Citat:
Ursprungligen postat av saftad_burk
Om du har svårt för teatern vågar jag gissa att Bergman kan bli något av en besvikelse för dig. Många, kanske de flesta, av hans filmer är antingen ganska eller väldigt teatraliska. Personligen anser jag dock att kritiken för teaterinfluenserna är större än själva teaterinfluenserna. Visst: han gjorde filmer om kringresande teatersällskap och verkade ha någon förkärlek för dramatiska monologer, men jag upplever inte att hans filmer är vidare genomsyrade av teatern. Men självklart finns det undantag. Höstsonaten känns ex mer som en pjäs än som en film.
Jag skulle råda dig att botanisera vidare lite. Om det visar sig att du har svårt för Bergman som regissör, kan du alltid se Söndagsbarn, regisserad av sonen Daniel (?) Bergman, där fadern själv inte stått för mer än manuset. Det är en trevlig liten uppväxtskildring, vars enda nämnvärda brist är den att ungen som spelade Bergman påminner om Macaulay Culkin.
Äh, lite teater kan jag allt hantera. Det är när det kommer hand i hand med trikåer och kullerbyttshomon, harpor och sådant som det blir lite för mycket för min smak. Medeltida filmer om riddare och sådant har jag aldrig haft något intresse för, men Det sjunde inseglet var trots det långt ifrån det sämsta jag sett i filmväg.
Jag tackar för tipset. Än sålänge är det nog för tidigt för mig att bedöma Bergman, men jag kommer helt klart glo vidare på fler produktioner.
Just nu kollar jag förresten på
Vargtimmen (1967). Mycket bättre insats av M. Von Sydow i denna filmen, mer intressant roll också. Gillar musiken i hans filmer f.ö. Funderar på att se Trolösa för musikens skull även om otrohetsdrama-å-det-grövsta inte brukar tilltala mig nämnvärt. Trailern gav mig gåshud.
