Skriva kärleksbrev?

Hej!

Jag är en 24-årig tjej som är mycket kär i en kille. Vi har känt varandra länge nu och för att göra en lång historia kort har saker och ting varit komlicerat mellan oss. Av olika anledningar har vi aldrig blivit ett par, ex distans, andra pojk- flickvänner osv. Nu är båda singlar och för ett tag sedan träffades vi och jag insåg att jag fortfarande har mycket starka känslor för denna kille.

Jag vill säga detta till honom, att han ska veta, men jag är dålig på att snacka. Jag vill mer eller mindre ställa ett ultimatum: antingen så blir vi tillsammans (ger det en chans) eller så bryter vi kontakten. Jag klarar nämligen inte av att vara vän med någon jag är kär i, önskar jag kunde men det går inte.

Känslorna jag känner för den här killen är helt enorma, och allt jag känner och tänker har jag nu formulerat i ett lååååångt brev, ca 12 sidor där jag förklarar allt detta och hur mycket han betyder för mig osv.

Nu vill jag höra, tycker ni detta är en bra idé eller är det fegt att skriva brev? Jag skulle aldrig kunna säga de sakerna som står i brevet till han utan att börja störtböla, det är så mycket känslor. Skulle ni bli glada om ni fick ett brev där någon förklarade sin kärlek och ställde ultimatum?

Tacksam för råd, är så ledsen, alla vänner är ute idag men jag ligger hemma och gråter av sorg, detta är inte roligt! Jag vill bara att han ska vara min, jag vill bara att han ska krama mig, vill inte ligga här hemma i tårar

Om någon gav mig 12 sidor av förklaringar varför någon gillar mig så gigantiskt mycket skulle jag inte precis börja fisa. AAASS romantiskt säger jag!

Tolv sidor låter lite mastigt. Faktiskt snudd på skrämmande. Utan att veta exakt vad du skrivit (jag har en aning om hur det ser ut, dock) så råder jag dig starkt att inte skicka det. Risken är alldeles för stor att han blir överväldigad och smått livrädd.

Vad du ska göra istället? Det bästa vore så klart att prata med honom. Okej, du är "dålig på att snacka", men då kanske det är dags att ändra på det? Risken är ju ganska stor att din kommunikativa förmåga kommer att prövas även om du ger honom brevet; om han inte blir vettskrämd och försvinner för gott så lär han ha ett antal frågor och funderingar som du knappast kommer kunna svara på via brev. Om inte annat blir en relation lite haltande om man ska skriva brev till varandra för att man är "dålig på att snacka"...

Om du nu absolut tvärvägrar att faktiskt prata med honom och bara måste skriva ett brev: håll det kort (en sida på ett A4, inte mer) och skriv för hand, inte på dator. Tänk också på att inte låta som en psyksjuk och livsfarlig stalker; spara eventuella komplimanger och utläggningar om hur fin och underbar han är tills du vet om han ens bryr sig. Ju kortare desto bättre, nästan.

Och skriv för tusan inte att du älskar honom.

Ojoj, inte vad jag ville höra men kanske vad jag behöver höra

Att det är 12 sidor är för att jag skriver om varje period vi haft tillsammans och om lite händelser och sådant samt förklarar varför jag reagerat som jag gjort, omständigheter kring tidigare händelser och liknande. Det är alltså inte 12 sidor: du är bäst I love you om och om igen.

Vi har delat så mycket tillsammans och vi står varandra väldigt nära, att säga att vi älskar varandra är därför ingen big deal, det har vi sagt förut, vet dock inte om vi menat det som vänner eller som nåt mer. Men nu vill jag alltså förklara att jag menar som något mer.

Vi kan prata om allt, precis allt, men jag vill göra något fint av när jag berättar detta för honom, därför tänkte jag att det skulle vara bättre med kärleksbrev. Dessutom, att få pränta ned det på papper gjorde att allt kom till sin rätt, jag vill att han ska få läsa och begrunda det i lugn och ro. Vi bor dessutom en bra bit ifrån varandra vilket gör att jag inte riktigt kan åka dit och träffa honom och säga detta. HJÄLP!

Känner igen mig i din situation en del, men i mitt fall är det nog obesvarat. Hmm. Eftersom du ändå inte kan prata kan nog skrivandet vara ett bra sätt att få fram budskapet. Dock skulle jag bli lite skrämd om jag fick en hel roman postad. Men, har ni mycket historia tillsammans så är det väl berättigat, du känner ju er situation bättre än mig. Så. Kör på skrivandet tycker jag.

Hälften säger skriv, hälften säger skriv inte känns det som. Hur tusan gör man då? Singlar slant?

Det är 12 sidor med lite bilder och dikter och sådant, inte 12 sidor ren text, kanske skulle varit tydlig med det. Men som sagt, det är mycket bena ut och reda ut saker i det förflutna så att vi förhoppningsvis en gång för alla kan lägga de sakerna bakom oss.

Det gör så ont att vilja ha någon så hela kroppen och själen skriker, speciellt när han förmodligen inte känner samma sak.

Jag tror inte att du bör skicka ett 12 sidor långt kärleksbrev till honom. Hade jag fått ett sådant, även om det var från någon jag gillade, så skulle det faktiskt skrämma skiten ur mig. Tankar som " shit, det är ju helt sjukt" skulle nog kunna tänkas dyka upp.
Bjud istället hem honom på en bit mat och sedan försöker du övervinna din rädsla för att uttrycka saker muntligt. Lycka till

//Mchover

AJ! Alltså, under de här omständigheterna är det definitivt ingen bra idé att posta ett sånt gullegullbrev. Det är ungefär som att sätta sig och tigga pengar på stan, förnedra sig offentligt för ingenting. Bättre är då att du försöker umgås som någon föreslog. Hoppas det löser sig!

Skicka inte brevet vad fan, du kommer framstå som en galning.

Säg bara åt honom som det är istället för att linda in det i en massa ord och skit, att du inte klarar av att bara vara vänner, och vill vara ihop med honom, eller bryta helt. Han kommer uppskatta din ärlighet och ge dig ett snabbt och rakt svar.

Försök att prata med honom till att börja med men försök att inte inveckla dej i långa förklaringar som du inte begriper själv.Försök att låta saker och ting falla på plats av sig själv.
Blir ni tillsammans sen kan du ge honom brevet nån gån när du tycker att det känns ok.

Lycka till!

Det är inte gulligulligt, det är rakt och ärligt och väldigt uppriktigt. Jag vet att han är en sådan kille som älskar dikter, presenter och brev och sådant.

Men men, det kanske är lite för mycket. Man får tydligen inte vara så vågad nuförtiden, det ska vara att spela sina kort rätt osv. Bättre förr i tiden, då Romeo och Julia & Co var i farten, då fick man minsann visa sina känslor totalt nu på 2000-talet då gäller det att vara lite streetsmart och hålla igen hehe

[quote=ettgramtjack]Skicka inte brevet vad fan, du kommer framstå som en galning.QUOTE]

Så galet är inte brevet, det är ganska sakligt och ärligt, är egentligen inga konstigheter i brevet. Inget: jag går under om du inte älskar mig och min värld faller samman.