Vill partipolitikerna vinna elle representera folket?

Tror ni majoriteten politiker vill vinna för sin egen vinnings skull - alltså, för att få lön och makt som politiker. Eller tror ni politiker vill vara en folkets representant? Om det är det sistnämnda så förstår jag inte varför de sitter och debatterar och argumenterar och drar på sanningar etc. Säg vad er grej är, så får de som håller med rösta och de som inte håller med struntar i att rösta.

Jag är övertygad om att merparten av dom som har ambitioner inom politiken och vill ägna sig åt politik på heltid gör det med dom godaste av intentioner och med ett genuint intresse av att förändra samhället.
Problemen hopar sig dock snabbt när denne ideolog tvingas att kompromissa och ägna sig åt kohandel för att, om denne har tur, lyckas få till stånd en förändring, dessutom så märks det tydligt vilka politiker som suttit "för länge" på sina respektive positioner, dom har ofta svårt att knyta an till verkligheten och har blivit alltför färgade av politikens rävspel.

Som en parentes så tycker jag att det partipolitiska systemet kan ifrågasättas, kanske har partierna spelat ut sin roll.

Jag är övertygad om att merparten vill ha makt och inflytande för uppnå sina egna politiska mål. Och en del sitter där för att det är en bra karriär för en medelmåtta med bra svada.

Men varför ska man debattera mot någon om man enbart har goda intentioner? Det är väl bara att säga in i kameran "Jag vill höja skatterna för höginkomsttagare och ge till låginkomsttagare" etc. Och så kan den andra parten säga "Jag vill sänka skatter för alla, och i proportionerlig takt sänka bidrag, så att skattebetalaren själv bestämmer var och hur pengarna ska användas".

Sen kan folk rösta på alternativet de föredrar.

Frågan förutsätter att politikerna vet att folket inte tycker som dom. Jag är inte så säker på det. Toppolitikerna har ganska lite kontakt med vanligt folk och får sin istället sin information från journalister, tjänstemän och andra politiker.

Det är som bekant inga bra källor. Som tur är ändrar internet spelplanen. även om det inte slagit igenom fullt ut än. Tidningarnas omröstningar och läsarkommentarer, och givetvis bloggarna, är nog är en tankeställare för många.

Man får dock inte glömma att förändring tar tid. Många av dagens politiker kommer aldrig att ändra sig. De förblir mentala sovjetmänniskor i en ny värld.

De flesta partipolitiker förefaller väl snarast vilja representera idéer. Folket är ett medel för detta och pengarna är en belöning.

Ankdammsman:

Man skall heller inte glömma att många politiker helt enkelt tycker illa om vanligt folks åsikter. "Populism" är ett starkt negativt laddat uttryck i sverige. Jag tvivlar på att det är likadant i Schweiz.

Dagens system med "demokrati" bygger ju på att vi skall välja hur mycket av olika ideologier vi vill ha. Frågor som inte gynnar någon politiker uteblir därför (uppstädning i den statliga administrationen), och frågor som gynnar båda politiska blocken blir obligatoriska (invandring). Vi har helt enkelt kommit till vägs ända när det kommer till representativ "demokrati". Tyvärr verkar direktdemokratin inte riktigt ligga ens i startgroparna, men jag antar att det räcker med den katastrof som det mångkulturella skitsamhället för att sätta bollen i rullning

Makten förefaller vara det viktigaste. Utan makt så kan man inte förändra så de strävar först efter makten sen kan de genomföra alla de där bra förändringarna. För de allra flesta blir det hela bara ett spel om makten. Det finns inte utrymme under en 4-års period att ta några risker så det är kortsiktiga lösningar som gäller som kan garantera en vinst i nästa val. Att så många politiker väljer att följa partilinjen istället för att rösta efter hjärtat visar att makten går före allt annat. Till och med demokratin (som i fallet med att försöka tysta SD) kan få stå åt sidan för att makten inte skall hotas. Förlorar politikerna makten över media, och därmed opinionsbildningen, så vet de att folk kan börja tycka vad som helst, tex att deras politik är dålig.

Goda intentioner ser olika ut beroende på vem du frågar.

Som unsung skrev så tror jag de flesta börjar med goda ambitioner men blir mer eller mindre miljöskadade med tiden.

Tidigt förra århundradet pratade man om väljarmandatet, något jag tycker borde lyftas fram på nytt. Att man valts med mandat att genomföra de förändringar man lovat, inte hitta på nya saker när man väl kunnat sno en snygg mugg från riksdagshusets kafeteria (man fick beställa nya för ett tag sedan just pga. nallandet.)

Det är på tok för lite av det "politiska ansvaret" som RF menar skall utmätas vid riksdagsvalet efter en misslyckad mandatperiod. Personrösterna har inte givit önskat resultat, ännu. Med mer insiktsskapande initiativ på internet och annars tror jag nog at folk kan beväpnas med påminelser om svek och tabbar under den gågna mandatperioden i större mån.