Det är FEL att HATA Människor...

Du är en konstig människa.

Jag ogillar människan. Hat det sparar man till någon som verkligen
förtjänar det.
Att jag ogillar människan det beror väl på att människan ser sig så
överlägsen allt och alla, som en Gud, universums härskare, där
vi har alla svar på alla frågor. Att vi är så underbara och bra.
Sen öppnar man ögonen och ser orättvisa och en massa konstiga
människor, vår fruktansvärda okunskap om allt och hur illa vi själva
kan ta hand om vår jord med vår "överlägsna intelligens".
Men då är det kanske idealen som är bra eller de som verkar utanför
idealen det är fel på. Men det är fortfarande mänskligt.

Men att hata någon det är också mänskligt. Så mänskligt därför att
vi alla är olika. Därför kan det, av alla konstiga och märkliga människor
där ute, finnas någon som hatar någon av riktiga hat anledningar och
andra som egentligen inte hatar, utan ogillar, men uttrycker det helt
fel.

Hatar man någon så är det verkligen någons fiende. En man vill slå ihjäl.

Som självutnämnd Misantrop kan jag säga som så:

Människan i sin helhet och generella beteende mönster, som även jag delar givetvis, får mig att hata henne. Individer emellan har jag inga hatobjekt. Däremot finns det saker som människor gör som jag hatar. Jag separerar ju givetvis mellan att hata någon för dess handling och övrigt och själva människan.

Om jag däremot har en relation till någon och de gör upprepade eller tillräckligt 'äckliga' saker så kan jag känna hat emot dem. Det tar sig alltid uttryck i en inre känsla, och jag har aldrig haft anledning att agera våldsamt mot någon på flera år. Senast var en hämndaktion efter att jag oprovocerat blev attackerad, vilket var löjligt givetvis, men det var principiellt.

Hatet jag känner tynger mig inte. Det känns helt okej. Jag antar att det hade varit en helt annan situation om jag hade haft problem med individer, eller hatat mig själv för att jag oavsiktligt följer vissa av de mönster jag inte gillar.

Ett bra exempel är det mänskliga dramat, som jag ständigt försöker ta mig ifrån, men allt som oftast dras in i.

Jag hatar inte mitt liv, och jag hatar inte mig själv, och jag ser ingen anledning till varför självmord skulle vara av intresse pga misantropin. Jag gillar ju inte andra människor generellt, så det kanske vore närmare att ta livet av andra. Detta är något jag inte är intresserad av dock, då tanken av det inte ger mig något.

Jag hänger inte upp mig på saker och ting generellt. Jag förväntar mig däremot att de flesta människor kommer att reagera och göra saker jag inte göra, och blir däremot väldigt glad när jag träffar folk som antingen gör tvärt om, eller har egenskaper som väger upp de saker jag inte gillar.

Jag tror absolut att man kan hata diverse saker, beteenden och människor. Många "hatar" ju tex blondinbella, men själv tycker jag att hon agerar som många andra om än extremt i vissa fall.


Ser fram emot svar

Det där uttalandet var mycket kränkande och inte människovänligt.

Det var menat på ett klämkäckt sätt, faktiskt.

Att hata är en svaghet i hatarens karaktär så att säga.

Man måste först lära acceptera sig själv, gilla sig själv lite, innan man kan börja gilla andra människor och sluta hata.

Din lycka och välbehags-känslor varar bara för stunden.

Man kan inte nå varaktig lycka och behagskänsla genom att hata andra.

Vad är det man skall gilla med sig själv? Ens egoism och själviskhet? Den med åren degenererande kroppen? Kroppslukterna? Dom små vardagliga lögnerna för att överleva? Det ständiga behovet att stoppa något annat djur i käften att mumsa på? Den förbannade könsdriften som driver oss till vanvett? Den egna dumheten och inbillningsförmågan?

Varför ska man hata nånting för? Men det är ju just det människan har sysslat med i hundratals år, vad fick dom annars att förstöra den fria världen. Människan som biologiskt fenomen måste man bara hata. Dom tror att dom lever som människor men dom är som värsta djuren liksom. Titta bara vad vi människor har gjort mot apan vår närmsta släkting. Det är incest dåra.. Sättet människan lever är inte ondsint, det är en enkel incest.
Det är ju bara läsa så förstår man vad man egentligen kan göra med detta livet.

Jag utryckte mig lite otydligt. Jag syftar på det att man måste lära acceptera sig själv. Acceptera sina bra och mindre bra sidor. Men samtidigt ha förståelse att sina sämre sidor kan man faktist finslipa lite så att man blir bättre och bättre. På så viset kan man lära gilla/älska sig själv.

När man kan det där, då försvinner mycket av hat-känslorna man eventuelt har kännt för andra. Om man förstår sig själv, gillar sig trots sina fel, då är det alltid lättare att gilla även andra. Man förstår då när man inte ens själv är en perfekt människa så kan man inte vänta det av andra heller. Hatet mot andra minskar med förståelsen av sig själv.

Fair enough! Inte för att jag förstår det riktig, men då var aldrig etik min starka sida.

Och svart kan alltid bekämpas med vit, då vit är mäktigare.

Lyssna och reflektera på dina slutsatser, och hur du vill ha ditt egna perspektiv framöver, är inte kritisk, vill snarare hjälpa till.

Men en vis man sade
Den som inte kan hata, vet ej heller vad äkta kärlek är


Ljuset i mörkret, mörkret i ljuset