Vilken film ska du se nu och varför? v2.0

Vilken otroligt vacker film i flera avseenden. Fotot, ljussättningen, kameraarbetet, bildspråket, monologerna, manuset, dialogerna och miljöerna! Det känns bara fulländat. Inledningsvis får vi ett galet fint montage över Hiroshima och alla inblandade människoöden. Till det har vi Elles monolog där Lui också klämmer in ett fåtal meningar för att lägga till hans egna ord. En bra start för filmen. En bit in får man se själva karaktärerna också. Och oj, vilka fylliga och rika personporträtt. Städerna Hiroshima och Nevers står båda som en stor grund för respektive karaktär. Vi får ta del av minnen, det förflutna, tillbakablickar, krigets påverkan, kärleken, ödet, Frankrike och Japans roller för båda och såklart deras avsked.

Åh, det finns så mycket att säga. Filmen är väldigt nyanserad, poetisk, rörande och full med känslor. Bra skådespel, speciellt imponerad blir jag av Eiji Okada som inte kunde franska ens, han fick bli coachad för att uttala meningarna och allt. Han är ju annars med i Suna no onna och Tanin no kao, båda två av dessa hör redan till några av mina favoritfilmer liksom. Emmanuelle Riva är också helt charmig i sin roll. Scenen när de är på restaurangen är så otroligt fin, speciellt när de håller i varandras händer. Eller då när Elle brister ut i gråt när hon berättar om sina minnen och det varvas med flashbacks. Musiken är även toppen, lite varierad och passar perfekt. Måste ju säga att filmens icke-linjära narrativ passar som handen i handsken, precis som jag vill ha det! Fan, jag började också tänka på Antonioni ibland, det känns som att han kan ha inspirerats av denna godingen. Kan ej göra något annat än att sätta en femma.

5/5