Citat:
Ursprungligen postat av loafmaster
Målet som man väl fortfarande inte helt säkert idag vet ifall det verkligen var mål i VM-finalen 2003. Anson Carter rundar kassen och lägger pucken under Tellqvists benskydd. 12-13 minuters videogranskning följer innan domaren tar beslutet att pucken är inne. Det är nog det minne som etsat sig fast mest av allt tillsammans med kvartsfinalen samma år, OS 2006 samt 2002 och sista avgörande kvalseriematchen 2008 där Brynäs vann med 7-0.
Jo, det var regelrätt mål, på de uppförstorade slowmotion-bilderna ser man att den är inne.
Dessa händelser minns jag mest på internationell nivå:
OS-guldet 2006, särskilt BÅG:s öppenhjärtliga resonemang i gruppspelet om att lägga sig mot Slovakien för att få Schweitz i kvarten. Vilket jävla liv det blev, det är bara i Sverige som det är fult att tänka på det viset....
Vändningen i Hartwall 2003. Kvartsfinal i VM mot Finland i deras egen hemmaborg och underläge 1-5, vänds på en och en halv period till seger 6-5 och luften går ur varenda finne.
Debaclet mot Vitryssland 2002 måste också nämnas. Visst, Salo gjorde en prakttavla när han hoppade för att nicka bort pucken istället för att låta den gå över, men om de högavlönade utespelarna hade gjort hälften av vad man kan begära av dem hade matchen varit avgjord lååångt tidigare. Kollektivet ska ha mer skit för det fiaskot än Salo ensam, enligt mig.
Så till klubblagsnivån där det är både himmel och helvete.
Guldet 2004 var det mest oväntade. Innan säsongen hette förhandsfavorierna Frölunda, Färjestad och Linköping. Helvete vad fel experterna fick...
Guldet 2008 som säkrades borta mot ärkerivalen LHC var också helt fantastiskt. När kandicken Eric Johansson tryckte in guldmålet var det en underbar syn på läktarplats. Sittplats tömdes uppifrån och ner på ett så snabbt sätt så det kunde liknas vid att skifta läge på en persienn....

Många nämner FBK:s laguppställing 2002 som den starkaste genom tiderna (lockouten borträknad), men jag tycker HV:s trupp det året ska nämnas i sammanhanget.
Semifinal 7 2006. Total speldominas och ledning med 3-1 i period 3, detta med bara tre friska backar. Sedan den vidrigaste vändningen genom tiderna, och guldet gled HV ur händerna. Jag är säker på att Frölunda tämligen enkelt hade besegrats, därför svider det nederlaget extra hårt.
Lockoutsäsongen 2004-2005. Regerande mästare och missat slutspel. HV beslöt innan säsongen att inte ta in några NHL-spelare i laget och jag gillar resonemanget att ge grabbarna som vunnit guld chansen att hävda sig igen. Tyvärr gick det helt åt helvete....
Bästa enskilda matchen: Långfredag 2004. Underläge med 3-2 i finalserien mot FBK som "bara ska säkra guldet" på sin hemmaplan. När man kommer upp till Karlstad i bussarna är hela jävla staden guldsmyckad och småungar går runt med löpsedlar med guldtryck på. Sportbladet går runt och förbereder sina guldsouvenirer (smygreklam), vår busschaffis Wiberg snä'ser åt dem att "stoppa ner det där, de ska inte delas ut förrän på söndag".
Under matchens gång är det TOTAL FBK-dominans och Stefan Liv gör den bästa match jag någonsin sett en målvakt göra, särskilt under anstormingen i sista perioden. Matchen enda målskytt blir Fredrik Olausson, symboliskt nog. Vilken skön känsla att räcka lång näsa åt hela jävla Värmland...
Sedan spelades guldet enkelt hem med 5-0 i sista matchen på hemmaplan...