Skriva kärleksbrev?

Du känner honom, det gör inte vi. Det finns självklart en risk att han får panik när han läser en 12 sidor lång kärleksförklaring, men hur stor den är vet bara du...

Du skulle inte kunna skicka något lite mindre "dramatiskt" till att börja med? Ett foto med tre-fyra meningar på baksidan som får honom att förstå åt vilket håll dina tankar går - kanske ett kort och inte så känslosamt brev där du berättar att du skrivit ett lååångt brev om hur du känner men inte vet om du vågar skicka det än? Om responsen känns bra kan du sen skicka det riktiga brevet?

Lycka till och hoppas att du mår bättre snart, med kille eller utan!

Det var faktiskt inte en sån dum idé!!!! kanske borde göra det då. Typ ett vanligt vykort eller? Det jag är livrädd för är att någon av våra gemensamma kompisar ska hitta det, han bor nämligen med några av dem. Kanske bäst att lägga kortet i ett väl förseglat kuvert

Lägg kortet eller lappen i ett vanligt kuvert och skriv inget "avslöjande" på utsidan om du är orolig.

Tror det bara kan bli bättre om han är lite förvarnad och kanske hinner tänka igenom sina egna känslor innan du öser allt över honom, så go for it om det känns bra!

(Och glöm inte att uppdatera när du fått respons)

Hjälp, nu är det gjort, nu har jag lagt ett vykort i ett kuvert på lådan och kort skrivit att jag har ett brev som jag gärna skulle vilja skicka men inte vågar, hjälp, hur ska detta gå

Innerst inne vet jag ju att han inte kommer vilja, att han kommer bli ledsen och säga att jag ärr jättefin och betydelsefull men att han inte vill något mer, va tusan utsätter jag mig för sådant här för???? självplågeri, han är en av mina absolut bästa vänner och jag håller på att förlora honom för alltid!

äsh man lär sig alltid nåt genom att vara olyckligt kär..Du får tänka på att det är han som missar nåt..inte vice versa

Ja man gör väl det, men skulle vara trevligt att få vara lyckligt kär någon gång också.... och ja kanske är det han som missar något, fast som jag ser det är det vi tillsammans som missar något...

Ok, jag hoppar det här med brevet då de flesta verkar tycka det är en superdum idé. Dessutom verkar alla ha hakat upp sig nåt enormt på att det är 12 sidor, skulle kanske aldrig ha skrivit det verkar vara det som fått mest fokus här. Jag vill inte sitta och redigera texten som en skoluppsats och plocka runt och radera och ha mig.

Jag ville på mitt sätt skriva vad jag tycker och tänker. Vi delar en mycket innehållsrik historia och att han skulle reagera på brevet som att jag vore psykiskt störd bara för att det är så långt är nog lika troligt som att min syster eller bror skulle göra det om jag skickade ett långt brev till dem.

Jag har inga problem att prata in person, men på telefon tycker jag inte om att ta sånt här. Dessutom tror jag det blir mer konstruktivt om jag skriver än om vi snackar. Vi kommer förmodligen inte att ses förens efter jul då en pluggar utomlands (långt borta) tre månader så är det allt för psykat och läskigt med ett kärleksbrev får jag väl bara låta det vara.

Kommer nog alltid undra om det kunde blivit något mellan oss, men det går väl fler tåg så att säga.

Och tack för era synpunkter i alla fall, gjorde ett försök till att vara lite romantisk men har nu förstått att man aldrig ska göra några romantiska utsvävningar utan vara lite mer förnuftig av sig. Och det är jag ju egentligen så får väl fortsätta med det då. Måste ju finnas hur många killar som helst som bara suktar efter en i vanliga fall ganska känslokall och oromantisk tjej som jag

Var ju faktiskt en person som tyckte det var en bra idé. Men det kunde du inte ens svara på. Nej, det är inte många killar som suktar en störd hora som dig så du vet. För övrigt jätteromantiskt att skriva ett brev , sen dubbelkolla med fb så det inte blir fel. Nästan som en saga...