Citat:
Ursprungligen postat av Zaxxon
Jag rekommenderar Fanny & Alexander istället och skulle undvika Sjunde inseglet initialt. Trikåer, lilla spänstiga kullerbytts-Poppe och jätte- jättemycket teater på film, tyyyyyp. Men va fan, äh, se skiten då. Wtf.
De flesta av hans filmer verkar vara teaterpjäser från början. Nu vet jag inte om du är ironisk, men Kullerbytts-Poppe var faktiskt lite småjobbig redan efter första scenen med honom. Så överdrivet teater-glad och nöjd med livet, korkad uppsyn och ett sånt där ansikte man bara vill slå in -även om han inte direkt gjort något fel. Sånt har jag svårt för. Man får en bild av Poppes antagligen svåra uppväxt som ung garderobs-ryttare i en tid då samhället inte accepterade skinkprinsar och stjärtpirater, men som sedan blommade ut och fick sin teater-dröm i uppfyllelse. Kul för honom.
Har funderat på Fanny och Alexander. Den innehåller väl lite hustru/barnmisshandel får man hoppas?
Citat:
Ursprungligen postat av saftad_burk
Nej, jag tror inte det blir några problem. Det var det första jag såg av Bergman och jag tyckte om den så mycket att jag såg den ytterligare ett par gånger dagarna därefter.
Överhuvudtaget tycker jag inte att man bör vara orolig för någon av Bergmans filmer. Det är egentligen ganska få - av de jag sett alltså - som är särskilt svårtillgängliga. Och det är väl till stor del av den här anledningen han hyllats som geni världen över, att han lyckats göra någorlunda lättillgängliga filmer, utan att för den delen snåla med artistiskt djup eller lämna kamervinklar åt slumpen.
Har väldigt svårt för teater på vita duken, men det har jag förstått att man får ta när det gäller filmer från den eran. Försöker därför öppna sinnet så mycket jag kan när jag kollar på Bergman.
Det sagt så var det inget fel på Det sjunde inseglet. Den var mycket mer lättsmält än Tystnaden, en film jag f.ö nog kommer se om inom en snar framtid. Det var inte precis svårt att förstå frågeställningen/temat (tack vare överdramatiseringen av dialogen, dvs. teatern), däremot kan man grunna på det in absurdum vilket jag gillar. Jag gillade döden och Gunnar Björnstrands roll mest. De hade en del sjyssta repliker!
T.J