådgivare på ett par olika banker och tro mig, det ställer till betydligt mer besvär än vad det är värt.

Jag och min flickvän gör följande:

Min lön åker in på mitt konto, hennes lön åker in på hennes konto. Vi har ett gemensamt sparkonto som vi sparar samma summa varje månad på. Detta konto använder vi till resor/renoveringar/större oförutsedda utgifter. Vi delar någorlunda broderligt på räkningar som hör till hushållet (jag betalar lite mer eftersom jag tjänar mer). I övrigt sparar vi våra kvitton när vi handlar mat och mindre prylar till hushållet. I slutet av varje månad sammanställer vi våra kvitton och räknar ut vem som är skyldig vem och löser detta i samband med att vi betalar våra räkningar.

Tumregeln bör vara att hålla ekonomin så separerad som möjligt. Det minskar risken för bråk om pengar (vanligaste skilsmässoorsaken för övrigt) och om ni mot förmodan skulle göra slut blir det så mycket smidigare att sära på era ekonomiska förehavanden.

Så länge ni är sambo tycker jag att ni skall splitta alla gemensamma kostnader, 50-50. Jag håller dock inte med somliga om att maten ingår där - jag gissar på att mannen alltid äter mer, som exempel kostar min mat lätt det dubbla av vad min sambos gör - nu är hon vegetarian, så det enda vi delar är väl frukt och grönt - men det är väl bara att man drar det i grovdrag - så man får ut någon slags månads-kostnad för var och en.

Att man skulle betala olika mycket procentuellt på hyran när man är sambos tycker jag är larvigt - det är klart att när man är gifta får man väl omvärdera efter vardera lön, men tills dess tycker jag lika för båda klingar bäst.
Jag har själv en högre inkomst än min sambo - men en hel del av den mellansumman lägger jag på nöjen för oss båda, är väl lite gammalmodig när det kommer till restaurang, bio och resor så där vill jag gärna stå för kalaset.
Lycka till, och tro inte att det kommer vara en dans på rosor :-)

Spontat känns det väl det här, iaf för mig, lättast: Har ni utgifter varje månad på 9000:- så sätter ni båda in 5000:- var till ett gemensamt konto. Dit kopplar ni ett kort som ni använder när ni handlar gemensamma saker, mat osv. Den extra tusenlappen eller hur mycket ni väljer används sedan till resor eller renoveringar som behövs. Resten av era pengar spenderar ni precis hur ni vill.

Sen om en av er tjänar mycket mera eller äter mycket mer mat så är det ju aldrig omöjligt att rubba på. Om jag nu skulle flytta ihop med min flickvän skulle det kännas lite fel att göra enligt mitt exempel då hon får ut ca. 13 000:- och jag drygt 20 000:- Då skulle jag nog skjuta till en tusenlapp eller två (varje månad) för kanske en gemensam resa varje år.