Spelberoende/ Spelmissbruk [ Officiell ]

Mycket spännande läsning i den här tråden. Ni som skriver - kom ihåg att bara erkännanden, även på ett anonymt forum, är ett jättesteg framåt. Det är ni som är på rätt väg.

Jag har tidigare skrivit i den här tråden, och tänkte att en uppdatering kan vara en motivation för vissa. Kort sagt spelade jag bort alla mina besparingar, och tog sms-lån på sexsiffriga belopp. Jag är visserligen ung (~25), men spelberoende/spelmissbruk handlar om betydligt viktigare saker än pengar.

Alla som har samlat modet att formulera sig så pass att de skriver här har på någon nivå insett sitt problem. Även jag. Jag åkte upp till mina föräldrar för att berätta problemet en dag. Den natten sov jag knappt. Naturligtvis fegade jag ur. Att erkänna för de närmaste är det svåraste, åtminstone på förhand.

Inte ens en vecka senare pratade jag med dem igen, då i telefon. Där var det lättare att trycka ur sig "vi måste prata, gärna så fort som möjligt". Jag åkte dit samma dag, och förklarade allt. I förväg förväntade jag mig skrikande och utkastning ur deras hus, men de var oerhört lugna, förstående och hjälpsamma. Kanske borde jag tillägga att de var hårda under uppväxten.

Reaktionen var överraskande, men den spelar faktiskt mindre roll. Själva ärligheten var otroligt skön efter flera års missbruk. Jag sviker inte mina närmaste längre. De hjälpte mig med alla skulder, vilket jag aldrig kommer tacka dem för tillräckligt, men det mentala stödet var fantastiskt. Nu går jag på missbrukarmöten (vilket är gratis, utnyttja det!). Det fungerar otroligt bra. Jag har inte spelat på flera veckor, och mår bättre än någonsin. Jag är så glad och tacksam just nu. Det är tveklöst värt några jobbiga samtal för att rädda livet. Släkt och vänner vill väl. Vill du sluta på riktigt kommer de ställa upp. Jag trodde att mina föräldrar skulle säga upp kontakten, men de har gjort ett jättejobb. Hjärtat går oftast först. Alla har någon som vill hjälpa till. Annars finns som sagt gratishjälpen. Att prata med någon är otroligt skönt.

Jag har visserligen bara varit spelfri i några veckor, men jag mår väldigt mycket bättre redan nu. Sikta på att prata med någon som kan hjälpa till, men bara om du själv är redo att sluta. Allt börjar och slutar hos den beroende. Jag mår bra. Jag gillar inte längre spel.

Svarar gärna på PM om någon behöver det! Jag är naturligtvis inte läkt än, men på väldigt rätt väg. Omöjligt att beskriva den lättnaden, glädjen och tacksamheten i ord. Jag lovar - det är till och med en bättre känsla än storvinsten.

Y.

Varför trodde du att dina föräldrar skulle säga upp kontakten om du berättade att du är spelmissbrukare?
Låter sjukt att ens tänka den tanken.

Det är en väldigt vanlig tanke bland spelmissbrukare att nära och kära skall vända en ryggen.
Man skäms över alla lögner och svek då är det lätt att man inte tänker klart.
Stödet för en spelmissbrukare är oväntat stort och många flickvänner/fruar sitter kvar i båten när man kan tycka att det smartaste borde vara att dra. Likaså är alla föräldrar normalt väldigt förlåtande och lyhörda.
Men det finns faktiskt några få föräldrar som inte kan förstå problematiken och faktiskt vänder sina barn ryggen.
Viktigaste efter ett erkännande är att man är ärlig och gör allt som går för att förbli spelfri.
Ofta finns det mer problematik och spelandet är bara en del, lika viktigt att få rättsida på resterande problematik om det nu finns sådan och utreda hur den skall bearbetas på bästa sätt.

