Balans mellan Gott och Ont

Så, det är du som bestämmer vad som är destruktivt? För jag anser det någotsålunda destruktivt att låta folk dö. Det är åtminstone inte så konstruktivt. Fast, då kanske det kommer en tredje person som anser att överfolkningen är destruktiv, så att det ter sig konstruktivt i längden att låta folk dö. Du ser problematiken i det relativa i frågan?

Ondska är något onödigt som inte behöver förekomma någonstans. Det du pratar om handlar inte ens om ondska utan om överlevnad. I så fall är alla djur onda?

Så kan vi knappast lägga fram ondska.

Går du in och förstör någons fest bara för att du vill, så är detta ondska.

Går du in och stjäl för att få nåt att äta eftersom du inte ätit på 3 dagar, är detta inte ondska.

Ondska är något destruktivt som inte behöver förekomma i ett enda fall.

Jag har inte sagt att överlevnad är ondska, snarare att att välja bort någon annans överlevnad kan anses som ondska. Många anser ju att mördare är onda.

Varför inte? Regeln måste vara konsekvent. Antingen är alla djur (inklusive människan) onda, eller så är inga djur onda. Om vi ska följa din definition vill säga.

Från vems perspektiv då? Värden kanske ville avsluta festen i vilket fall, gästerna kanske ville gå på krogen ändå, och jag hade säkert skitkul när jag förstörde festen. (Hur förstör man en fest förresten? Det är en metafor, antar jag, eftersom en fest är en abstrakt entitet)

Varför inte, jag kanske äter upp botemedlet till cancer som hade kunnat räddat livet på miljontals människor. Eller så svalt jag mig själv i 3 dagar bara för att bli hungrig nog att våga stjäla.

Mjo, det är just den definitionen jag ifrågasätter här
Frågan kvarstår,
vem bestämmer,
och hur bestäms,
vad som är destruktivt och inte "behöver" förekomma i ett enda fall?

Mörda är inte samma sak som att döda.

Att mörda någon är något som inte behövs, till skillnad från att döda någon. Man får separera de orden som två helt skilda saker.

Ont gör du när du avsiktligt vill skada eller mörda någon, utan något orsak mer än att du vill.

Döda någon för att du måste överleva är inte alls samma sak. Då gör du det för att du är tvingad till det, annars dör du.

Elak och arg är heller inte samma sak. För i så fall skulle du vara ond varenda gång du är arg.

Mördaren anser troligtvis att mordet behövs. Och funktionalistiska kriminologer kan se det hela som en nödvändig samhällelig ventil, för att samhället ska fungera. Du kommer liksom inte undan att definitionen fallerar under relativistisk granskning, den håller inte för "allt och alla".

Vad betyder "mer än att jag vill"? Jag vill göra världen en tjänst så jag dödar G.W. Bush? Varför är jag ond då?

Jag är inte alls tvingad till det. Jag kan välja att dö. Och det vore väl det goda att göra, om alternativet vore att låta grannens rabiessmittade hund buttfucka halva Skåne? (Problemet här är att definitionen frångår människors intentioner)

Jag har inte använt orden "döda", "mörda", "elak" eller "arg". Så jag vet inte riktigt vad du åsyftar. Men när vi ändå är inne på det. Jo, allt dödande är mördande. Det där med arg förstår jag dock inte. Ingen människa är elak, många är arga, jag blir aldrig elak. Fast, då börjar jag införa mina egna åsikter i det hela, snarare än att tala om din definition på ondska och godhet.

1.En mördare skall mörda dig, antingen så skjuter han dig, eller så skjuter du tillbaka. Du har inget val i detta läget. Antingen dör du, eller han.

Vad gör du?

2.Du vill skjuta någon du tror inte är bra, eller så vill du bara ta dennes pengar, men inte för att överleva utan för att du vill ha mer pengar.

Två helt skilda situationer.

Samhället fungerar uppenbarligen inte speciellt bra med ondska. Det räcker med att läsa en dagstidning för att förstå det.

Därför att ondska behövs inte.

Skall vi se det så får vi se allt destruktivt som "ont". Vulkaner är något ont, djuren är något ont. osv osv.

Därför blir slutsatsen att.

Ondska = Destruktiv

Fel

Ondska = Onödigt destruktiv

Rätt

Ondska för inget positivt med sig, det gör alla annat som är destruktivt därför att det är även konstruktivt, som ett vulkanutbrott eller rovdjur som upprätthåller en balans.

Det beror på vad jag vill/väljer. För det är fortfarande ett val, antingen dör han eller jag. Verkligheten är dock inte så enkel. Han kan skadeskjuta mig, han kan missa, jag kan skadeskjuta honom, jag kan springa iväg, han kan bli skrajsen och ångra sig.

Min dotter kanske dör om jag inte får pengarna?

Så, då är mord inte ondska?

Problemet är fortfarande kvar. Vem bestämmer, och hur bestäms, vad som är "onödigt" eller "nyttigt"? Dom släktingarna till dom 250000 som dog i tsunamikatastrofen anser nog att det var onödigt destruktivt. Men något konstruktivt kom ur det, eftersom deras ekonomi nu är lättare och dom bygger hus som galningar. Fast det är från någon annans perspektiv, dom själva sörjer fortfarande.

Du vrängde till båda mina frågor.

Det fanns inget "eller"

Antingen dör du eller han, inget mitt emellan.

I andra fallet menade jag precis likadant, inget annat.

Ondska behöver inte finnas eftersom den inte skapar något gott, tvärtom. Nu måste jag tyvärr jobba. Vi får diskutera vidare sen. Tack för en intressant diskussion.

Det spelar ingen roll om jag "vränger" till något. Det finns fortfarande ett val där. Antingen dör jag, eller så dör han. Frågan är fortfarande kvar, ska jag, han, eller du bestämma vilket val som ont/gott/neutralt? På vilka grundvalar?

I sådana fall finns ingen ondska, eftersom allt för något gott med sig. Vissa argumenterar till och med för Andra Världskrigets existens, för att det gjorde att vetenskapens framsteg tog större steg framåt snabbare. Själv ser jag inget självändamål i varken framsteg eller vetenskap, så jag hade hellre varit utan Andra Världskriget, oavsett vilket gott som kommit ur det.

Som jag ser det finns det inga utomstående makter som försöker bekämpa varandra. Däremot har vi människor brister och tillgångar och är kapabla och utföra goda handlingar, eller sk onda handlingar. Som jag ser det är det en del av meningen med livet att utföra goda handlingar, göra gott. Men vi människor är inte fullkomliga, som Jesus, och brister därför ibland och utför handlingar som kan skada andra människor. En mening med livet är att vara en god medmänniska.

Säg "min mening med livet är..." det låter bättre. En mening med livet kan vara att skjuta ner folk på ett köpcentrum och sen blåsa skallen av sig, lika mycket som att vara en "god medmänniska".