Vilken film ska du se nu och varför? v2.0

Hehe mjo. Nu såg jag klart den, hann inte se färdigt igår. Får erkänna att jag själv blev lite skrämd på en del ställen trots allt. Har tidigare haft Evil Dead som hatobjekt, men börjar lära mig uppskatta gamla kalkonrullar! Är Evil Dead 2 något bra tro?

Jag gillar den inte så mycket som en del gör och framställer den som bättre än både första och tredje filmen. Den saknar mycket av atmosfären och kusligheten ifrån första filmen och det roliga slapstick humorn ifrån den tredje, fast ingen dålig film egentligen. Bara det att jag aldrig lärt mig uppskatta den lika mycket.

Die Hard!

Eftersom jag ska upp och jobba imorgon...

Bra val av film!

L'argent: http://www.imdb.com/title/tt0085180/

För att jag har sett nio av fjorton filmer av Bresson. Och nu är det dags att fylla på listan för att jag är sugen på mer Bresson!

Trodde enbart det fanns en efterföljare. Men ska nog kolla in de båda och göra en egen bedömning.
T.J

Igår blev det crazy-people-exploitationrullen God's Bloody Acre följt av The Quiet Earth.
Är det bara jag som är pervers eller tycker ni också att andra halvan av sistnämnda har lite snuskstämning över sig?

Håller med. Blir lite skumt där mellan de båda männen. Riktigt bra film dock, men första halvan är absolut bäst. Riktigt bra postapokalptiskt stämning. Slutet är väldigt vackert också.

Nu rullar Tystnaden (1963) av Ingmar Bergman. Varför vet jag inte riktigt, vill bara se efter varför folk kritiserar den så hårt.

Gör folk verkligen det så pass mycket? Personligen är det en av mina absoluta favoriter när det gäller Bergman (av det jag har sett). Det kanske är så att folk kritiserar den för att den inte har så pass mycket dialog som många av hans övriga filmer. Hela filmen genomsyras av en speciell, suggestiv och nästan surrealistisk eller drömlik stämning. Cyniskt, kallt och mycket ångest. Jag blir oerhört gripen och intresserad av relationen mellan systrarna. Symboliken tycker jag mycket om också. Sedan är jag svag för ämnen som alienation när det skildras i film på sättet som i Tystnaden. Ser den som ett mästerverk.

Kari-gurashi no Arietti (Arrietty). Ghibli har inte svikit mig hittills, roligt med en ny regissör också.

Här på fb har den iallafall fått hård kritik. Jag kan förstå det till viss del, eftersom att det är en ganska djup film. Den var väldigt speciell och surrealistisk vilket jag gillar. Den passiva aggressiviteten mellan systrarna och sårbarheten öppnade för många frågor som inte fick svar, ibland blev det tyvärr utdraget och lite frustrerande att inte veta historian bakom allt.

En del inslag tyckte jag var välgjorda rent filmtekniskt, tex. det vibrerande glaset och relativt tysta pansarvagnen som rullar in på hotellgatan. Eller närbilden på Esters stela ansikte när hon fått en ångestattack, samtidigt som något som liknar ett krigslarm tjuter. Det var lite film-orgasm där för min del. Sen får man inte glömma scenen med hysteriska, självdestruktiva kedjerökandet.

Det var lite för många frågor som aldrig blev besvarade, och speciellt svårtolkat var slutet. Suspensionen byggs upp och når aldrig något klimax, vilket är lite för sofistikerat för min smak. Å andra sidan kan jag tänka mig att det är en film som man uppskattar mer och mer efter åtskilliga tittningar. Jag vill tro att det krävs mer än en tittning för att överhuvudtaget försöka förstå sig på filmen.