Jag har vart med om helt nya diskar som man inte gjort något annat på än att partitionera, formatera och installera Windows och något diskanalyserings program/defragmenteringsprogram för att titta på hur hårddisken ser ut. Men de nyinstallerade Windows partitioner jag gjort så på är allt annat än defragmenterade. Ta tex c:\$bmp (eller vilken det nu var (senil av mig), nån av dom av systemet gömmda katalogerna som börjar med $), brukar oftast hamna långt bak på hårdisken (vad $bmp gör och varför den hamnar långt bak trotts att det finns massa ledigt utrymme innan har jag ingen aning om) och visst nästan alla windows systemfiler ligger i början men det ser oftast väldigt fragmenterat ut. Men det är fortfarande inte överdrivet mycket så en defragmentering är snart avklarad men att påstå att den inte är fragmenterad är fel.
En favorit för en massa år sedan när man körde långsamma IDE diskar var att jag satte pagefile (har för mig det var pagefile iaf, fortfarande senil) till en exakt storlek och så att den inte ändrade storlek hela tiden och sedan defragmentera hårddisken så att den låg allra längst fram (eftersom den var satt till en specifik storlek så låg den alltid kvar där den låg då den bara skrev över data i sig själv hela tiden istället för att skapa ny data någon annanstanns), och efter den windows mappen. Sedan kunde allt annat komma i vilken ordning bäst det ville, men det var ett rejält uppsvingi hur snabbt windows arbetade/laddade. Tror inte det är lönt att göra något sådant idag.
Citat:
Ursprungligen postat av lycklig_man
Däremot vet jag inte om det gör någon skillnad om man försöker defragmentera filer som inte har några pekare på sig? Någon som kan fylla i min kunskapslucka?
Ren gissning men jag tror filerna de stannar kvar där de är eftersom det räknas som tomt utrymme och kommer förmodligen skrivas över med annan information under defragmenteringen.