Lever vi i en tesked?

Någon har en gång sagt till mig att det finns en teori om att vårat universum kan vara en liten beståndsdel i en annan värld/universum.
Han nämde då att vi kanske är i någons tesked?

Det var länge sedan jag hörde det här och kan ha missuppfatat det helt men är det någon som vet vad han menade?

joo, att vi kanske bara är hallucinationer i en alkis bakrus i galaxen skitsnack.

Rent astrofysiskt sett så kan inte saker vara hur stora som hellst.

T ex en tesked stor nog att rymma vår galax skulle omedelbart kollapsa till ett svart hål på grund av dess stora massa.

edit:stavfel

Men finns det någon teori om det jag frågar eller har jag bara
missuppfattat?

En fråga också till dIRe_: Finns det någon begränsning för hur smått något kan vara?

Ja, det finns väll begränsningar, ju eletronernas och protonernas byggstenar. Lepton har jag för mig att en del heter, kommer inte ihåg vad dom andra heter.
Sen om det finns något som är mindre än det går väll att diskuteras.

Men allt är väll gjort av något? Så det borde det väll finnas?

Jag är ingen alkis med bakrus, men jag undrar ändå om inte du är en av mina vanliga hallucinationer.

Men om vårt universum är en mycket liten del i något större? Exempelvis att vårt universum för någon annan, är mycket mycket mindre än vad t.ex. ett sandkorn på en strand är för oss. Då skulle ju en varelse där betrakta vårt universum som ett kvantmekaniskt objekt, och inte bekymra sig om gravitationskrafter. Borde han då inte kunna ta ett antal universum i en tesked utan att bryta mot sina naturlagar, eller?

Nu följer jag inte med riktigt. Bara för att betraktaren är stor så upplever han svarta hål som teskedar?

Sen så är vårt universum något som bara vi kan uppleva per definition.

Jag nämnde aldrig svarta hål. Jag menar att om vårt universum är en mikroskopisk del av ett multidimensionellt gigantiskt universum, skulle vi kanske aldrig kunna erfara att det existerade, precis som en tvådimensionell insekt inte kan förstå vår tredimensionella värld (om han inte är väldigt smart). Vad jag försöker komma fram till är att om det lever en varelse i detta gigantiska universum, en varelse som betraktar sitt universum på samma sett som vi betraktar vårt universum (alltså en makroskopisk varelse jämfört med oss, och vårt universum), en varelse som betraktar vårt universum som ett mikroskopiskt objekt. Jag antar att hans naturlagar skulle vara annorlunda än våra (p.g.a. de extra dimensionerna). Vårt universum kanske är så litet att det är som ett ”sandkorn” som råkar ligga på hans hemplanet. Då skulle han säkert inte behöva ta hänsyn till gravitationen om han ville utföra några beräkningar på vårt univerum (hans ”sandkorn”). Jag kan nog inte förklara bättre än så vad jag menar.

Gäller det även om det finns parallella universa, med någon form av förbindelse emellan (maskhål?). Einstein och Rosen gjorde väl en del beräknar på 30-talet som kan tolkas som att ett svart hål leder till ett annat universum via ett maskhål (en Einstein-Rosen brygga), en annan tolkning skulle vara att det leder till en annan del av vårt universum.

Fysikern Kip Thorne föreslog en gång att det är möjligt att hela vårt universum är ett svart hål. Det skulle kunna finnas många andra svarta hål av varierande storlek, som är separerade från vårt universum på ett sätt som vi inte förstår.

EDIT: Jag råkade dubbelposta ovanstående inlägg.

Du menar att då en jättetesked i vårt universum omedelbart skulle kollapsa skulle den kunna existera i en "större" betraktares universum?


Du har också läst "a brief history of time" ser jag

Det jag menade var att med universum menas allt som vi kan uppleva. Dvs även om det finns någonting utanför vårt universum så kan vi inte uppleva det. En "större" betraktares universum kan iofs vara större än vårt och rentav innefatta vårt universum. Dvs en ren ordmärkelse


Det var det ungefär det jag menade med "Nu följer jag inte med riktigt. Bara för att betraktaren är stor så upplever han (det som för oss vore) svarta hål som teskedar?"

Har du en länk man kan läsa mer på?

Jag har inte varit ute på nätet och letat, så jag har tyvärr ingen länk att föreslå. Däremot kan jag varmt rekommendera den utan tvekan bästa populärvetenskapliga bok som någonsin skrivits om svarta hål: ”Black Holes and Time Warps: Einsteins Outrageous Legacy” av professor Kip S. Thorne.

”It is not just a book about black holes per se; it is also about the people who pioneered black-hole research and about the sociological and political factors that influenced the development of their ideas. As such, it is a scholarly and enthralling work, written by somebody who can offer a unique perspective.”
Nature

”Thorne gives a clear and unambiguous descriptions of the scientific solutions to the key issues facing would-be time travellers.”
Physics World

”If you’re wild about black holes and want to know all there is about them without messing with the maths, then this is the book for you.”
New Scientist

”…a fascinating account, written by someone closely involved, of the struggles and eventual success in a search for an understanding of what are possibly the most mysterious objects in the universe, black holes.”
Stephen Hawking, from the foreword

”A wonderfully detailed account of General Relativity and Black Holes for the intelligent reader.”
Times Educational Supplement

”Black Holes and Time Warps is the clearest, most accesible and most elegantly written explanation of General Relativity and its consequences.”
Observer

Den verkar väl intressant?

Intressant, det här är en teori som jag grunnat på flera gånger, mestadels utan någon yttre påverkan, iaf. inte från litteratur.

Jag tänker mig vårt universum som en atom/neuron/supersträng i ett större universum, ett megaversum. I detta megaversum går tiden ofattbart mycket långsammare än i vårt universum. Samma sak gäller på andra hållet, d.v.s. att våra atomer/supersträngar (vilken nivå man nu väljer) är "miniversum". Det jobbiga är att i min tanke så fortsätter det här i all oändlighet på båda hållen så det går tyvärr inte säga hur stora vi är i förhållande till övriga, det enda som kan konstateras är att det finns oändligt många megaversums och oändligt många miniversums. Nytillagt i min teori är att det också finns oändligt många lika stora universum och oändligt många exakta kopior av vårt universum. Detta gäller då även för mini- och megaversumen.

I min mentala modell så motsvarar tiden för mig att skriva "poff" ca. 5 miljarder år i vårt närmsta miniversum.

Det där med svarta hål håller inte, balansen mellan de olika versumen hålls uppe med en kraft liknande atomspänningen (om det var så den hette, var länge sen jag läste biologi).

Slutligen:

Det här stycket är tillängnat alla er oändligt många som lever i samma universum som jag eller i någon av de oändligt många kopiorna. Tänk på alla de oändligt många universum där jag skrev "knoggifjutt" istället för detta.

Over and out.