Gitarrister! Är ni musikaliskt välutbildade eller ej?

Goddag!

Jag har en liten fundering jag har grubblat på under en tid. Som de flesta säkert vet så är ju gitarr ett instrument som de flesta kan dra ett ackord eller två på. Jag tycker mig själv även se en ökning beträffande de lite mer seriösa gitarrspelarna under dem senaste 5-6 åren. Denna fråga riktar sig kanske till filurerna som har gitarren som ett stort intresse snarare än dem vars kunskap inte sträcker sig längre än att kunna bränna av "Wonderwall" runt lägerelden.

Så, hur skulle ni säga att era musikteoretiska färdigheter står sig emot er förmåga att plinga vackra melodier på gitarren?

Själv så är jag i princip självlärd, har spelat ganska flitigt under de fem år som har passerat sedan jag fick min första gitarr. Läste ett par böcker med medföljande cd-skivor i början, och skulle väl kunna säga att jag kan grunderna inom musikteorin, möjligen lite mer. Därefter har jag lärt mig genom att exprimentera och improvisera. Jag kan inte läsa noter "flytande" (Det satans tabulatursystem som används i böckerna har gjort mig för bekväm för att lära mig notsystemet), och har väldigt begränsad kunskap om olika skalor m.m.

Trots detta så får jag ofta höra, av gamla rävar i musikaffärer och efter spelningar, att jag är en riktig talang på mitt instrument. Vet själv med mig att jag har ett bra gehör och kan väl i princip plocka ut de allra flesta melodier jag vill spela på ett kick. Jag spelar med en trummis och en saxofonist som har spelat i 10 år, med utbildning på musikskola, och har inga problem att hänga med i deras tempo vare sig det gäller låtskrivande eller jammande. Det skulle vara när det kommer till knepiga musiktermer då...

Jag vet själv att jag skulle tjäna på att kanske ta lite lektioner inom musikteori, mest för att förbereda en musikerutbildning som jag planerar att ta, men det verkar vara så jäkla jobbigt!

Har spelat i 5 år och kan säga att jag har bra mycket mer begåvad på det praktiska än det teoretiska...

Har lärt mig grunderna men börjar det gå in på tillx Gm7-9+5 så är jag inte lika haj på det. Men visst, det är jävligt bra att kunna. Dock extremt tråkigt. Jag har som du, lätt för att ta ut låtar via gehör osv. Så jag har inte direkt känt något behov av teorin, förutom när man solar kanske. Blir nog mer variation i solona ju mer teori man kan, man får nog en bättre bild av hur allting egentligen sitter ihop då !

Jag har däremot lärt mig jävligt mycket teori genom musiken jag spelar ! Dream theater har gett mig otroligt mycket mer rytmik, samtidigt har jag lärt mig skalor av Paul Gilbert, Yngwie Malmsteen etc utan att man direkt tänker på det.

Läste också Gehör A och B på gymnasiet så noter kan jag läsa flytande, inte för det har hjälpt mig ett skit. Att bara sitta och öva skalor hela dagarna ger inte ett piss. Det gör bara dig till en stel och robotaktig gitarrist, bättre att hitta det själv och sen gå efter känsla.

Ja, numera är jag det. Jag begriper inte varför man skulle tycka harmonilära skulle vara tråkigt. Jag tycker tvärtom att det är riktigt intressant.

Fast jag lärde mig spela som gehörsmusiker rätt länge innan jag lärde mig harmonilära - så det har inte påverkat mitt musicerande sådär vansinnigt mycket.

Har spelat gitarr i 5 år nu snart och är också mycket bättre på det praktiska än teoretiska, även om jag tycker det verkar jätteintressant. Paul Gilbert har lärt mig en hel, buckethead med men jag vet inte om man kan räkna bara de grejorna till teori..

Teori är något jag kommer självstudera väldigt mycket i framtiden iallfall

Jag har alltid haft lärare och så gick jag musik på gymnasiet, så musikteori har jag väl fått inbankat i skallen. Men om jag är nå vidare bra på det... nja.

Allt detta stämmer bra in på mig.

Lärde mig en del skalor när jag var helt färsk för att komma igång lite. Sen var det bara att traggla sig igenom diverse låtar fram tills gymnasiet då jag började ta tag i teoripluggandet på allvar.

Bör väl även nämnas att teorin jag kan drar mer åt jazzen än vad det drar åt det klassiska.

Jag har aldrig orkat lägga mycket tid på det praktiska förutom att lära mig de absoluta grunderna, vilket i princip gick ut på att läsa en kass instruktionsbok som medföljde min första gitarr. Sen har jag väl iof läst på mig lite mer över nätet, skalor osv men jag har inte mycket kunskaper av sånt. Jag spelar för att det är så jävla kul och dessutom har jag enligt många ett väldigt bra gehör och bra på att plocka ut bitar, hade jag haft en mer "säljande" röst hade jag nog kunnat bli sångare för hålla tonerna har jag aldrig haft problem med.

Ligger kanske lite över medelmåttan på att spela gitarr men det är jag nöjd med, jag kan det jag vill spela och folk runtomkring uppskattar att lyssna och mer än så kräver jag inte.

Studerade delvis musik på gymnasiet, nu gör jag det på heltid. Så om ett par år är man väl måttligt välutbildad. Gitarrlektioner tog jag i cirka 4 år sen ansåg jag att det var helt värdelöst och onödigt.

Jag har spelat i över 25 år. Jag kan noter (under pistolhot). Men.. ja, min vän.. man blir inte unik bara för att man kan läsa andra människors musik!

Jag är inte nämnvärt bevandrad inom musikteori. Skalor har jag ganska bra koll på dock...

Skulle dock vilja plugga upp det, men då jag och teoretisk lära medelst skolbänk går lika bra ihop som Mona Sahlin och en midsommarstång så... Dock har jag ett gäng böcker som behandlar ämnet liggande, men jag har inte tagit mig i kragen och satt mig ner med dom än.
Ja ja. Någon gång blir det av.

OT: Så fick du sagt det!

OnT: Vissa personer vet inte vad en ton är för något och gör helt otroliga låtar, andra kan all teori som finns och kan inte ett skit i praktiken. Om du ska skriva arrangemang för ett helt orkesterdike skadar det inte att kunna sin teori. Om du ska göra rocklåtar till ditt band finns det ingen som bryr sig.

På det teoretiska planet går det i perioder, då jag inte bankar in det tillräckligt ofta för att det ska sitta permanent. Det vägs å andra sidan upp av att man spelar/tränar upp det man gått igenom teoretiskt, så rent praktiskt sitter det kvar ändå.

Jag är däremot inte en sådan som utan tvekan kan namedroppa alla teoretiska termer och komplexa förklaringar till spelandet.