Sedan finns det en annan sida av myntet och det är när den med spelproblem inte är redo för hjälp.
Trots hjälp från anhöriga så fortsätter lögnerna och spelandet.
Och till slut måste man sätta ner foten och säga nu räcker det, du får ingen mer ekonomisk hjälp.
Och det beslutet för en förälder måste vara fruktansvärt jobbigt att ta.
Har själv en nära vän jag följt under flera år nu med rejäl spelproblematik.
Han räddades från kronofogden gång på gång av föräldrarna. Men rådet från spelberoendeföreningen var att låta honom falla själv och inse vad som händer när hjälpen inte finns.
Jag var inte helt bekväm med det beslutet eftersom jag befarade att han skulle kunna må så dåligt att han faktiskt inte ville leva.
Det var en tuff tid att få tillbaka honom på banan igen, men nu i efterhand förstår han att det var det som krävdes och relationen till föräldrarna är bättre än på länge.

Som ScarySully är inne på är skammen en stark faktor hos spelmissbrukare. Att släppa en sådan bomb efter alla lögner är en stor förändring i deras liv också. Vissa föräldrar hjälper säkert gärna till med mer än de behöver, medan andra är hårdare (mina är i regel det sistnämnda). Man tänker inte klart, som ScarySully också nämner. Självklart är bara ärligheten det allra viktigaste. Ekonomin kommer faktiskt i andra hand där. Att föräldrar/fruar/kompisar faktiskt ställer upp mer än man tror när man väl sitter i skiten är viktigt att påpeka. Många är nog rädda för det samtalet. Det är trots allt så otroligt skönt när det är över. Hoppas verkligen att folk i tråden också erkänner för sina närmaste. Spelberoende är verkligen ett hemskt problem, framför allt när samhället stöttar det med reklam och liknande.


Det låter som att du haft mer erfarenhet av spelberoende än bara din kompis. Du har nämligen väldigt många bra poänger. I grunden handlar det trots allt om att den beroende själv inser det och vill göra någonting åt det. Att försöka leda in en nära vän på rätt väg måste vara otroligt svårt, med tanke på hur lättirriterad man blir i sitt beroende. Man vill väl, men mottagaren måste vara tillgänglig också. Där är ett stort problem, så alla som skriver i den här tråden är egentligen på rätt väg.

För alla som bara skumläser - berätta för era närmaste, gå på gratishjälpen, och märk skillnaden. Jag har bara hållit på i två veckor, men redan har kollegor märkt skillnad i hållning och liknande. Allt blir bättre.

vann fyra 4000 så hade 5 kvar denna månaden elitloppshelgen vart normal dyr.. spelar inte på trav för så höga summor... 5 klarar jag mig superenkelt på men fick för mig å gå på krogen... varpå en polare bjöd på pulver dricka... var på jag söp upp pengarna denna månaden istället ahahha vilken soppa man ska hamna i varje månad......

Casinomiljarderna – en dokumentär om de svenska guldgrävarna på Malta – del 1/2
Det finns en ny typ av svenska miljardärer, som blivit som förmögna på människans dröm om att bli rik. Casinomiljarderna granskar en hemlighetsfull bransch som drivs från skatteparadiset Malta.
Lyssna:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/724973?programid=909

Inte direkt nytt detta ifs. Det är de här fittorna som bl a reklamerar med "kasinostugan, ett lugnare sätt att förlora alla dina pengar på"

Jag ska egentligen ha typ 38.000kr nu! (lön +en extra lön just denna månad bara.), Lyckades efter bara några dagar efter löning att under 3 dagar spela bort nästan 25.000kr.

Jag har aldrig spelat bort såna summor förut.. Detta kanske beror på att det var första och sista gången jag får chans på att ha 2 månadslöner. Alla planer jag hade... FAN!

