Mest olikartade språket?

Jag har hört en myt om att på turkiska eller liknande finns bara ett enda ord för träd. Olika trädsorter har de inga namn för så man säger bara träd.

Det är ett högst begränsat antal substantiv som kan användas på det viset,

Jag tror att problmet är att du tänker dig att det tvetydiga i konstruktionen Jag har barn enbart beror på att barn har nollplural. Men så är det inte. Det är ett högst begränsat antal substantiv som kan användas på det viset, många av dem, som JaneC har påpekat, med genus utrum, som alltså i sig har specifika pluralformer.

Det enklaste kanske är att demonstrera hur komstigt det låter med ett nollpluralord som inte används i kollektiv betydelse, eller vad man nu ska kalla det för.

Ta ordet spett. Det har bevisligen nollplural. Det heter ett spett - flera spett. Men om man vill fråga någon om vederbörande äger ett eller flera exemplar av verktyget spett, skulle det låta mycket egendomligt att fråga Har du spett? Det skulle för det första snarast låta som om man blev tillfrågad om ifall man hade nån sorts till benämningen okänd sjukdom. Och om det verkligen står klart att det är verktyget det är fråga om, blir tolkningen att det måste syfta på flera spett. (Visserligen är den normala frågan i pluralis Har du några spett?, men ställd t ex till en järnhandlare är den fullt rimlig.) För om det bara vore 1 st spett saken gällde, är man nämligen på idiomatisk svenska tvungen att fråga Har du ett spett?

Således är det skillnad på barn och spett. Trots att båda har nollplural, är det bara med barn som man kan fråga Har du X?, och lämna ospecificerat om X är singulart eller pluralt. Däremot beter sig barn och bil likadant i det avseendet trots att bil inte har nollplural - det heter ju en bil, flera bilar.

Är du med nu då?

Jajamensan, fattas bara! Jag har inte heller påstått annat, bara att det faktiskt finns exempel där svenskan verkar se ut/fungera som i japanskan.

Men att japanskan alltid fungerar så är ju utan tvekan en ganska stor skillnad, inte sant?