Populär-/finlitteratur definitioner och skillnader?

Det finns populärlitteratur som samtidigt är finlitteratur, Joseph hellers bok moment 22 är enligt mig och många andra finlitteratur exempelvis. Nobelprisförfattare läses ju också av den stora massan efter att författaren blivit "upptäckt" och bör väl därefter ses som populärkonst.

Som jag skrev kommer de berätta lite om hur komersiella vi är, men jag skulle inte säga att de beskriver speciellt djupt hur människor tänkte på 1980-2000 talet.

Det är skillnad på en historisk kvarlämning som i en gammal vas, eller historisk kvalämning som Iliaden. Både kan berätta en del, men för mig så är den sistnämnda viktigare.

Nu är du väl ändå ute och cyklar lite? Det är ju inte så att Homeros et al är "historiska kvarlämningar". Klassiker är klassiker för att dom fortfarande är relevanta och alltid kommer att vara det. Klassiker säger lika mycket om sin samtid som vår nutid, eftersom frågorna de beskriver är eviga. Shakespeare är lika mycket spelad nu som för femhundra år sedan.




Definition av kultur:

Finkultur = rescenseras på kultursidorna
populärkultur = rescenseras i fredagsbilagan

Om boken du läser nämns i Expressen Fredag, ja då är det populärkultur.

Ledsen om jag uttryckte mig klumpigt men det var lite det jag försökte förmedla. Varken Harry Potter eller Kitty säger mycket om vår samtid, och därför anser jag de inte vara "finlitteratur" och TROR jag inte de kommer vara relevanta i framtiden.

Samtidigt så kan du ju inte förneka att många klassiska verk är typiska för den tid de skrevs, även om de eviga frågorna är de samma genom historien. Men varje författare förmedlar sin/sin tids syn på frågorna.

Tja, fast man vet aldrig. Har alltid undrat över hur en "klassiker" blir en klassiker. Hur såg samtiden på Tolkien på 50-talet? Tyckte dom att han var seriös? När blev Landet Narnia en klassiker? Varför är Nalle Puh så rolig? Jag tror att just Harry Potter är ett dåligt exempel på samtida populärkultur, eftersom det är ett sånt fantastiskt exempel på en blivande klassiker som blir en klassiker framför våra ögon. Om femtio år eller hundra år kommer våra barn att se på Harry Potter med samma ögon som dom ser Alice i Underlandet eller Nalle Puh. Det är en klassiker som blir en klassiker just nu. As we speak.

Apropå barnlitteratur och tidens tand, hur många vet att Astrid Lindgren blev väldigt hatad för Pippi Långstrump när den kom ut för första gången.
Den bröt totalt mot den tidens barnuppfostran och konventioner, en bok som idag betraktas som snäll och lite menlös.

Om populär och finkultur så förkastar jag inte någon av dom kategoriskt; det egna omdömet får avgöra vad som är läsvärt.
I den senare kategorin kan man hitta riktiga pärlor och i den tidigare kan man hitta mycket skräp.

Det är möjligt att du ha mycket rätt, men själv tycker jag att Harry Potter är rent avskrivning av många andra stora författare som Astrid Lindgren, Tolkien med flera.

Verket är inte på något sätt banbrytande som t.e.x Tolkien var, utan snarare en sista desperat försök att mjölka de sista pengarna av redant exploaterat koncept. Men time will tell.

Själv tror jag att Nasses Taxi kommer bli nästa stora klassiker i stil med Iliaden eller Hamlet. Sällan har litteraturhistorien skådat sådan storhet.

Men vare sig Astrid Lindgrens, eller J R R Tolkiens verk för den delen, kan väl betecknas som "klassiska" (kan vi inte byta termen fin-litteratur mot klassisk litteratur?)?
Astrid Lindgrens böcker är ju i så måtto klassiska att alla vi svenskar, födda post-50talet, vuxit upp med dem. Men i det stora hela är ju Pippi Långstrump lika viktig som en massa andra barnsagefigurer. Hennes äventyr och vedermöder är jävligt skoj att läsa, men så mycket mer är det ju inte. (Snacka om att slakta den heliga kon).
Tolkien har snott allt från gamla myter, men framför allt från Wagners libretton. Just det! Jag sticker med avsikt ut nacken, kom gärna med motargument.

Både Tolkien och Wagner har snott från gamla myter.

Tolkien har tagit från keltisk och fornnordisk mytologi, vilket inte är så konstigt eftersom det var de områden som han forskade i.

Wagner hämtade sitt stoff från germansk mytologi och medeltida hjältesagor.

Det är ju mycket möjligt, men Harry Potter blir ju knappast bättre för att det är en avskrivning av en avskrivning..

Det är väll även en skillnad mellan att forskat och tagit inspiration från myter osv än att läst några böcker, kommit på att det går att tjänat grymt med cash och slängt ihop en bok, Harry Potter.

Och jag menade inte att de VAR klassiker utan har en STÖRRE chans att bli det om 100, 200 år..än Harry Potter.

Det är ju omöjligt att veta vilka av dagens verk som kommer att räknas som klassiker. Dickens tex skrev ju följetonger i tidningar, Kafka nämndes och han lästes inte av många personer under sin levnad. På 70-talet var Lars Widding lika populär som Herman Lindqvist och Jan Guillou är idag i det populärhistoriska facket. Totalt iskall idag.

Uppdelningen fint och folkligt (eller high-brow/low-brow) som de säger i USA går väl snarare mellan Dramaten och en videokväll. Kulturprogram och Bingolotto, Månadsjournalen och Veckans NU, P1 och Schyssta Favoriter 102,5 eller vad de nu heter.

Finkultur är ett litet nedsättande begrepp, det är inte objektivt, används av de som vill göra sig löjliga över smal kultur.

Då det gäller vad som anses som "god" och "dålig" litteratur är det ganska enkelt att svara: det är de i ämnet kunniga. Dvs kritiker, forskare osv.

Det går inte dela upp den i folklig/ icke-folklig, för en del "finkultur" har ett folkligt genomslag. Dickens ansågs inte som finkultur på sin tid, och gör det inte idag heller. Däremot ser många forskare honom som historiskt intressant. Det innebär dock inte nödvändigtvis att han är hyllad för att vara en mästerlig författare med bra personporträtt - men han är nödvändig att läsa eftersom han speglar tidens strömningar