2009-10-07, 21:02
#1
Fy fan! För andra gången i mitt liv har en relation just tagit slut när man är som mest upp över öronen förälskad, d v s i förälskelsefasen.
Jag träffade en betydligt äldre kvinna i april och blixtrande passion uppstod från båda håll. Denna underbara känsla och passion höll i sig till för ca en månad sedan, då hon plötsligt blev märkbart återhållsam i sina känslor och i sin kärlek till mig.
Givetvis kände jag frustration över att fortfarande vara kvar i den passionerade förälskefasen (jag har aldrig blivit så här passionerat förälskad någon gång i mitt liv tidigare) och känna att hon inte mötte upp mina känslor på samma nivå, vilket ledde till att jag nästan kände mig olyckligt kär för första gången i mitt liv.
Trots att hennes kärlek till mig förändrades något för ca en månad sedan, har hon fortfarande varit kärvänlig, fysisk, älskat, bedyrat sin kärlek m m - fast inte tillnärmelsevis på samma passionerade sätt som innan dess. Hon har, så kort som för en vecka sedan, förklarat att hennes förälskelse övergått till att vara "kär", som hon uttryckte det.
I lördagskväll, precis innan jag skulle ut och ta några öl med polarna, ringer hon och säger att hennes känslor har förändrats. Hon ville träffa mig dagen efter och ge mig ett brev hon skrivit på ett par dagar.
I brevet stod att hon den senaste tiden känt sig "kvävd" av min starka och passionerade kärlek och att hon inte kunde förklara varför hennes passionerade känslor hade avtagit innan mina. Hon skrev också att hon hade varit rädd att ta upp detta p g a rädsla att förlora mig helt (jag har förklarat för henne att jag har svårt att vara "vän" med partnern när förhållandet tar slut).
Hon förklarade också att hon ville leva ett självständigt liv utan partner (hon gjorde slut med sin förra partner just när vi träffades), men att hon ändå ville vara kvar i mitt liv på något underligt vis. Brevet avslutades med en önskan om att vi kanske kunde fortsätta träffas "mer kravlöst" utan att vara ett par. Hon lade också till att hon inte tänkte dejta någon annan.
Vad gör man? Hon vill uppenbarligen inte ha en parrelation med mig, men ändå behålla mig på ett litet hörn i någon form. Jag förklarade för henne att jag har mycket svårt att tänka mig att umgås med henne som bara vän, eftersom jag har mycket starka känslor för henne.
Detta plötsliga avslut mitt under förälskelsefasen känns betydligt värre och jobbigare än de separationer från de två långvariga samboförhållanden (7 år respektive 5 år) jag haft. Det är inte heller första gången det inträffar - för ca 8 år sedan var jag med om en liknande situation; då fick det förhållandet ett plötsligt slut efter ca 4 månader genom vårt första bråk när vi också var mitt uppe i förälskelsen.
Någon som har varit med om en liknande situation? Hur har ni tagit det och vad har ni gjort för att gå vidare? Jag tänker på henne 24/7 och känner mig oerhört splittrad och ledsen just nu. Mest jobbigt har det varit att hantera känslan från att precis ha varit upp över öronen passionerat förälskad, för att krashlanda i de tyngsta känslor man kan uppleva - vilka oerhörda kontraster på så kort tid!
Det är därför jag menar att detta känns sju resor värre än vi ett långvarit förhållande - i ett sådant har man som regel inga passionerade förälskelsekänslor kvar när det tar slut.
Vad ska jag ta mig till?
Mvh
/ Destra (man 30+)
Jag träffade en betydligt äldre kvinna i april och blixtrande passion uppstod från båda håll. Denna underbara känsla och passion höll i sig till för ca en månad sedan, då hon plötsligt blev märkbart återhållsam i sina känslor och i sin kärlek till mig.
Givetvis kände jag frustration över att fortfarande vara kvar i den passionerade förälskefasen (jag har aldrig blivit så här passionerat förälskad någon gång i mitt liv tidigare) och känna att hon inte mötte upp mina känslor på samma nivå, vilket ledde till att jag nästan kände mig olyckligt kär för första gången i mitt liv.
Trots att hennes kärlek till mig förändrades något för ca en månad sedan, har hon fortfarande varit kärvänlig, fysisk, älskat, bedyrat sin kärlek m m - fast inte tillnärmelsevis på samma passionerade sätt som innan dess. Hon har, så kort som för en vecka sedan, förklarat att hennes förälskelse övergått till att vara "kär", som hon uttryckte det.
I lördagskväll, precis innan jag skulle ut och ta några öl med polarna, ringer hon och säger att hennes känslor har förändrats. Hon ville träffa mig dagen efter och ge mig ett brev hon skrivit på ett par dagar.
I brevet stod att hon den senaste tiden känt sig "kvävd" av min starka och passionerade kärlek och att hon inte kunde förklara varför hennes passionerade känslor hade avtagit innan mina. Hon skrev också att hon hade varit rädd att ta upp detta p g a rädsla att förlora mig helt (jag har förklarat för henne att jag har svårt att vara "vän" med partnern när förhållandet tar slut).
Hon förklarade också att hon ville leva ett självständigt liv utan partner (hon gjorde slut med sin förra partner just när vi träffades), men att hon ändå ville vara kvar i mitt liv på något underligt vis. Brevet avslutades med en önskan om att vi kanske kunde fortsätta träffas "mer kravlöst" utan att vara ett par. Hon lade också till att hon inte tänkte dejta någon annan.
Vad gör man? Hon vill uppenbarligen inte ha en parrelation med mig, men ändå behålla mig på ett litet hörn i någon form. Jag förklarade för henne att jag har mycket svårt att tänka mig att umgås med henne som bara vän, eftersom jag har mycket starka känslor för henne.
Detta plötsliga avslut mitt under förälskelsefasen känns betydligt värre och jobbigare än de separationer från de två långvariga samboförhållanden (7 år respektive 5 år) jag haft. Det är inte heller första gången det inträffar - för ca 8 år sedan var jag med om en liknande situation; då fick det förhållandet ett plötsligt slut efter ca 4 månader genom vårt första bråk när vi också var mitt uppe i förälskelsen.
Någon som har varit med om en liknande situation? Hur har ni tagit det och vad har ni gjort för att gå vidare? Jag tänker på henne 24/7 och känner mig oerhört splittrad och ledsen just nu. Mest jobbigt har det varit att hantera känslan från att precis ha varit upp över öronen passionerat förälskad, för att krashlanda i de tyngsta känslor man kan uppleva - vilka oerhörda kontraster på så kort tid!
Det är därför jag menar att detta känns sju resor värre än vi ett långvarit förhållande - i ett sådant har man som regel inga passionerade förälskelsekänslor kvar när det tar slut.
Vad ska jag ta mig till?
Mvh
/ Destra (man 30+)
