Citat:
Har du inte en känsla av att trångsyntheten bland människor som ingår i en viss gruppering, oavsett om det rör sig om profana sådana (politiska, filosofiska etc.) eller religiösa (större religioner resp. mindre sekter) låter sig låsas av gruppens dogmer?:
Ursprungligen postat av ChinaLover
...
- Är man kommunist är allt till höger fel och för de borgerliga allt till vänster fel. För den som håller på ett visst fotbollslag är varje mål mot motståndarlaget ett mästerstycke medan minusmålen oftast beror på motståndarlagets tur eller rena slumpen.
- För muslimen är den kristna tanken "att vända andra kinden till" ett tecken på svaghet eller feghet medan den kristne i sin tur ser många av muslimens lärosatser som negativa intill grymhet.
- För den icke-troende synes den troendes tillit till en högre makt, som varken kan beläggas eller ens betraktas som minsta sannolik, vara egendomlig medan den troende ibland ser den icke-troende som förtappad - representerande det onda i världen.
- De icke skolade hyser vanligen misstroende för gruppen naturvetenskapare, trots att dessa i sin verksamhet tillämpar strikta kriterier i bevisföringen kring olika fenomen i naturen. Man menar t.ex. att i en viss händelsekedja, t.ex. evolutionen, sällan eller aldrig de minsta detaljerna kunnat förklaras. Framför allt anses själva starten av utvecklingen inte ha förklarats - en självklarhet, eftersom ingen kan veta det - de flesta tidigare beläggen är ju för länge sedan nedbrutna.
- Vad gäller människor knutna till ett visst samfund (religiöst eller ej), förefaller det mänskliga psykets förmåga att spränga gränserna för gruppens föreställningsvärld vanligen vara mycket begränsad. Tryggheten i att hålla sig till gruppens dogmer överväger, framför att släppa tyglarna fria för tanken. Därigenom stryps människans möjlighet till pragmatiskt tänkande.
Om man ser till de troendes föreställningsvärld under biblisk tid, har den under historiens gång successivt tvingats förskjutas fram till nutida - t.o.m. Påven säger sig t.ex. övertygad om att vi befinner oss i en evolution - ett fullständigt fantastiskt konstaterande. Bland troende, i varje fall i väst, har i allt större utsträckning uppfattningen också börjat gå i Påvens riktning. Det som för bara några decennier sedan betraktades som omöjligt har alltså av många troende accepterats. De uppenbara felen i förekommande skapelseberättelser betraktas enbart som symboliska etc..
Den vanligaste trångsyntheten bland de icke-troende är nog begränsad till åsikten att de troende är inskränkta, för att de kan hänge sig åt att på känslomässiga grunder tro på övernaturliga väsen. Från den icke-troendes synpunkt borde dock finnas utrymme för förståelse. Tron har tveklöst existentiell betydelse för många och ger inte anledning till kritik mot individen, såvida inte konsekvenserna närmar sig de kriminella.
Den icke-troendes kritik måste enligt min mening, huvudsakligen begränsas till de delar av religionen som kan betecknas som villoläror. De etiska principer som varit förhärskande, i varje fall i den kristna delen av världen, har tveklöst haft stor betydelse för civilisationens utveckling - det gäller alltså att inte "kasta ut barnet med badvattnet".
Det trygga grupptänkandet har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det enda man kan hoppas på för framtiden, är att kunskapsspridningen ökar och därmed möjligheten för fler människor än hittills att öppna tankespjällen dvs. minska trångsyntheten och förståelsen på alla sidor för andras föreställningsvärld.
Men kan det inte vara så ändå att det beror på att vi finns på planeten Jorden? Om vi tex. hade bott på Pluto så kanske vi hade trott samma sak även där? Alltså att alla planeter färdas längre och längre bort! Det kan ju vara så att Jorden också färdas längre och längre bort, men det kanske är svårare för oss att upptäcka det eftersom vi bor på Jorden?