Citat:
Hela filmen var vansinnigt läcker och så här dagen efter så känns det nästan som att jag fått en ny Tarkovsky-favorit. Otroligt vacker, mystisk, tankeväckande och inspirerande. Den var för övrigt oväntat rak och tydlig i sitt narrativ, vilket jag blev lite förvånad över.
Hur upplevde du Solyaris?
Hur upplevde du Solyaris?
Lysande!
Den hade den där mystiska, hypnotiska tarkovskykänslan som genomsyrar Mirror vilket är min Tarkovskyfavorit.
Vidare uppskattar jag filmens filosofiska djup. Tarkovsky gör väldigt träffsäkra observationer gällande självvald isolering och hur meningslöst det är då han tvingar tittaren ta ställning mellan ett liv på jorden och ett liv på den där rymdstationen med -henne-. För mig är det ganska självklart att jag personligen hade stannat på stationen och varit lyckligare på det viset, och K verkar känna likadant, frågan då blir såklart vad K ens gör i rymden till att börja med om det enda han verkligen värdesätter går att finna på jorden?
Filmens budskap blir väldigt tänkvärt med tanke på mitt eget liv där min fritid i huvudsak spenderas framför en film eller en bok. Det är ett fantastiskt liv såklart annars hade jag inte gjort det men Tarkovskij tvingar mig ändå till en hel del självrannsakan och därför fick den betyg 5 / 5.
Det finns enligt mig ett religiöst element i filmen vilket visas av konflikten mellan kunskap och känsla, diverse religiös symbolik i form av vatten och en stark betoning på vikten av att älska sin nästa, som jag inte fullt ut kan relatera till i egenskap av icke-troende, men för mig får kristendomen i konst ofta stå för kärlek och medlidande vilket är universala begrepp så jag kan ofta svälja att Tarkovskys tro lyser igenom även om jag inte delar den.
Vidare uppskattar jag filmens filosofiska djup. Tarkovsky gör väldigt träffsäkra observationer gällande självvald isolering och hur meningslöst det är då han tvingar tittaren ta ställning mellan ett liv på jorden och ett liv på den där rymdstationen med -henne-. För mig är det ganska självklart att jag personligen hade stannat på stationen och varit lyckligare på det viset, och K verkar känna likadant, frågan då blir såklart vad K ens gör i rymden till att börja med om det enda han verkligen värdesätter går att finna på jorden?
Filmens budskap blir väldigt tänkvärt med tanke på mitt eget liv där min fritid i huvudsak spenderas framför en film eller en bok. Det är ett fantastiskt liv såklart annars hade jag inte gjort det men Tarkovskij tvingar mig ändå till en hel del självrannsakan och därför fick den betyg 5 / 5.
Det finns enligt mig ett religiöst element i filmen vilket visas av konflikten mellan kunskap och känsla, diverse religiös symbolik i form av vatten och en stark betoning på vikten av att älska sin nästa, som jag inte fullt ut kan relatera till i egenskap av icke-troende, men för mig får kristendomen i konst ofta stå för kärlek och medlidande vilket är universala begrepp så jag kan ofta svälja att Tarkovskys tro lyser igenom även om jag inte delar den.
