Hur har de 7 dödssynderna påverkat oss?

Den frågan har jag ställt mig ofta, om vad det är som gjort att vi handlar som vi gör och att vi tänker som vi gör? Min tro är att de 7 dödssynderna har glömts bort i dagens samhälle och att vi inte anser dem som synder längre. Och det kan också vara det som är upphovet till vad som hänt i samhället.

Högmod/Fåfänga
I många sekel har det funnits fåfänga och många hemska diktaturer har grundats p.g.a. denna synd. Men hur har detta påverkat oss? Jo, ta bara en titt på din kompiskrets först och främst. Där ser du ofta att andra klankar ner på någon för att själv känna stolthet. Jag själv har folk trampat på och jag själv har trampat på andra, och det skämmande är att vi idag inte ser det som en synd utan förlåtligt. Varför gör vi det?

Att kalla en person för otidigheter och att behandla en person som om denne inte hade någon värdighet kan man idag anse som ett "skämt" eller en rent utsagt världslig sak. Men vart är egentligen samhället påväg om vi tillåter fåfänga bland våra egna vänner?

Att många dessutom anser fåfänga vara något bra för att dem "Visar vart skåpet ska stå" är också något jag inte kan begripa? Jag själv tror att jag lider av mycket fåfänga och tror mig ibland veta mer än vad jag egentligen gör. Vad är det som gjort mig till en sådan?

Avund
Det är en skrämmande faktor att många anser avundsjuka som en reaktion mot något negativt eller att man ser det som en oundviklig känsla man inte kan rå för. Men är detta sant? Är det inte så att vi sakta men säkert glömmer bort att många av världens stora konflikter beror på avundsjuka? Är det inte så att vi anser att avundsjuka jämnar ut samhället då vi har girighet?

Vi ser också sällan vår egna avundsjuka. Jag ser inte min egna avundsjuka och ser mig inte som en person som mår dåligt av andras lycka. Men är det sant för mig? Är det inte så att när en kompis kommer hem med en väldigt snygg tjej, att jag känner en olustig känsla av förakt mot honom då han lyckats bättre än jag? Dessutom kallar jag en kamrat för "Toffel" bara för att han offrar sig för sin egen kärlek. Varför är jag då en person som ska sitta och predika för er varför det är fel med avundsjuka? Jag önskar att jag kunde bli kvitt denna känsla, för det leder till så mycket sorg och så mycket smärta för mig själv. Jag är inte Guds barn själv, men jag anser ändå att ett medvetande om detta är ett första steg till att lyckas bli av med den.

Vrede
Detta är i synnerhet något som vi också idag ser som världsligt och förlåtligt. Men då måste vi ju alla ställa oss frågan, vad är det vi ska förlåta? Ska vi förlåta ett hänsynslöst betéende för att det är oundvikligt? Eller ska vi helt enkelt gå in för att sätta ett stopp för det hela?

Denna fråga är splittrad i dagens läge. Många ser ilska som oudvikligt, som jag sa. Men många ser det också som sin plikt att stoppa vredet andra känner. Då ställer jag mig frågan om vi trots allt låter vrede vara vagt och något som vi inte vill beblanda oss med.

Lättja
Eller Likgiltighet kan man också kalla detta. Detta är också något som vi undermedvetet ser som ett oförlåtligt betéende. Tar man moralen i skolan som exempel så ser man tydligt att lättje än idag anses som en dödssynd. Om en person blir mobbad anser vi det som din egen plikt att stoppa det. Vi ser det som en plikt att hjälpa fattiga, vi ser det som en plikt att hjälpa den svaga. Så helt bortglömd är just denna dödssynd inte idag. Men frågan är hur länge det kommer att finnas kvar?

Man märker tydligt och klart att vi själva glömmer bort denna då exempelvis jag sitter framför datorn och chattar med kompisar på facebook istället för att gå ut och umgås med mina vänner. Jag sätter mig hellre framför TV'n och kollar "Hell's kitchen" istället för att gå en promenad för min egen hälsa. Detta är någonting om om inte annat också är farligt för oss själva. Att vi sätter njutningar och lycka före våra plikter, att bevara våra kroppar och må bra också fysiskt. Om denna våg av ignorans och räddsla för att ta stora steg i livet fortsätter, hur mycket mer kommer människan att utvecklas?

