Alla människor är giriga grisar

Tjena era gamla lökar.

Rakt på sak. Topic: Detta är inget jag påstår är sant, det är bara en rolig teori som slagit mig. Denna åskådning går alltså i grund och botten ut på att alla människor (ja du läste rätt ditt blindstyre, "alla") är egoistiska svin innerst inne i märgen.

Mänskligheten har ju utvecklat sig en ideologi som går ut på att det finns två vägar att gå här i livet när det gäller saker och ting, jag syftar då på godhet och ondska. Allt det som anses vara av ond innebörd kännetecknas oftast att handla om ren och skär girighet, det är vi väl alla överens om? Men hur är då det här med den så kallade godheten?

Min hypotes är att människors handlingar enbart styrs av egoism. Antingen undermedvetet eller medvetet. Vi väljer att bry oss om våra medmänniskor och deras välbefinnande enbart för att gynna oss själva och vårat eget välmående i slutändan.

Men vad tror ni? Mår ni "goda" människor bra av att hjälpa andra osv? För min egen del ringer självdistansens sirener lite uppe i mitt huvud. Jag tänker att jag kanske inte rätt man att göra den här bedömningen. Med tanke på att jag själv innehar noll moral och empati för andra varelser. Samtidigt tycker jag ändå att detta låter ganska rimligt i det stora hela.


Diskutera, spekulera och härja.

Bestäm dig nu! Är vi människor eller grisar?

Haha.

Orden gris/svin menar jag som ett bildligt uttryck för "egentligen ond", typ. Debatten blir även hiskeligt mycket roligare om man överdriver och är ful i munnen.

Jag trodde det skulle framgå ganska tydligt. Men det verkar som jag misstog mig...

Tror du har en poäng där.
Dock inte när det gäller relation föräldrer och barn, visst finns det svin där med men inte en "normal" förälder, vettiga föräldrar skulle utan att blinka offra sitt liv om det räddade sitt eget barn.

Nä, jag visade bara prov på min humor.

Jag kan dock säga såhär angående topic...
Förr var jag sån att jag älskade att hjälpa andra, gillade tanken på att andra också är nöjda med livet!
Sen blev jag vuxen och insåg att världen består i princip bara av en massa jävla fittor som bara bryr sig om sig själva, så varför ska man då hjälpa dem?
Man får då fan bara skit tillbaka i alla fall, så nu kör jag mitt race liksom.
Fast ibland brukar jag också hjälpa andra människor iofs men tro i helvete inte att jag gör det som en genuin filantrop.
Men barn kan jag alltid vara snäll och gulla med.

Diskuterade samma sak i Filosofi A. Tror till och med det finns i boken.

Jag kom fram till samma sak som du att alla ens val baseras på ens egen egoism. På något sätt gynnar varje val en själv. Och om man nu som vissa påstår sig kunna göra något helt utan baktanke så är h*n självdestruktiv därav sjuk och ett fel i evolutionen.

Bjuder jag min polare eller en främling på godis har jag alltid en avsikt. Min polare pga att vi är polare och jag vill ju såklart att han ska tycka bra om mig och forsätta vara min vän. Främlingen bjuder jag för att känna mig tex för att må bra av att göra "goda"gärningar, kanske mildra en skuldkänsla eller kanske få plus poäng hos någon i närheten. (tänk: afrikbarn, cancerfonder, en snäll gärning)

Det var det jag kom fram till då, någon som kan kasta om min teori med en ny synvinkel? För då höll jag stenhårt vid det. Kommer inte ihåg de argument för att det går att göra något helt osjälviskt och helt utan baktanke.

Just ja. Saker man gör omedvetet, under rutin, (för)drogpåverkad, när man är psykiskt instabil(kraftigt) räknas inte som ett "riktigt" val. Valet om att göra en självisk/osjälvisk gärning.

Kanske blev lite luddigt och osammanhängande, hoppas ni förstår.

Vad han menar är att precis varje handling är egoistisk i grund och botten. Allt du tänker, känner och gör är i grund och botten för att gynna dig själv och ditt eget välmående.

Har haft denna diskussion med ett par bekanta och vi kom inte fram till en enda handling som icke är egoistisk i grunden..

Ja. Alla är egoistiska grisar. Det äro så vi är skapta. Således är "skitstöveln" iallafall ärligare än snällisterna..

Fast det där att allt är egoism... Menar ni att det skulle vara något slags rättfärdigande att bete sig hur som helst? Om det inte är det, varför dras det upp hela tiden för?

Menar ni alltså på fullaste allvar att t.ex rädda en annan människas liv, med risk att förlora sitt eget, är samma sak som att stjäla mat från ett litet barn som kommer att svälta ihjäl?

Blir lite orolig för nivån på filosofiundervisningen i landet...

Big man, pig man, ha ha charade you are.
You well heeled big wheel, ha ha charade you are.
And when your hand is on your heart,
You're nearly a good laugh,
Almost a joker,
With your head down in the pig bin,
Saying "Keep on digging."
Pig stain on your fat chin.
What do you hope to find.
When you're down in the pig mine.
You're nearly a laugh,
You're nearly a laugh
But you're really a cry.

Nej det tycker jag inte. Och varför det dras upp vet jag inte.

Jag håller med - visst måste varje med vilje utförd handling vara egoistisk. Annars är det ju inte med vilje. Sen kan man ju ha mer eller mindre ädla motiv. Som "jag vill ge lisa en födelsedagspresent för att hon ska ge mej en när jag fyller år" eller "jag vill ge lisa en födelsedagspresent för att jag tycker om henne och hennes lycka gläjder mig". Båda anledningarna är egoistiska, de gynnar mej i slutändan. Eller så måste man omdefiniera vad egoistisk betyder.

Tycker "alla" och "svin" är för hårddraget.


Du har rätt men... En förälder förväntar sig något från sitt barn: bra betyg, hyfs, social kunskap, jobb o.d.

När barnet inte infriar detta tror jag föräldrar känner sig ledsna över sitt misslyckande. Fas två är att de gör allt för att få barnet på rätt spår igen. Om detta misslyckas blir de förtvivlade och tillslut förbannade, "varför orkar inte skitungen lyfta ett finger". Jag tror att man kan se att detta betyder att föräldrarna kommer tvinga barnet att lyckas så att de själva blir nöjda.


Ligger mkt sanning i det du skrev.


Var ju trist att ni inte kom fram till något vettigare.


Jag ger folk presenter för att:

A) det som du skrev

B) för att jag älskar att se deras glädje

Summa summarum: alla handlingar är inte egoistiska och likväl är alla människor inte svin. Man har det goda och det onda i sig, på samma gång, men skillnaden ligger i att man har mer eller mindre av det i sig - en obalans.

En människa "bör" vara god. Vissa människor är alltför patetiska för att "orka" bry sig.

Sanningen är subjektiv vilket leder till att det du tror är rätt, är alltid rätt.

Så - lite cyniskt - till syvende och sist är vi alla enbart en kemisk reaktion i en kropp.