Hjärnan och hur vi styrs

Eftersom detta skrivs i filosofi-forumet så får ni räkna med att det blir rörigt. Har gått och funderat på varför hjärnan är uppbyggd som den är. Det är som två avdelningar, vi kan styra oss själva men ändå inte.

Om vi till exempel får i oss nåt gift kommer vi automatiskt att kräkas, men det är inte vi som bestämmer det utan hjärnan (samma med fylla osv). Är "vi" för dumma för att upptäcka giftet, och som följd tar hjärnan hand om det?
Men sen kan vi planera och genomföra självmord utan att hjärnan stoppar oss.

Det känns som hjärnan vakar över oss hela tiden så vi fungerar, men den låter ändå oss göra vad vi vill. Är hjärnan verkligen vår eller är det 2 separata "personligheter"?

Hur skulle det bli om vi kunde styra hjärnan och allt som är "förprogrammerat"?

Alltså jag blir tokig på det här

Du kan ju börja med att fråga dig själv varför du måste dela upp det i två system?

Det finns inget "du" mot "hjärnan", det finns bara hjärnan. Som är Du.
Om du planerar och genomför ett självmord så är det hjärnan som gör det, inte "någonting annat".

Det som ser till att vi andas när vi sover osv kallas väl för det autonoma nervsystemet? Som agerar oberoende av vårt "medvetande", och de två återfinns i olika delar av hjärnan, typ?

Våra automatiska muskelreflexer såsom andning och hjärtrytm ligger i lilla hjärnan. Där sköts allt det "automatiska".

Att vi kräks är en reflex, vi är programmerade att tömma magsäcken när vi känner oss förgiftade. Självmord, eller snarare självmordstankar, har vi däremot ingen reflex emot.

Vi har fortfarande viss kontroll över de automatiska funktionerna, vi kan reglera andning helt manuellt.

Hjärnan är väl ganska "vår" egentligen, men man måste ta hänsyn till de automatiska reflexerna. Menar, tror inte du skulle vilja behöva koncentrera dig på att justera iris eller tarmrörelserna för att överleva.

Om det finns någon äganderelation skulle jag snarare påstå att man är sin hjärnas. Fast jag vet inte riktigt; det här känns som nonsens, vi kanske måste definiera dessa pronomen ("vi", "jag", "man" etc) först. Dessa kanske kan beskrivas som det-som-är-medvetet - vilket, om vi tillämpar den kognitiva modellen, kan ses som en mental modul. Eller, åtminstone kan det ses som orsakat av hjärnan och som en delmängd av densammes innehåll. Men jag ser inte var det i detta uppstår en åtskillnad som skulle göra den ena till ägare av den andra.

Vem är det som blir tokig?

Jag har inte kräkts på många år, och då har jag ändå supit och fått i mig andra gifter. Hade jag druckit för mycket, eller något som jag inte tycker är gott, så hade jag nog kräkts. Men det vore i sådana fall jag som bestämde det, för jag vet att jag kräks när jag äter saker jag inte tycker om.

Detta tankesätt kan man för övrigt expandera till vilka objekt som helst. Trädet tillåter mig inte att gå igenom det, och när jag hoppar från trädet så stoppar marken mitt fall. Min hand darrar när jag äter fil&flingor för tidigt på morgonen, min fot sväller upp när jag stukar den. Frågan är kanske, var går gränsen mellan subjekt och objekt? Är det överhuvudtaget funktionellt att dela upp kroppen i olika delar på detta sätt, och sen att antropomorfisera dom? Var går i sådana fall gränsen mellan kroppen om omvärlden?

Existentiellt sett finns det inga gränser, förutom dom vi själva hittar på.
Så svaret torde vara, "hjärnan" och "du" är en del av en och samma helhet.

Drog lite på smilgroparna när du frågade vederbörande om vem som blev tokig. Humor i högsta klass.

Till TS:
Hjärnan är du, du är är hjärnan. Får kroppen i sig gifter, så spyr man inte, endast om det gift orsakar reflexer hos hjärnan som utlöser just tömning. Alla ovanstående talare har beskrivit det redan; hjärnan har automatiska funktioner just för att arten (du) ska överleva.

Tack så mycket. Fann den frågan ytterst relevant för diskussionen.

Håller i mångt och mycket med, men jag skulle visserligen vilja ersätta "arten" med "individen".

Du blir tokig eftersom du inte fattar att vi har en icke-kristen själ. Alldeles för demokratisk, alldeles för demokratisk!!

Allt som är förprogrammerat skall stanna! Du kommer bli en robot/grönsak om du skall hålla koll på alla processer. Men jag skulle gärna vilja att det fungerade som:
- Nu vill jag plugga matte i 3h, hjärna.
- Okej.

Det du funderar kring tror jag folk mest berör när de lider av någon psykisk sjukdom:
"Varför orkar jag inte; hur svårt skall det vara att bara ta en promenad; suttit vid datorn 8h i sträck men jag orkar banne mig inte ens ägna tio minuter åt studierna" osv...


Ja, så är det väl?


Ha! Där satt den!!

Det låter kanske självklart för oss, men det bör sättas i sammanhanget att dom flesta i Väst/Nord idag är av den ståndpunkten att man inte är mer än sin hjärna.

Känns ändå som min hjärna är en helt annan person. Drömmar till exempel är ju helknasiga och jag vet inte varför jag drömmer olika saker. Men ändå var det min hjärna som skapade drömmarna. Men om min hjärna var jag så skulle jag ju förstå varför jag drömde just det eller nåt nåt annat, då skulle jag ju även kunna styra mina drömmar (bättre än lucid dreams).

Varför kan jag inte somna när jag vill för? Om jag fick bestämma så skulle jag ju kunna somna precis när som helst.

Så jag tror ju att det är två avdelningar eller vad man ska kalla det för att "jag" inte ska kunna dumma bort mig, t.ex sluta andas. Hjärnan är ju nån slags övermakt som vet och styr en jävla massa, fast som låter bara låter "mig" använda en bråkdel utav den.

Är det för att hjärndelarna är olika "kodade". För jag kan ju se och det är ju för att hjärnan får signaler från synnerven eller nåt, men ändå så vet jag ju inte hur det hela sker. Varför ser jag?

Det är det här jag inte förstår