Girighet
Girighet kan jag själv säga är den dödssynden som jag lider minst av. Jag delar gärna med mig om någon annan inte har pengar. Jag har inga problem med att låna ut till någon som har ett behov av det, oftast hur mycket det än gäller, Så just denna dödssynd ser jag inte som något problem för mig. Men för många andra är det ett stort problem.

Det är girigheten som stoppar människans framgångar, och våran kapacitet att utvecklas. Ta USA som ett bra exempel. Oljebolagens girighet har lett till att Bensinen blivigt dyrare och dyrare, men man vägrar låta Elbilarna eller andra miljövänliga fordon komma fram. Girighetens offer är alltså vi och jorden. Om girigheten hade motverkats bättre hade mänsklighetens begäran att tömma naturens resurser varit historia. Så jag ser girighet som det allvarligaste problemet i vårat samhälle.

Frosseri
Jag själv ser frosseri som ett stort problem. Jag brukar alltid gå runt hungrig och när jag äter brukar jag alltid svulla i mig så mycket att jag knappt kan rapa. Efteråt mår jag dåligt och vet att jag nu gjort något fel. Vad är det då för fel jag gjort? Jo, det är så enkelt att jag utnyttjat min egna levnadsstandard så pass mycket att jag glömmer bort mina medmänniskor och dess fattigdom. Jag ser det som en rättighet att kunna äta hur mycket jag vill, men jag glömmer att jag är en av få i världen som har denna rättighet och det gör mig illa till mods.

Men frosseri kan vara annat också. Vi kan frossa i idéer om hur vi ska uppnå en egen lycka och därför i vissa fall också glömma andras. Jag förstår inte vad det är som gör att vi måste frossa i allt? Varför kan vi inte bara leva lagom och istället dela med oss?

Jag vet inte hur det är i andras fall, men jag mår dåligt av att ständigt söka lycka i något som är allt annat är själsligt.

Vällust
Vällust är någonting som vi tvärtemot de andra dödssynderna ser som en rättighet vi har. Vi ser sex och samlevnad något som man måste göra i unga år, annars blir anses det inte som om vi levt livet. Men vad har det oss kostat kan man istället fråga sig? Skillsmässor, aborter, våldtäkter.... allt hemskt man kan hitta på har oftast haft en grund i otuktens bana.

Jag själv är i stort sätt beroende av sex. En helg utan beröring från en kvinna känns inte fullbordad för mig. Jag söker ständigt lycka i att bemöta lust istället för att hitta min egen andliga, själsliga lycka. Detta är ett stort problem för mig.

Hur tror jag dessa påverkat dagens samhälle?
Det som är för mig mest noterbart är att jag vaknade och insåg vad jag håller på att bli när jag intresserade mig av dödssynderna. För mig handlar det om att jag en dag ska få andlig frihet, och det får jag inte genom att frossa i lycka, jag får det genom att likt den fattiga få kämpa mig till lycka. Jag behöver ingenting göra för att bli mätt, jag behöver inte göra mycket för att få njutning och jag behöver inte göra mycket för att kunna slappa framför min TV. Detta gör mig illa till mods.

Tänk om man inte ansåg det som så kontroversiellt att diskutera religionens budskap i skolor och i samhället? Tänk om det vore så att vi alla kunde inse vad dödssynderna kan kosta och att vi alla tillsammans såg till att stryka dödssynderna i den mån att det inte påverkar samhället. Det är för mig en dröm, eftersom att jag tror att dödssynderna är något som fått oss alla att må sämre då vi kroppsligt har det bättre.

Hur tror du att de 7 dödssynderna påverkat oss? Tror du som jag eller har du andra tankar?

Skriv gärna kritik för jag är öppen för allas åsikter.