Hade iaf typ 13000kr kvar på kontot efter dom 3 dagarna. Desperat som fan då dessa pengar skulle gått till andra väldigt viktiga saker, så fortsatte jag att spela dagen efter (av ren desperation då för att vinna tillbaka en del). Lyckas mirakulöst nog att vinna totalt 17600kr tillbaka!! (10.000kr - 2000kr - 2000kr - 3600kr.) Fick en ANDRA JÄVLA CHANS helt enkelt, efter mitt grymt stora misstag jag ställt till med... Nu hade ja 30 000kr på kontot igen och allt var lugnt..

Varför i HELVETE spärrade jag inte här insättningarna på alla sidor till 1000kr/veckan eller månaden för?? Fan vad jag hatar mig själv och vad dum i huvudet jag är... Idag har jag under endast EN.. JÄVLA.. DAG... spelat bort 25000kr igen!! har 5000kr kvar på kontot. Jag har aldrig hatat mig själv så mycket som jag gör nu...


Innan jag hade möjligheten att ha så här mycket pengar tillgängliga så spelade jag inte alls bort lika mycket, någon tusing/några tusen per månad kanske..

Detta beteende visar att mina problem är större än vad jag trodde. Men det pallar jag inte ens tänka på, dom enda tankarna som väller över mig är "faan vad har du gjort?" "faan jag hade ju 30 000kr när jag vaknade idag.. HURFAN KAN DET VARA 25 000KR BORTA??" osv osv.

Tids nog får jag lov att ta tag i mitt problem, men just nu orkar jag ärligt talat inte göra något mer än att bara försöka överleva natten...

Jag är så illa jävla tvungen att försöka vinna tillbaka en del i form av typ en 500-1000x vinst på 16kr/satsning på Jack & The Beanstalk eller något. Cazino Zeppelin kanske..

Jag KAN INTE bara ha 5000kr på kontot, det går inte då jag måste spara till semester samt annat. Så kan lika gärna sätta 1000kr imorgon och försöka vinna tillbaka, hur dumt det än låter.. Det finns två lägen, överleva med skammen och situationen jag är i nu, och då behöver jag bara 2-4000kr för att överleva. Skita i allt jag skulle ha gjort. ELLER så försöker jag att vinna tillbaka en del.

3000kr får jag ta ut i kontanter och sedan försöka mig på en sista chans igen..

Oavsett hur det kommer att gå imorgon så kommer jag fan att spärra mig på alla sidor jag känner till.. Jag orkar inte med att hata mig själv så mycket som jag gör just nu, skammen, ångesten och tankar som: "faan hade jag BARA satt en insättningsgräns efter att jag vann tillbaka. Så hade jag haft 30 000kr på kontot nu".

Fyfan jag vet exakt hur det känns och jag lider verkligen med dig. Skammen och ångesten är inte och leka med.Så jävla många gånger dessa casinon eller egentligen mitt beroende har gjort att jag fått spendera hela månaden som en kyrkråtta och levt på existensminimum när man har en lön på 25-30k i månaden. Jag har haft sån sjuk tur denna månad och vunnit över 10000 euro och betalat av mina privata skulder direkt betalat resor och sedan fört över resten till min moder så att kontot är på 0. Hade jag inte gjort dessa grejer hade jag gjort exakt samma sak som du har gjort nu för så gör jag varje månad. Skit i och spela mer det kommer bara gå åt helvete är man inne i en sån förlustsvit så förlorar man vilka spel man än spelar.

"Jag KAN INTE bara ha 5000kr på kontot"

Lås skiten för fan, 5000kr är bättre än 0kr.

En lågoddsare: Dom är redan borta.

Det är lite mycket nu...

Efter att ha tröstat en bekants familj efter ett självmordsförsök så känns det väl som att asgamarna i Malta har vunnit. Frågan är hur många människor som skall behöva fastna i spelträsket och hamna i omöjliga livssituationer, när inga makthavare verkar bry sig. Fan vet, det enda sättet att få slut på tragedierna kanske är rätt och räfsarting med parasiterna...