Skriva kärleksbrev?

Hälften säger skriv, hälften säger skriv inte känns det som. Hur tusan gör man då? Singlar slant?

Det är 12 sidor med lite bilder och dikter och sådant, inte 12 sidor ren text, kanske skulle varit tydlig med det. Men som sagt, det är mycket bena ut och reda ut saker i det förflutna så att vi förhoppningsvis en gång för alla kan lägga de sakerna bakom oss.

Det gör så ont att vilja ha någon så hela kroppen och själen skriker, speciellt när han förmodligen inte känner samma sak.

Ok, jag hoppar det här med brevet då de flesta verkar tycka det är en superdum idé. Dessutom verkar alla ha hakat upp sig nåt enormt på att det är 12 sidor, skulle kanske aldrig ha skrivit det verkar vara det som fått mest fokus här. Jag vill inte sitta och redigera texten som en skoluppsats och plocka runt och radera och ha mig.

Jag ville på mitt sätt skriva vad jag tycker och tänker. Vi delar en mycket innehållsrik historia och att han skulle reagera på brevet som att jag vore psykiskt störd bara för att det är så långt är nog lika troligt som att min syster eller bror skulle göra det om jag skickade ett långt brev till dem.

Jag har inga problem att prata in person, men på telefon tycker jag inte om att ta sånt här. Dessutom tror jag det blir mer konstruktivt om jag skriver än om vi snackar. Vi kommer förmodligen inte att ses förens efter jul då en pluggar utomlands (långt borta) tre månader så är det allt för psykat och läskigt med ett kärleksbrev får jag väl bara låta det vara.

Kommer nog alltid undra om det kunde blivit något mellan oss, men det går väl fler tåg så att säga.

Och tack för era synpunkter i alla fall, gjorde ett försök till att vara lite romantisk men har nu förstått att man aldrig ska göra några romantiska utsvävningar utan vara lite mer förnuftig av sig. Och det är jag ju egentligen så får väl fortsätta med det då. Måste ju finnas hur många killar som helst som bara suktar efter en i vanliga fall ganska känslokall och oromantisk tjej som jag

förstår inte den här rädslan folk har för känslor "12 sidor --stalker varning"

Tack för de fyra senaste inläggen, de värmde

Har fortfarande beslutsångest angående brevet, det är hemskt att vara kär i någon och inte veta om känslorna är besvarade....

Men jag tror jag ska vänta tills vi hörs nästa gång och känna av stämingen då, ena sekundern känns det om att han verkligen gillar mig och nästa känns det som om han ser mig som vilken polare som helt, knepigt värre

Hur skulle ni känna om er bästa kompis av motsatt kön som ni även har ett förflutet med skulle komma och säga: antingen tillsammans eller ingenting alls? är det ok att ställa ett sådant ulitimatum eller är det elakt och barnsligt?

Ja, det är absolut inte stalker varning för 12 sidor. Däremot kan det kännas som en stor press på personen som får det, att någon man inte är säker om sina känslor för, har tagit sig tiden att göra något sådant som ändå är i de större lagen.

Dock så skrev hon att det även bestod av bilder och annat. Om det är bilder på honom, urklippt lite halft taskigt och limmat över en bild på henne med sitt ex, för att "replace" den gamle pöjkvännen, så kan det uppfattas som lite skrämmande, tycker iallafall jag

Det bästa tycker jag om man kunde sluta stämpla förhållanden..kan man inte ha roligt och knulla utan att man måste prata om att vara ihop.kan man inte få vara kär och säga det utan att vilja ha en relation.

Vi har haft roligt och haft sex i snart två år nu, nu vill jag faktiskt att vi ska vara tillsammans, ha en relation på riktigt, det är väl inte så konstigt? Inte så att jag kommer efter en veckas dejting och tjatar på att vi ska bli ett par...