MVH

Jag tror att lärdomen om de sju dödssynderna påverkar oss i den riktnig som får oss att tänka på vår broder som hungrar och fryser.

Därför kan inte den kristne nöja sig med ett liv framför TV´n..

Ja exakt. Jag som kristen och religiös har svårt att finna lycka i att ständigt titta på TV och se andras lycka. Det viktigaste i mitt liv är min egen och mina nästas lycka. Då kan man ju fundera på varför man har slutat hylla kristendomen då det fortfarande anses ädelt att hjälpa den svaga?

De sju dödssynderna är grundad i en klostererfarenhet (dyker upp hos Cassianus tidigt, vet inte om han är först), och säger mycket om det mänskliga psyket, eller uttryckt på ett annat sätt, fångar in något av behov och drifter som kan orsaka problem i sociala sammanhang. Ett samhälle som inte kan acceptera att det finns något som är fel, kan givetvis inte acceptera dödssynderna, och ett samhälle där människan från början är ett gott oskrivet papper (jmf. all upplysningsideologi) kommer att placera problemet i sociala strukturer och dylikt. Det är ungefär som dagens nydaning av ordet funktionsnedsättning. Det är inte längre en individ som är blind utan svårigheten sitter i samhället som kräver syn, för den blinde är perfekt i sig. Den människa som roffar åt sig (eller gör andra gärningar som skulle föreslå att man fallit offer för girighet), får man hitta en annan strukturell förklaring för.

Jag tror att världen gör en förlust i att inte längre ta hänsyn till dödssynderna. Jag skulle vilja se en humanetisk hållning till dödssyndernas olika rubriker. Hur ser man som humanist på girighet osv. Det är sånt som jag funderar på.

Att det ofta är av ondo om den är helt oreglerad?

En viss girighet är dock nödvändig för att ett kapitalistiskt system skall kunna fungera.

Men visst går den, och skall, regleras både juridiskt och samhällsmoraliskt.

Inga konstigheter.

Kan man som humanetiker använda sig av dödssynderna och säga "detta är icke önskvärt beteende?"

Eh, ja man kan säga att ohämmad girighet är ett icke-önskvärt beteende.

Ett position tagen i de flesta samhällen, kristna eller ej.

Jmf t.ex. med olika urspungsbefolkningar etc.

Gällande de andra "dödssynderna" så visst, de är allmänmänskliga.

Finns som sagt i alla samhällstyper i olika varianter.

Precis min mening, att det är en allmänmänsklig erfarenhet. Ser man på, vi är överens om något..

Visst, de är som sagt regler för allmänmänskligt socialt umgänge. Ingen gillar arga, överkåta, avundsjuka, giriga, fåfänga och lata frossare

Sedan att man just inom kristendomen kallat dessa för "dödssynder" är av mindre betydelse.

Okej, jag ska försöka förklara vad jag tycker om "dödssynderna".

Jag tycker livet är för kort för att försöka förändra och sträva efter något högre, som inte finns och att hålla sig från saker som är bra för den stunden och ger en njutning (Sex till exempel) för att sedan hoppas på ett bättre liv efter det här. Jag tycker att man ska njuta av vad livet har att erbjuda, ta vara om sig själv och göra det man vill. Egoism skulle man kunna kalla det, och även egoism anser ni vara en synd.

Det är bara regler som man vill få människan att följa, och jag tror att dom här reglerna påverkar negativt den vilja och dom egna tankarna som finns inom en.
Man inbillar sig att man blir en bättre människa genom att följa dessa regler, men det är bara en illusion. Tror ni verkligen att ni påverkar samhället genom att följa Guds vilja?

Är det inte ren egoism för att slippa faktan att vi är värdelösa och att vi inte bidrar till något i livet och få ett bättre samvete?

Kritisera gärna! Mvh Idetorka

Det är just detta jag talat om. Att det är så kontroversiellt för vissa att diskutera någon som finns inom den kristna normen och som faktiskt påverkar oss väldigt mycket. Men jag ska trots allt försöka förklara för dig hur de sju dödssynderna förstör för sitt eget liv och att man inte blir lyckligare för att man inte följer dem.

Du talade om sex. En kvälls njutning, för att sedan lämna den man gjort det med och gå vidare. Det ger en fin njutning och en underbar kick, det håller jag med om. Men sedemera, vad ska man göra? Om man ständigft söker lycka i att få kroppen att njuta, så glömmer man bort det själsliga inom en. Det finns en sak som är viktigare än den lyckan man får av att ha sex eller annat som ger kroppen en njutning, och det är samvetet.

Om man lever i synd hela sitt liv och menar att man måste leva livet i all dess former så glömmer man bort de idealen man fått och man glömmer lätt sitt egen psyke och sitt egna välmående. Jag märkte att jag inte blev lycklig av att ha sex med en tjej för att sedan visa henne för polarna och dem menade att jag lyckats bra. Med vad är det jag lyckades med? Jag lyckades med att få en tjej på rygg och släppa in mig i henne. Är det någonting som gör att man måt bra? Som du säger, det ger njutning men i min mening förstör det själen. Jag mår inte bra av att ständigt söka lycka i något som bara ger tillfällig lycka.

Lätt för mig att säga kanske men jag ser det som en skam att fylla sina tomrum med att få kroppslig njutning, såsom frosseri i mat eller lättja. Det är klart att man själv tror att man är lycklig om man får den här njutningen man ständigt söker. Men för mig är det ingenting som tilltalar mig alls längre (Förvisso är jag inte på med kysketsbältet riktigt) utan det som tilltalar mig mest är njutningen jag får av att få själen att må bra. Jag gillar naturen mycket, därför ska jag försöka i framtiden att vistas mer i naturen mer än jag gör nu. Det är vad som är viktigt för mig.

Vad det gäller sex för min del, ja man kan ju inte säga att jag totalt undviker detta. Men som jag sagt så ger det mig inte samma slags njutning längre. Det jag däremot är mycket eftersökande på är sann kärlek. Jag vill vänta och se när den kommer och är ömsesidig. Jag vill inte gå runt på krogar och fester för att söka lycka där, jag vill finna den själv inom mig.

Dödssynderna är en fantastisk uppfinning. Alla dödssynder är något som får oss att lära hur man ska agera för att ge andra lycka och för att framförallt ge sig själv lycka. Om vi tar lust eller lättja så leder det ofta till något dåligt i samvetet. Man mår sämre om man bara sitter inne hela dagarna och latar sig eller att ha sex med varenda tjej man möter på krogen. Däremot så får man själslig lycka av att undvika dem i den mån att man inte överdriver. Om jag vill se ett program på TV och vill ha nått att äta till det så ska man ju såklart kunna unna sig det om man känner att man gjort sig förtjänt av det. Men det skall inte utnyttjas. Man kan också kanske ha sex med en tjej och få en riktigt fin kväll, men det ska inte heller missbrukas. Man ska göra det i den mån att man inte låter det ta över.

Jag tror att om du och jag skulle läsa mellan raderna så ser du att vi nog har liknande åsikter om detta.

döds-synderna är nästan det enda inom kristendom jag tar på allvar, de beskriver med 7 ord(!) allt man behöver veta för att undvika div problem.

Jag själv är mera intresserad av österländsk religion/filosofi men kan genom dessa se en likhet mellan tex taoismens sätt att förhålla sig till sina begär.

Jag tror inte att någon kommer straffa mig för att jag tex frossat stora delar av livet, däremot blir jag tjock och sjuk av det och bör således låta bli. Dessa "döds-synder" har en gemensam nämnare och det är att om man tillåter sig själv att begå tex lättja en gång så blir det lätt en spiral av lättja som aldrig tar slut. Likadant med vrede osv.

Unvdiker man dessa synder så får man ett rikare liv, därför har de självklart en plats även i ett sekulariserat samhälle, men då behöver man nog hitta på ett lite sexigare ord än "döds-synd"